Alla inlägg av Robert Gustafsson

Skivor

Dimmu Borgir- Forces Of The Northern Night

Lämna en kommentar

ARTIST: Dimmu Borgir
TITEL: Forces Of The Northern Night
RELEASE: 2017
BOLAG: Nuclear Blast Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Hårdrock och klassisk musik har alltid haft en flirt med varandra, och att mer eller mindre etablerade akter inom hårdrocken spelar in sessioner med full orkester och kör är faktiskt inte helt ovanligt. Få, om något, band har dock samma förutsättningar som norska black metal-giganterna DIMMU BORGIR, då bandets musik alltid haft ett episkt och storslaget anslag (hell, de senaste släppen känns ju nästan specialskrivna för att framföras med full uppbackning av ett par hundra man på scen!), och att bandet därför gör slag i saken och bjuder in till en helkväll på Oslo Spectrum känns fullständigt logiskt. Med sig har man The Norwegian Radio Orchestra & Choir, och resultatet är en liverelease som innehåller såväl bildmaterial som dubbla CD. Den här recensionen är enbart byggd på ljudet, undertecknad har i skrivande stund valt att inte se konserten på film helt enkelt eftersom… ja… alla konsert-DVD’er som köps har en tendens att spelas en gång på sin höjd, medan ljudspåret går på repeat och i detta fallet fick snålheten styra. Inköp gjordes således enbart av själva dubbel-CD. Du får leva med det helt enkelt.

Musikaliskt får man ett skönt potpurri av bandets stora stunder, men tyngdpunkten ligger helt klart på sentida material. Föga förvånande, då i stort alla spår från ”Abrahadabra” känns mer eller mindre skrivna med ett sådant här tillfälle i åsyn, och det är också en del av skivans svaghet – det blir liksom lite för.. perfekt. För väntat. Att spår som Dimmu Borgir, Born Trecherous, Gateways eller The Serpentine Offering fungerar alldeles utmärkt (ja, nästan kräver!) ett storvulet anslag i form av orkester och kör vet vi ju och det förtar nästan en del av charmen. Låtarna är helt enkelt nästan FÖR lika sina original och inget oväntat bjuds. Visst blandar man med mer oväntade akter som Vredesbyrd eller Progenies Of the Great Apocalypse, men överlag är ”Forces OF The Northern Night” en uppvisning av ett band som har full kontroll på allt.  DIMMU BORGIR bestämmer takt, ton och låtar och ges här chansen att verkligen fläska på i all sin prakt.

Det är helt enkelt storslaget mäktigt, och trots att man liksom vill klaga lite på det närmast perfekta ljudet, det uppenbara låtvalet och det fläckfria framförandet så faller ganska snabbt sådana futtiga invändningar kort. Detta är en jäkla bra liveskiva, och det är bara att lyfta på hatten och tacka DIMMU BORGIR och The Norwegian Orchestra & Choir för uppvisningen. Tänk om ett band som METALLICA visste att man kunde gifta sin musik med en riktig orkester på det här sättet…

Skivor

Necrowretch – Satanic Slavery

Lämna en kommentar

ARTIST: Necrowretch
TITEL: Satanic Slavery
RELEASE: 2017
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Franska NECROWRETCH har så lång varit riktigt kul att följa. Som finniga tonåringar och duo (då var det bara Amphycion på bas och Vlad på sång/gitarr i bandet) släppte de debuten ”Putrid Death Sorcery”, en bra skiva. Till uppföljaren ”With Serpents Scourge” hade man adderat trummisen Ilmar samt vässat förmågan att skriva slagkraftiga låtar, och med den tredje fullängdaren ”Satanic Slavery” slår man ut i full blom Bandet är fortfarande en trio, men det är alldeles tydligt att man mognat i sin förmåga att skriva, framföra och producera slagkraftigt material. ”Satanic Slavery” är med lätthet bandets starkaste giv så här långt i karriären, och jag vill påstå att det är en av de bästa dödsmetallplattorna som släppts under det första halvåret 2017. Anledningen till det?

Låtarna.

Redan vid inledande Sprawl Of Sin så börjar det rycka i lemmarna när man lyssnar på den här skivan. Vid andra spåret Tredeciman Blackfire har man ett rejält flin i fejset och headbangar intensivt, och när bandet sen släpper loss titelspåret följt av fantastiska Evil Names,  Hellspawn Pyre och Bestial Rites så släpper alla spärrar.  Då vill man tjurrusa ut på närmsta kyrkogård och mosha omkull gravstenar i ren glädje!

Framtoningen på bandet är förstås precis lika enkelspårig som titlarna, det handlar om förhärligande av Satan, död och elände på ett så där charmigt enträget sätt. All in, och NECROWRETCH kan faktiskt verkligen göra anspråk på att vara ”true”. Eller ”trve”, som det skrivs ibland. Mig spelar det mindre roll, jag kan konstatera att jag gillade bandets två första skivor skarpt och att denna den tredje verkligen är ett lyft i kvalitet ändå. Gissningsvis innebär ”Satanic Slavery” att det här bandet får nästa skjuts i karriären, och börjar synas live på de större festivalscenerna samt turnéerna.

Gillar du döds som varierar från tunggung till bisvärm och med ständigt bra låtar så missa för allt i världen inte dessa fransoser. Betygsåttan är solid!

Skivor

Astral Doors – Black Eyed Children

Lämna en kommentar

ARTIST: Astral Doors
TITEL: Black Eyed Children
RELEASE: 2017
BOLAG: Metalville

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Svenska ASTRAL DOORS har sju tidigare plattor i bagaget, samtliga med i stort sett samma sound. Det är oförklädda DIO-hyllningar där det enkla och smittsamma hårdrocksriffet och sångaren Nils Patrik Johansson (även LION’S SHARE, WUTHERING HEIGHTS och CIVIL WAR) står i strålkastarljuset för att skapa charmig nostalgi-heavy metal. ”Black Eyed Children” är det åttonde albumet, och vän av ordning kan ju fundera på om detta innebär en total omsvängning, eller om man lyckas skriva samma skiva igen, så att säga?

För att besvara det får vi faktiskt titta lite i bandets back-katalog. Eller, i alla min upplevelse av den. Jag kom i kontakt med Dörrarna vid deras andra giv, ”Evil Is Forever” år 2005. Det är en riktigt bra skiva, och man kan säga lite samma sak om nästan alla de första. Från 2003 fram till 2007 släppte bandet fyra fullängdare och en EP där i stort sett allt (kanske med undantag för vissa delar av 2007 års ”New Revelation”) håller löjligt hög klass. Efter den tidsperioden har produktionstakten minskat – och det får man nog säga om kvalitén också. ”Requiem Of Time” (2010), ”Jerusalem” (2011), ”Notes From The Shadows” (2014) är bra plattor – men inte lika lysande som de första. Lite folköl i jämförelse med en riktigt bra pale ale, kan man säga. ”Black Eyed Children” lägger sig i lite samma fåra dessutom – det är fortfarande bra, men lystern från förr finns inte riktigt kvar. Eller är det min upplevelse bara?

De bästa spåren är sådana som passar att köra för fort i bil till. Öppningslåten We Cry Out, klassiska heavy metal-dängorna God Is The Devil och Good vs Bad samt avslutande episka titelspåret smakar fint, men en vanlig fundering man kan ha är såklart… vilka av de här låtarna skulle klara att tränga sig in i ett liveset? Om det är många så är skivan stark i förhållande till resterande katalog, om det är få så kommer det antagligen att förtvina lite till förmån för andra av bandets skivor när man letar efter ASTRAL DOORS. Därför är ”Black Eyed Children” en betygssjua – det här är en skön och bra skiva som rullat flera flera varv sen den kom – som lik förbaskat kommer att falla i samma typ av glömska som de andra skivorna i bandets senare del av karriären…