Kategoriarkiv: Intervjuer

Intervjuer

Intervju: David Szücs från Degradead

Lämna en kommentar

Samtal med David Szücs, Degradead, 15 februari 2008
WeRock fick ett snack i telefon med en ganska tankfull ung man som just nu lever mitt uppe i sin dröm. Efter år av hårt arbete har det nu tagit rejäl fart för death metal-bandet Degradead som just gett ut sitt debutalbum, inspelat i In Flames studio och producerat av In Flames-gitarristen Björn Gelotte. David Szücs berättar om plattan och inspelningen, om drömmar och framtidsplaner.

Seger i Spinnrocken fick hjulen att börja snurra
Degradead har spelat tillsammans några år nu. Men det är under senaste året som det verkligen börjat snurra kring bandet.
– Några av oss har spelat tillsammans sedan 2000. Det var jag, trummisen Kenneth och basisten Michel som startade bandet. Sångaren Micke och andre gitarristen Anders kom med oss kring 2003-2004. Men det här senaste året har det hänt väldigt mycket. I början av 2007 vann vi tävlingen Spinnrocken här i Stockholm. Efter det kom vi i kontakt med Janne Lundkvist, vår manager, som har hjälpt oss jättemycket.
– Sedan tidigare känner vi Jesper Strömblad i In Flames. Vi har träffats lite då och då genom gemensamma bekanta, och han har fått höra våra demoskivor. Han frågade om vi ville komma ner till deras studio i Göteborg och spela in där och i somras blev det av. Så i augusti gled vi ner dit och spelade in. Vi hade ännu inget kontrakt då men ville göra en lite större satsning med en hel fullängdare, just för att få upp intresset för bandet.
– Vi fick kontakt med skivbolaget ”Dockyard 1”. Lunkan pratade med dem nere i Tyskland, och de var intresserade av att jobba med oss. Kontrakt skrevs i december och nu är plattan ute i Europa och Sverige. Den släpps också i Storbritannien i mars, och i USA i april. Japan är också under förhandling, och även Sydamerika. Det är riktigt roligt att den släpps överallt. Det är ju det här vi vill hålla på med och det vore ju drömmen att få åka runt i världen och spela…

Tills döden skiljer oss åt
Debutplattan ”Til Deth do us Apart” är alltså inspelad i In Flames Studios och producerad av Björn Gelotte. Kan du berätta lite om själva plattan och tillkomsten av den?
– Plattan innehåller sex låtar från våra två senaste demos, från 2005 och 2006. Och sedan skrev vi lite nytt material. Genetic Waste och Take Control, de båda första spåren, är nya. Och Reborn. Titellåten Til Death do us Apart, som är sista spåret, var en liten låt som Anders hade gjort tidigare. När vi fick lite tid över i studion, satte han sig med gitarren och spelade in den. Vi tyckte det var kul att ha någonting annorlunda, mjukare, där i slutet. Lite överraskande efter alla de hårda låtarna. Omslaget till albumet är skapat av en kille i Tyskland. Det föreställer en präst som ser ut som döden och det passar så bra till titeln, ”Til Death do us Apart”.
– Det var verkligen skitkul att få komma ner och spela in i In Flames Studios! Det är en jättefin studio och det var verkligen en dröm. Jag har ju lyssnat på In Flames sen långt tillbaka och killarna är skitsköna, och grymma att jobba ihop med. De satt med oss när vi spelade in och kom med en massa bra förslag, och sedan kom vi fram till gemensamma lösningar.

Jag undrar om de så att säga fick trängas i studion med In Flames, som också spelade in sin platta vid ungefär samma tid.
– De började inspelningen av sitt album strax efter, i mitten av september. Vi började väl jobba vid tolv på dagarna sådär och sen satt vi till två-tre på natten. Men det är en stor studio, så det var riktigt schysst, och så kunde man alltid gå ut på stan i Göteborg och käka lite och ta nån bärs. Studion ligger ganska centralt men ändå lite avsides. Vi hade det verkligen bra där. Vi fick bo hos en roddare till In Flames Det var ju skitschysst. Det var en intensiv period på nästan två veckor då allting spelades in. Vi jobbade från det vi gick upp tills vi gick och la oss. Det var verkligen en upplevelse, det bästa jag varit med om!

Låtskrivandet – alla är med
En del låtar på plattan är några år gamla, men de har alla kommit till efter att ni fem kom med i bandet. Vem skriver låtarna i Degradead?
– Alla i bandet är aktiva i låtskrivandet och själv älskar jag att skriva låtar. Jag brukar komma på gitarriff först och sen sitta och programmera trummor på datorn, för att få en helhetsbild av hur det kan komma att låta. Ibland kommer jag med en helt färdig idé till replokalen. Sångaren, Micke, brukar också göra en del idéer färdiga hemma, och Kenneth och Michel har alltid bra idéer när vi repar och så. Men ibland skriver vi från grunden tillsammans, vi sätter oss i replokalen och säger att ”nu skriver vi en låt bara”. Men visst går det att säga att en viss låt är ”hans” eller ”min”. Som Take Control, den har jag gjort.
– Några av mina förebilder som gitarrist, ja. Jag har alltid gillat Metallicas Kirk Hammet, han är skitbra. Och av de stora gitarrguruerna tycker jag Joe Satriani är fantasisk. Han har väl spelat med olika band också, men framför allt som soloartist.
– Micke står för texterna, det är hans grej. Han har gjort varenda text på skivan. Ibland kanske vi andra kommer med någon idé, som ”testa att sjunga så här”, men textinnehållet det är helt upp till honom. Det är också Micke som sjunger på alla spåren och alla stämmorna på plattan. Han är otroligt duktig både på att growla och att sjunga ren sång. Det är ju mycket stämsång, så live kör vi, Anders och jag, körsången.

Om du skulle välja ut ett par låtar på skivan, inte de där som kommer gå bäst i radion och så, utan de som personligen betyder allra mest för dig.
– Jag vet inte, jag tycker alla låtar är bra… men först och främst Genetic Waste och Take Control, de är nya och fräscha, det är de senaste och känns aktuella. Och Relations To The Humanity, som är hård och aggressiv rakt igenom. Ibland blir man så jävla trött på låtarna också. Ja, aldrig att spela dem, men jag har olika favoriter i olika perioder. Vi har ju spelat de här låtarna rätt länge nu.

Spelningar och nya planer
Nu är albumet ute och nya utmaningar väntar men även tidigare har bandet varit ute och spelat rätt flitigt.
– Vi har nog haft en 40-45 spelningar under åren, framför allt runt om i Stockholmsområdet. Mycket på fritidsgårdar och krogar och liknande. Nu hoppas vi på att få spela med något lite större band. Den tänkta turnén med Dimension Zero blir dock inte av. Det gick ut i pressreleasen redan innan jul, så nu står det överallt, men tyvärr är killarna i Dimension Zero lite upptagna av andra grejer. Daniel (Antonsson, gitarrist. förf. anm.) spelar ju med Soilwork, och Jesper ska ut med In Flames i flera månader nu från april. Så det blir inte under det här året, men i framtiden så…
– Det är ett antal spelningar på gång men inga spikade datum än. Distortion i Stockholm är en klubb som vi ska spela på. Just nu har vi varit helt fokuserade på releasen, men alla datumen kommer upp på Myspace snart.
Ja, vad gör ni nu, när debutskivan just är släppt, sitter ni bara och njuter? Och tänker ni över huvud taget på nästa platta i det här läget?
– Ja, njuter gör man ju verkligen! Det är svårt att förstå nästan, det här har alltid varit en dröm. Vi får ge intervjuer och signera affischer och skivor till tävlingar och skivbutiker.
– Vi tänker faktiskt otroligt mycket på nästa platta. På repen nu håller vi mycket på med låtskrivande och vi har fyra nästan helt klara nya låtar. Vi får väl se lite när nästa inspelning kommer att äga rum. Slutet av det här året eller början av nästa har vi pratat om, men jag kan inte säga något ännu.

”Vi var så små då”
Vi går tillbaka lite, till när gruppen började spela. Då hette bandet inte Degradead?
– Vi hette Septima ända fram till i somras. Anledningen att vi bytte namn var att vi inte kunde få rättigheterna till det gamla. Det var nämligen ett företag, inom musikbranschen faktiskt, som hade tagit det här namnet i februari 2007. Du förstår att vi ville ju ha rättigheterna till vårt eget namn. Så vi bytte till Degradead.
– När vi började spela var vi så små, vi var bara fjorton bast då. Vi har väl alltid spelat death metal… Ja, i början, när vi bara jammade sådär, var det ju knappast någon bestämd genre, kanske lite mer punkigt liksom. Men när vi gjorde våra första spelningar med den här sättningen, då blev det bara melodisk death metal. Vi har aldrig pratat om att nu ska vi spela såhär, utan det är så det har blivit.

Om du nu får drömma, hur ser det ut om säg fem år? Vad gör, och vad är, Degradead då?
– Ja, då har vi precis släppt ett nytt Black Album! Nä, men man vet aldrig vad som händer, jag är glad över det vi gör nu. Jag har alltid drömt om att få släppa en skiva. Så den drömmen är uppfylld. Men sen vidare… Man kan önska att vara iväg och spela överallt i hela världen. Det vore en dröm att kunna försörja sig på det här och lägga hela sin tid på musiken, nu måste man ju jobba också.
– Det är så mycket som hänt redan nu. Det känns som vi har kämpat i sju år men aldrig fått så här mycket tillbaka. Det känns otroligt bra nu. Som demoband är det ju rätt tufft bara att få spelningar och sådär. Det har gått så fort nu, så man hänger nästan inte med själv. Vi skrev på kontraktet i december och i januari var plattan ute i butiken.
– Vi har alltid repat mycket, det har varit vår fritid. Nu kommer det till mycket annat också, som lite mera har varit drömmen. Att få så mycket bra respons, höra att folk tycker om skivan, det är jättekul. Och att kunna ge bort en signerad affisch och någon blir riktigt glad för den!

Samarbetet med In Flames – ”en jävla tur”
Jag har avstått från att fråga alltför mycket om In Flames, men är det så att frågorna från dem som inte vet så mycket om Degradead gärna vrids över väldigt mycket på samarbetet med IF – och känns det nån gång jobbigt?
– In Flames är ju ett stort band, det är klart att folk frågar. Det är helt okey, det känns lite bra. Degradead är ju ett namn som många aldrig har hört, men nämns In Flames i en intervju så ”Jahaa!?”. Vi får mer uppmärksamhet, det är en stor hjälp och vi får mycket gratis av det. Nu har vi fått så mycket respons och fått göra så många intervjuer även med större tidningar och så. Det har hjälpt oss rejält faktiskt, det blir ju lite mer intresse med ett stort namn. Som nykomlingar är väl det här det bästa som kan hända en. För det tar ett tag att göra sig ett eget namn. Man måste säkert släppa kanske tre skivor innan folk kommer ihåg en. Det är nog våran chans att vi fått den här pushen – eller, en jävla tur rent ut sagt!

Tur, ja, men de har gjort en hel del själva också, Degradead. En riktigt skön debutplatta till att börja med! WeRocks recension av plattan hittar du här. Jag tackar David för samtalet och önskar honom och bandet allt gott i framtiden!

BiblioteKarin

Intervjuer

Intervju: Jarkko – Teräsbetoni

Lämna en kommentar

Intervju med de Finska metalkrigarna TERÄSBETONI. Storsäljare i Finland, dock på grund av lyriken på modersmålet har de ännu inte slagit igenom utomlands. Vad döljer sig i frontmannen Jarkko´s sinne och kommer de att fortsätta svära metalklyshor på finska?
Få reda på allt du behöver veta här…

Teräsbetoni

Hej, Jarkko! Så hur är livet som metalkrigare i finland dessa dagar?

Hej, Martin. Det är en kombination av mycket att göra och stadig kosa framåt.
Efter suttit i turnébussen timma efter timma, ska du alltid vara redo för vad som än det krävs för bandet. Kan likna det vid att göra militärtjänstgöring; vänta, vänta vänta…och låtskriveri såklart. Jag har alltid mycket att göra men det spelar ingen roll för jag älskar att vara talesman för finsk metal!

TÄRESBETONI bildades 2003 och började sakta men säkert bygga upp en sitt rykte underground. Det ryktas att era fans vid den tiden tröttnade på väntan efter en officiell release så de skickade in en namnlista till diverse skivbolag?

Vi blev helt överrumplade av denna legion killar som kom fram till oss efter ett gig och berättade deras planer. Jag vet inte hur stor deras förtjänst var för vi blev signade helt och hållet genom förhandlingar med Warner Music Finland. Även hur det var så glömmer jag aldrig sådant engagemang.

Båda era skivor ”Metallitotuus” (2005) och ”Vaadimme Metallia” (2006) har tillsammans sålt närmare 70 000 exemplar bara i Finland! Några planer på att vilja slå igenom utomlands?

Det är väldigt höga siffror för att vara Finland och ett genombrott utomlands vore väldigt välkommet men jag tror vi har ett ”problem” med det finska språket. Det fanns förhandlingar om att sjunga på engelska från början istället men alla sidor var inte med på det. Därav har vi ingen deal för Europa eller resten av världen.
Det finska språket är en del utav vad vi handlar om, vi är stolta över vårat arv.
Dessutom finns det ju band som Rammstein vilka är stora och sjunger på sitt egna språk som inte heller så många förstår. Man kan lätt få fiender här…

Metallitotuus   

Men…LORDI, NIGHTWISH, CHILDREN OF BODOM, STRATOVARIUS är alla stora finska band som alla sjunger på engelska och inte får fiender för det?

Visserligen, men de där banden uttryckte sig på engelska från början. Varje band har en historia som pushar dem i en riktning. Du vet, det finns folk som väntar sig att bandet ska förändra sig och de som aldrig vill se en förändring. Angående vårat senaste album så reagerade en del folk med; ”Ni spelar ju samma låtar om igen?”, Medan andra sa till oss varför vi var tvungna att förändra oss? Lyckligtvis gillade de flesta materialet, men iallafall så förstår du nu nog min mening.

Vad handlar eran lyrik om? Vad är det bakomliggande budskapet ni vill föra ut?

Vi sjunger om oss själva. Vi vill återinföra musiken som vi tycker gått förlorad i media många gånger. Heavy Metal är det bästa formatet för ett starkt och klart budskap.
Våra låtar handlar om livet, slagen, vinsterna tillika förlusterna, glädjen och sorgen i det du möter under livets gilla gång. Våra låtar har rört många människor och de är vi glada för. Det är därför vi gör musik.

Det är väldigt enkelt att dra pareleller mellan er och MANOWAR…

Varje band har sina influenser. Manowar har berikat mitt liv väldigt mycket men så är det inte med alla i bandet. Vissa älskar tysk metal, andra kanske bara klassisk rock. Vi lyssnar på alla sorters musik och allt vi lyssnar på påverkar våra sätt att skriva.
Det finns många band som fått väldigt mycket från MANOWAR.

Hur fungerar låtskrivarprocessen i TERÄSBETONI?

Jag, Järvinen och Rantanen skriver alla låtarna. Jag har skrivit hälften av musiken och de andra två resten. Vi alla håller visionen i bandet och det är just därför vi inte vet vad som händer härnäst! Hahaha!

Bandet har hållt samma medlemsuppsättning sedan begynnelsen. Det är väldigt ovanligt för ett band…

Ja, precis! Originaluppsättningen är stark och fungerar bra. Det finns ingen anledning att ändra den!

Du sjunger, men spelar även bas I bandet. Var det svårt att hitta tillräckligt med medlemmar eller var det bara så du ville ha det? Har du tagit några sånglektioner förresten och vad använder du för utrustning?

Vi har aldrig försökt hitta andra medlemmar. Jag ville spela bas för det är åskan som dånar i varje låt vi spelar. Jag tycker att bas är det tyngsta av alla instrument. Soundet, känslan när de där lägre tonerna rushar genom kroppen…På samma gång är instrumentet väldigt primitivt. Jag tycker att instrumentet bas inte borde ses så lättvindigt på. Bassister måste veta sin plats i bandet. Hela grunden i rock (heavy metal), är arbetet mellan trummisen och basisten. Jag har aldrig tagit några sånglektioner, kanske borde jag!! För närvarande använder jag ESP Jazz bas, Warwick top och en Warwick 8×10 låda. Reagera inte på ordet ”jazz”. Espversionen av det klassiska instrumentet är grymt bra! Den är tung med mycket botten, så det passar heavy metal perfekt!

Jarkko Ahola

Har ni några galna fans att berätta om?

Vi har blivit väl bemötta. Finland är ett litet land fullpackat med tystlåtna personer så vi har inga historier om galna fans direkt. Självklart har vi mött alla dessa ”vill-du-ha-en-avsugning” –tjejer, men sex är en naturlig del av livet och många tjejer vill ha sex med killar som lirar på scen.
Vi fick en ärofull gåva av ett fan från Kurikka i Finland. Han hade skapat en sten av metall med fyra svärd på den. Varje medlem i bandet har nu varsitt svärd och en del av ”stenen”. De fyra delarna kan bli ihopsatta när vi vill. Det är en grym gåva!

Vad händer i TERÄSBETONI´s värld just nu? Kan vi vänta oss ett tredje album i en nära framtid och kanske på engelska?

Vi skriver låtar och spelar live just nu. Det tredje albumet kommer ut nästa år troligen. (2008, reds anm). Vi vill verkligen producera ett grymt album så därför stressar vi inte.
Det tredje albumet kommer bli det bästa av dem alla.

Hur är erat skivbolag; Warner Music Finland, att arbeta med?

Jadu, de är trevliga men WMF är ett bolag som är beroende av profit, så ibland är vårat mål och deras avsevärt olika. Men i allmänhet tycker jag att både bolaget såväl som bandet gör ett bra jobb.

Kommer ni återvända för en svensk show? Sweden Rock Festival 2007 vore sannerligen perfekt för det! Faktiskt, så tycker undertecknad att erat bokningsbolag borde försöka boka TERÄSBETONI för denna sammankomsten!

Jag skulle älska det, tro mig! Men, det är alltid ordet ”men”. Alla de där förhandlingarna.
Första intresset borde komma från organisatören, för då har vi något att förhandla om.
Vi kommer rocka röven av Sverige en vacker dag! Kanske efter ett framgångsrikt tredje album? Det skulle vara kul!

Ett sista meddelande till läsarna av WeRock.se och era svenska fans?

Förbli sanna till er själva. Ge aldrig upp! Livets frukter smakar bättre när du vet att du kämpat för dem. Tack till alla fans i Sverige!

Så, Jarkko, tack för din tid, ses på vägarna och hail!

Hail!

Martin Lindberg

Intervjuer

Intervju: Niclas Engelin – Engel

Lämna en kommentar

Engel har ett fullspäckat program under sin pågående Europaturné men Werock fick möjlighet att ringa upp en eftermiddag och prata med gitarristen Niclas Engelin innan kvällens spelning. Dagen innan har de varit i London och spelat och nu är de nere på kontinenten.

– Ja, säger Niclas, vi spelar i Eindhoven, Holland ikväll. ”Effenaar” heter detta stället, riktigt fint här. Vi går på om en och en halv, två timmar. Jo, det är spelningar i princip varenda kväll. Det är som det ska vara, tycker jag, det är ingen idé att ha spelfria dagar när vi ändå är ute.

Bandet har precis släppt sitt första album, Absolute Design, och jag ställer den kanske banala frågan om de är nöjda med sitt verk.
– Jag får nog säga att det här är en jättebra debutplatta att bygga vidare på. Vi är här ute i Europa och bygger hela tiden. Vi måste visa oss, vi är ett nytt band, och relativt okända musiker. Nej, okey då, kanske inte så helt okända, men som band är vi ju nya. Just nu är det bra snurr kring bandet och de flesta metalhuvudena här nere i Europa vet la vilka vi är nu.
Jag tycker nog att det bästa är att vi hamnat på rätt skivbolag (SPV/Steamhammer). Att de som driver skivbolaget tror på bandet. Det är väldigt ofta att skivbolag signar band och sen bara släpper det liksom. Vi fick flera förslag på kontrakt redan tidigt men man ska nog inte vara för snabb att skriva kontrakt det första man gör som band. Nu har vi hamnat rätt, ja. Det kan man lugnt säga, vi och bolaget delar mycket samma mål och inriktning…

Albumet är producerat av Anders Fridén. Hur viktigt är valet av producent för hur plattan blir, för slutresultatet?
– Jo, viktigt. Det måste vara någon som förstår vad bandet vill. Anders var med oss redan tidigt i processen så han visste precis vad vi var ute efter. Han och Daniel Bergstrand, de förstod vad bandet ville. Nej, med en annan producent hade det inte blivit samma platta.

Det är bara några veckor sedan debutalbumet släpptes. Kanske funderar man över huvud taget inte i banor av ett nästa album i just det här läget…
– Jodå, det finns något tiotal låtar till nästa platta och vi har börjat fundera på producent och så. Det måste som sagt vara någon som känner och förstår vad vi vill göra, men det är inget klart där ännu.

Vi backar lite i tiden, bandet har funnits sedan 2004, och jag undrar hur mycket de varit ute och spelat tidigare, innan plattan gjordes? Jo, visst har de spelat en hel del tidigare men de har valt sina gig med omsorg, säger Niclas.
– Jag menar, vi körde en turné med Arch Enemy och Trivium i Skandinavien (2005), det var ju faktiskt jättbra. Och sen har vi kört Metaltown (2006) och sen har vi vart lite här och var och spelat och det har byggt upp hela grejen. Sen vann vi tävlingen om bästa osignade band i tidningen Rock Hard, när läsarna fick rösta. Då åkte vi till Tyskland och spelade på Rock Hard Festival (2006) och det gav en liten buzz… Sen vann vi Metal Hammer UK, deras röstning och då fick vi ju spela där (också 2006). Så det har byggts upp hela tiden.

Bandnamnet, Engel, har ju en given koppling till Niclas Engelin själv.
– Det är mitt ”nickname” som man säger, jag spelade mycket fotboll när jag var mindre. Engelin blev Engel. Sen följde det liksom med. Och när det skulle väljas bandnamn sa de andra att ”vadå, det är ju självklart!” Och jag fattade faktiskt inte först, men de menade att namnet Engel var självklart. Så det blev så.

Gruppen består av ett gäng ganska rutinerade musiker, med erfarenheter från bland annat band som In Flames, Headplate och Lord Belial, och jag undrade om det är fem starka viljor som ska strida och samsas i bandet, eller om det är ett lätt samarbete dem emellan?
– Menar du i låtskapandet då? Ja, det är jag som skriver alla låtarna till bandet. Jag kommer med de färdiga låtarna och de andra accepterar dem för det mesta. Jo, sen blir det naturligtvis en process där alla är med innan slutresultatet.

Hur är det med sångerna då, undrar jag, låttexterna.
– Nej, det är sångaren som gör de flesta texterna. Det måste ju vara texter som fungerar bra för honom att sjunga. Jag gör en del sångmelodier ibland, men texterna gör Mangan, och ibland trummisen, Mojjo. Visst händer det att det blir en del diskussioner om texterna, som ”Hur menar du där?” osv. Även de andra i bandet måste känna att de kan stå bakom texterna.

Själv tycker jag att Engel visserligen har mycket gemensamt med annan göteborgsmetal men att de samtidigt har något alldeles eget och ganska annorlunda i sin musik.
– Kul att du säger det! Visst är det metal i grunden, men det finns också lite pop i det hela. En lättfångad refräng, en hook. Vi vill att många ska kunna gilla vår musik. Inte bara en liten smal grupp. Det ska vara musik som många kan lyssna på. Sen finns det lite av industri i det hela också. Som ett stråk i underkanten… Fast, basen är ju metal hela tiden föståss.

Under hösten har bandet turnerat minst sagt flitigt. Med Dimmu Borgir och Amon Amarth spelade man sig igenom Europa och Skandinavien under oktober och början av november. Själv tyckte jag att spelningen 4 november, samma dag som skivsläppet, på Arenan i Stockholm var lysande, men Niclas rankar ändå inte den som en av de bättre på den turnén.
– Mottagandet har varit jättebra i Europa hela tiden. Våran platta, Absolute Design, kom ju ut under sista dagarna av turnén, innan dess hade vi bara några av låtarna ute på MySpace, men på de sista spelningarna hade vi då hela skivan med oss. Sen hade vi en veckas uppehåll innan turnén med Atreyu och Still Remains.

Och denna gång går turerna till Storbritannien och Nordeuropa. Vad blir det för skillnader mellan dessa båda turnéer, med de olika banden?
– På den förra var Engel ett bra komplement och kanske en sorts länk mellan Amon Amarths viking metal och Dimmu Borgirs black metal. Nu, med de amerikanska banden spelar vi mer liknande musik, fast de båda andra kanske drar lite åt emo-hållet medan Engel är mer metal.

Den pågående turnén avslutas 2 december och jag undrar om bandet tar jullov då efter en hektisk höst. Men inte.
– Vi ska till London på ”Get in the Ring”, fyra band som spelar och tävlar i en boxningsring(!). Det blir den 11 december. De andra banden är de brittiska Evil och Viking Skull, och norska Goat the Head. Sedan röstar Metal Hammers läsare på det bästa av banden.

Naturligtvis måste jag också fråga om framtidsplanerna, vad som händer nästa år. Kommer vi få chans att se Engel i Sverige snart igen?
– Efter nyår blir det en USA-lansering med släpp av albumet och troligen en del spelningar. Det är inte klart ännu och det ska planeras väl när vi genomför det. Ja, och så kanske det blir några spelningar i Sverige. Det skulle vara fint att göra en turné på kanske 1-2 veckor genom Sverige. I lite mindre städer också då, ja. En första video till någon av låtarna på Absolute Design ska vi göra också. Vilken är inte bestämt, kanske blir det Casket Closing.

Det finns ju redan en video ute, påpekar jag, med Calling Out, för övrigt min favoritlåt från albumet.
– Ja. Jo, den är ju inspelad i vår replokal. Så, den gillar du?

Jo, den gillar jag. Mycket. Och jag tackar Niclas Engelin för att han tagit sig tid för detta samtal med Werock och önskar honom och bandet all lycka till och fortsatta framgångar framöver!

BiblioteKarin