Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Amorphis – Under The Red Cloud

Lämna en kommentar


Amorphis - Under the Red CloudARTIST: Amorphis
TITEL: Under The Red Cloud
RELEASE: 2015
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har tagit god tid på mig att lyssna på ”Under The Red Cloud” från AMORPHIS. Jag var aningens besviken på föregående platta ”Circle” från 2013, och drog mig initialt för att ens lyssna på nya skivan. När jag väl gjorde det blev jag lite förvirrad – en del grejer köpte jag rakt av, andra skavde på fel sätt i öronen och den där fullödiga känslan jag får av bandets musik i vanliga fall infann sig inte direkt. Någonstans vid lyssning nummer fem trillade dock polletten ner.

Här finns gott om folkmusikinslag, som jag faktiskt köper, som minner om hur bandet lät innan sångaren Tomi Joutsen äntrade skutan för 11 år sedan. I vanliga fall uppskattar jag inte dessa inslag, men det funkar märkligt nog alldeles utmärkt här. Joutsen förresten – han sjunger oerhört bra, som vanligt får jag väl tillägga.  Både hans growl och rensång strålar av självförtroende, och det är väldigt roligt att han nu har låtar av grövre kaliber att gasta i. Tredje låten Bad Blood är ett fint exempel på detta – en väldigt fint driv som paras med väldigt vackra gitarrslingor av typiskt finskt snitt gör att det är ren lyssnarnjutning från början till slut.  Dark Path är en annan låt som sticker ut lite extra med sin fina episka ton och i vilken Santeri Kallio på keyboard kommer fram fint. Överlag får jag erkänna att jag blir mer och mer svag för band som har vett att använda sig av klaviaturspel på det sätt som AMORPHIS gör. Väldigt markerad närvaro utan att det fullständigt ballar ur NIGHTWISH-style. Ypperligt!

AMORPHIS är ett band som har varit med förr – det är skönt att kunna konstatera att de på ”Under The Red Cloud” fått till en skiva som är stark rakt igenom, och som jag gärna sätter på repeat. Kolla in den.

Skivor

Iron Maiden – The Book Of Souls

Lämna en kommentar


Iron Maiden - The Book of SoulsARTIST: Iron Maiden
TITEL: The  Book Of Souls
RELEASE: 2015
BOLAG: Parlophone Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

IRON MAIDEN har i år existerat som band i 40 år. 4 decennier av oavbruten verksamhet. Det är ju, såklart, självklart, naturligtvis, oerhört respektingivande. Rätt många tycker nog att bandet gott hade kunnat vila på sina lagrar efter den rent otroligt framgångsrika karriär bandet hade fram tills dess att Bruce Dickinson valde att hoppa av tåget 1993 och endast kört äldre material på konserterna. Det har IRON MAIDEN aldrig köpt. Visst – bandet har skämt bort oss med nostalgiska turnéer – men att helt lägga av med att skriva nytt material har aldrig varit aktuellt, inte ens under den golgatavandring som bandets karriär antog karaktären av innan Dickinson kom tillbaka tillsammans med Adrian Smith 1999. Sedan dess har det varit full fart framåt, utsålda turnéer av formatet större och nya skivor.

Att bandet hade spelat in nytt material i stora mängder hade hållits hemligt från offentligheten. Större fokus lades på faktumet att Bruce Dickinson hade fått cancer och undergått behandling efter det att skivan spelats in. Det kan vara värt att ha detta i  åtanke när ni lyssnar på skivan. Det är alltså en 57-årig cancersjuk man som sjunger på detta rent vanvettigt imponerande sätt.

”The Book Of Souls” är en lång skiva – över 90 minuter – och inte en enda låt känns överflödig. Ni bör inte jämföra denna skiva med ”The Final Frontier” i styrka, utan i stället med ”Brave New World”. IRON MAIDEN känns här otroligt starka, relevanta och hungriga att det är svårt att tro att detta är bandets 16:e skiva. I mycket kan det bero på att bandets oinskränkte ledargestalt Steve Harris har släppt lite på kontrollen och släpper fram övriga medlemmar som låtskrivare. Hela 4 låtar har andra låtskrivare än Harris: If Eternity Should Fail och Empire Of The  Clouds står Dickinson själv bakom. Där har ni  närmre en halvtimmes rent magisk musik då just de låtarna är av formatet längre, samt Speed Of Light och Death Or Glory där Dickinson samarbetar med Adrian Smith. Och ändå – de låtar där Harris har ett finger med i spelet känns snäppet starkare och visar tydligt på en musiker som verkligen inte har stagnerat som kompositör.

Överlag känns liret starkare – riffen är tydligare, vassare och solona känns farligare än på bra länge – och samtidigt är det helt klart från första till sista ton att detta är IRON MAIDEN. Den stora skillnaden är att bandet på ”The Book Of Souls” känns starkare än på över ett decennium.

Har du övergett bandet? Kan vara läge att uppsöka IRON MAIDEN igen.

Skivor

Ghost – Meliora

2 kommentarer


Ghost - MelioraARTIST: Ghost
TITEL: Meliora
RELEASE: 2015
BOLAG: Loma Vista Recordings

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag haft ork att sammanställa en årsbästalista över albumomslag, så hade ”Meliora” hamnat väldigt högt upp. Misstänker jag. GHOSTs tredje platta är skivan som ser bandet växa ut till den institution jag misstänker att bandet lett av Papa Emeritus nummer III i ordningen alltid har eftersträvat att vara.

Låtarna har en annan tyngd – och då pratar jag inte enbart om den fina och väldigt värdiga produktionen – än på de två föregående plattorna. I stort sett varenda låt på ”Meliora” andas självförtroende och mäktighet. Om ni hade förmånen att se bandet under sommarens turnéer så vet ni med er att bandet spelade hela fyra låtar från skivan innan den var släppt. From The Pinnacle To The Pit, Cirice, Majesty och Absolution var när jag såg bandet på Copenhell helt magiska, och jag undrade verkligen om jag skulle kunna bortse från minnena från den konserten med den suveränt uttänkta showen bandet alltid har stått för i livesammanhang, och enbart fokusera på låtarna. Och, jag får väl erkänna det, när jag lyssnar på  From The Pinnacle To The Pit och Absolution är det svårt att inte minnas konserten. Därmed inte sagt att dessa är albumets starkaste låtar – en låt som He Is har ett närmast vänt anslag, men övertygar med sina rent fenomenalt genomarbetade melodier. Refrängen är helt oemotståndlig, förföriska Mummy Dust med inledande versen

I was carried on a wolf’s back
Here to corrupt humanity
I will pummel it with opulence
With corpulence and greed
In God you trust

framväst på ytterst teatraliskt vis har fallit mig på läppen varenda lyssning och avslutande Deus In Absentia hamrar in att detta är det bästa som GHOST har klämt ur sig.