Etikettarkiv: Age of Winters

Bästa debuterna 2006-2015: Fredrik

WeRock fyller 10 år. Under det decennium vi har varit igång har det släppts en rent vansinnig mängd skivor – runt 60.000 om vi väljer att tro Metal Archives – och en del av dessa har raskt blivit förpassade till glömskans ekande korridorer. Men en del har stuckit ut och håller sin plats bland de skivor som bevaras i eftervärldens minne. I ett antal listor kommer WeRocks skribenter att lyfta fram ett de skivor som vi verkligen tycker att du ska kolla in. Vilka är då de bästa debuterna mellan 2006 och 2015?

Här nedan presenteras fem fullängdsdebuter som ligger Fredrik extra varmt om hjärtat. 

Red Album – BARONESS 2007

2007 hade BARONESS fortfarande sina största verk framför sig, men redan debuten visar klart och tydligt vilken verkshöjd Savannah-sönerna är kapabla till. Det är lekfullt, intelligent, mångfacetterat och erbjuder såväl spröd känsla som rå energi. Läckert!

Age of Winters – THE SWORD 2006

Kvalitetsriffande, tyngd, och ett sjuhelvetes sväng! THE SWORD visade redan från början var stonerskåpet skall stå, och ”Age of Winters” har sedan fortsatt stå sig bra genom åren. Håll nacken still om du kan – mig är det en övermäktig utmaning.

Angel’s Necropolis – YEAR OF THE GOAT 2012

Jag kan ibland känna att världen  är orättvis, till exempel när GHOST slår igenom stort med sin luftiga AOR-ockultism medan YEAR OF THE GOAT harvar vidare mer i skymundan.  Deras förstlingsverk i fullängdsformat, ”Angel’s Necropolis”, är ett bra bevis på varför de också förtjänar rampljus. Lyssna bara på Thomas Sabbathis lidelse i This Will Be Mine – gåshuden är ofrånkomlig…

Wake – COLOSSUS 2013

Många band genomlever förmodligen en hel karriär utan att någonsin hitta ett lika eget och särpräglat uttryck som COLOSSUS hittar redan på sin första fullängdare. Desperation, ångest, intelligens och skönhet blandas till en virvlande malström, där bandet drar med vassa klor över själens griffeltavla. Det skaver, men fan så vackert det gör det!

Måsstaden – VILDHJARTA 2011

Djentlemännen från Hudiksvall imponerar med ”Måsstaden”. Inspirationen från förmodade husgudarna MESHUGGAH lyser onekligen igenom i det gravt nedstämda stackato-riffandet, men skivan ger även utrymme åt atmosfäriskt dystopiska inslag som bidrar till en lika elegant som brutal slutprodukt.