Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Granada
ARTIST: Demoniac
VALD AV: Amelie

Martin: Alltså, detta är ju så bra! Hur kan man göra thrash metal progressivt? DEMONIAC lyckas rätt bra! Med sin kletzmerinfusion ser de till att få mig att rycka till. Sax har ju blivit metals go-to instrument när det gäller blås, men klarinett funkar ju också bra. Kul låt, och de rena thrash-elementen är också riktigt bra. Stekhett för mig detta!
Robert: Påminner mig lite om klassiska skräckisar 70-talet, detta. Det skaver, liksom. Första varvet fastnade det inte alls för min del, men det ska också erkännas att det tagit sig över tid och att den där skevheten faktiskt gör att det bildas lite gnistor.
Fredrik: Får erkänna att jag har påtagligt svårt för detta. Jag uppskattar att chilenarna tar ut svängarna och vågar sig på något nytt och eget (för detta är verkligen eget) men Finlandsfärje-loungejazz-thrash är nu tydligen inte min kopp chicha… Planlöst, kultursvårt och med ganska ihålig produktion. Nja, nä.

LÅT: Detachment
ARTIST: Vacant Voice (ft. Rory Rodriguez of Dayseeker)
VALD AV: Fredrik

Amelie: Trivsamt melodiskt i häradet av death och metalcore. Inget jag springer benen av mig för precis men duger att ha i bakgrunden till vardagssysslorna. Ljummet.
Martin: Inte det mest originella i månadens startfält. Det är inte en låt som kommer att vara med på speciellt många årsbästalistor, den är för genrekonformistisk för detta, och den funkar mest för stunden. Ljummet.
Robert: Se där ja, det är ju inte varje dag det spelas metalcore i undertecknads lurar, så det bidrar säkert till glädjeflinet jag får av detta. Fattar att det inte är originellt eller nydanande, men kom igen nu katten – det svänger ju!

LÅT: The Spirit Returns
ARTIST: Blackbraid
VALD AV: Martin

Robert: Wow! Nytt för mig (trots att det då tydligen enligt Martins recension av plattan är bland det mest hypade i black metal-världen… något som kanske säger mer om hur illa inkopplad jag är med vad som händer än något annat?) och snorbra är det! Fick tipset av en annan vän och var lite dryg mot honom och sa ”jaja, vi får se om jag har tid att kolla in det”, typ. Ord jag fått äta upp sen dess…. stekhett, omgångens lysande stjärna!
Fredrik: Trivsam om än inte särskilt nydanande black i (mestadels) mellantempo. Snygg produktion och bra sånginsats, behaglig atmosfär. Men lite för ”safe” under delar av låten, det är de snabba partierna där svärtan tillåts bli lite mer framträdande det verkligen berör. Varmt, men inte tokhett.
Amelie: Eld och lågor! Nu tänder det till ordentligt och jag blir riktigt såld på native american-musikern Sgah’gasowáhs black metal. Här ska utforskas både tidigare och nysläppt alster. Detta är glödande hett!

LÅT: Barn Burner
ARTIST: Spirit Adrift
VALD AV: Robert

Fredrik: Snyggt intro och en del eleganta harmonier, och visst är detta nummer tämligen retro-charmigt. Riff-tuggandet i breaket känns ganska gjort, och solot lite för radio-amerikanskt för min smak, men som bakgrundsfond till en nedcabbad road trip funkar SPIRIT ADRIFT alldeles utmärkt. Betyget får bli som fartvinden i ansiktet, ljummet.
Amelie: Inte helt tokigt detta. Det finns andra i redaktionen som har bandet närmre sitt hjärta än jag och visst låter detta som något man hörde redan på 70- och 80-talen men som lättsam sommarlyssning funkar det helt ok. Ljummet mot det varma.
Martin: Trevligt! Robert vet att jag är svag för SPIRIT ADRIFT, och trodde att jag skulle självantända av glädje över låten. Och ja, den är ju trevlig, men långt ifrån det bästa som SPIRIT ADRIFT har hävt ur sig. Jag hoppas att skivan som helhet håller högre klass än detta. Refrängen är det som fastnar för mig, och solot är svinbra! Ljummet, mot varmt skulle jag säga.