Etikettarkiv: Foo Fighters

Mammoth WVH – S/t

ARTIST: MAMMOTH WVH
TITEL: ”MammothWVH”
RELEASE: 2021
BOLAG:  EX1 Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Innan du läser den här recensionen borde du kolla in den video som ligger inklippt längst ner. Den där Wolfgang Van Halen visar upp en stor portion humor och självdistans samtidigt som han berättar vad den här soloplattan egentligen handlar om: svängig och lättlyssnad rock’n’roll av den sort som allra bäst kategoriseras som ”trevlig”.

Klar?

Bra, då blir resterande del av den här texten nästan överflödig, men ändå. Du vet vad grabbens självbetitlade debut handlar om, och du vet också om att du knappast kan ha förväntningar på en livsomvälvande resa när du lyssnar på den. Däremot kan och ska du slappna av lite och bara hänga med, för i all sin banala enkelhet är det här en ganska härlig platta. Wolfgang Van Halen hyllar sin bortgångne och legendariska farsa Eddie, för alltid odödlig för sitt VAN HALEN genom att skriva och framföra alla låtar på egen hand och… det är mysigt och bra rakt igenom.

Mr Ed (gissa vem?) öppnar kalaset, och sen får man ett drygt dussin fina låtar som stundtals har mer likheter med band som FOO FIGHTERS och VELVET REVOLVER än VAN HALEN. Lyssna på ett spår som Resolve eller Mammoth för ett bra smakprov om du nu fuskade och inte kollade på videon före du läste texten. Han gör det fint, Wolfgang!

Foo Fighters – Medicine At Midnight

ARTIST: FOO FIGHTERS
TITEL: ”Medicine At Midnight”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Roswell Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

FOO FIGHTERS är här med sitt tionde studioalbum, en platta som ursprungligen var tänkt att släppas förra året men sköts upp på grund av den pågående pandemin, och det är en skiva som ytterligare befäster bandets position som megastjärnor inom arenarock-scenen. När ”gamlingarna” lägger av (japp, jag menar er ROLLING STONES, U2, BRUCE SPRINGSTEEN med flera!) så finns det i dagsläget ett fåtal akter kvar inom genren som kan bära en stadionspelning på egen hand. COLDPLAY är ett sådant namn jämte FOO FIGHTERS, och därför är materialet på nya ”Medicine At Midnight” lite extra spännande.

Det lutar sig mindre mot en klassisk gitarrdriven och riffbaserad rock’n’roll och luktar mer percussion, rytmer och…  PINK FLOYD och SUPERTRAMP? Lyssna på titelspåret, luftiga Chasing Birds eller singeln Shame Shame och tänk hur detta material skulle kunna vävas in som kontrast till bandets klassiker och utgöra en väldigt spännande setlista live. Med det sagt: ”Medicine At Midnight” sitter inte omedelbart på egna ben när man lyssnar på den, för det finns inte massor av uppenbara ögonblick där bandet bjuder på sin patenterade enkla och lättlyssnade rock. Sista spåret Love Dies Young är antagligen mest åt det hållet, men i övrigt är den här skivan en vägran att gå i gamla fotspår.

Du kan få ge det lite tid och ett par varv.

Mixen är underbar att ta till sig i ett par bra lurar, påkostad och proppfull av detaljer mejslas låtarna fram ur nästan ingenting. Ett knasigt bakvänt trumkomp kan leda in i vad som först framstår som en märklig upplevelse, och som slutar i ett crescendo. Spår som Cloudspotter och Making A Fire tog lite tid att visa den här skribenten sin storhet, men har över tid vuxit ut till favoriter.  Hela skivan är bara ca 35 minuter lång, men mycket varierad trots det och känns… längre. På ett bra sätt!