Etikettarkiv: Frontiers Records

CRY OF DAWN feat Göran Edman – Cry Of Dawn

ARTIST: CRY OF DAWN feat Göran Edman
TITEL: Cry Of Dawn
RELEASE: 2016
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

You had me at Göran Edman. Skulle man kunna säga. Det finns nämligen ett par röster som det liksom inte spelar sådär jäkla stor roll vad de gör för att jag ska gilla’t, och dit hör denne gigant bland hårdrocksröster. Klassiska skivor från 80-talet satte sitt spår (”Eclipse” med YNGWIE MALMSTEEN!), det tradiga 90-talet lystes upp av hans stämma (”Guilty As Sin” med BRAZEN ABBOT!) och även i modern tid visar kar’ln var skåpet ska stå sångmässigt (CROSSFADE!). Bra förutsättningar för att en platta ska gå hem hos undertecknad alltså, men inte hade jag ändå trott att det här skulle vara så bra som det faktiskt är.

Det här är liksom själva definitionen av AOR. Smörigt, sånger om kärlek, refränger som du kan sjunga med i alldeles oavsett om du hört dem innan eller ej. ”You and me, it’s destiny, baby”. Luftig produktion, gott om plats för ”ohs” och ”ahs” och… rent fantastisk sång. Såklart. Spår som Listen To Me, Tell It To My Heart, LIfe After Love, Chance eller Tell Me (ja… du ser ju vilken typ av låtar vi snackar om här) är rent guld.

Skruva upp volymen och sjung högt för dig själv i bilen. Släpp skäms-kudden och njut. Det är ju Göran Edman som sjunger för tusan!

Circus Maximus – Havoc

Havoc CoverARTIST: Circus Maximus
TITEL: Havoc
RELEASE: 2016
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag läste i en recension av norska CIRCUS MAXIMUS ”Havoc” att det var en bra skiva att börja med för att sedan leta sig bakåt i bandets diskografi. Som jag förstår det så är bandets mer långtida fans missnöjda med att bandet tydligen skruvat ner både tyngd och aggressivitet i jämförelse med tidigare släpp.

Och visst är det relativt snälla tongångar som möter hörselgångarna. För egen del har jag ju inget bagage att ta hänsyn till då jag inte lyssnat på bandet innan ”Havoc”, utan bara sett bandets namn fladdra förbi – ofta i sanna mening som exempelvis DREAM THEATER – och då funkar ”Havoc” som en dörröppnare som gör mig sugen på att kolla in bandets tidigare alster.

Rent musikaliskt är det en ren fest för öronen – gitarrtonen som Mats Haugen har skruvat till är helt ljuvlig och minner inte så lite om hur det brukar låta när John Petrucci lirar solo. Då bandet använder sig av endast en gitarrist är det gott att lyssna på Glenn Möllens fina basspel – andra låten Highest Bitter har flera rent knäckande basgångar. Jag har ju nämnt detta i flera recensioner innan – det är kul att kunna höra basen.

Riktigt bra är det låtmässigt inte hela tiden, men låtar som oerhört slicka och närmast beroendeframkallande Flames har fått försvarlig speltid och Loved Ones drar in som en enda stor episkt svulstig svallvåg där sångaren Michael Eriksen släpper på något oerhört.

Jag skulle säga som så här, att gillar du melodisk, väldigt välproducerad rock/metal så är ”Havoc” definitivt en skiva som är värd att kolla in.

SUNSTORM – Edge Of Tomorrow

ARTIST: SUNSTORM
TITEL: Edge Of Tomorrow
RELEASE: 2016
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Okej, tillhör du dem som gillar hårdare musik så är det dags att dra fram skurtrasan nu, för det lär behöva torkas smör på golvet framför högtalarna.

Eviga återvinningsmaskinen Frontiers Records gör lite som vanligt, man sliter fram en gammal goding från garderoben och petar ihop lite låtar som ska skaka nytt liv i någon som sett sina bästa dagar. I det här fallet är det sångfågeln Joe Lynn Turner vars CV innefattar bland annat RAINBOW, YNGWIE MALMSTEEN och DEEP PURPLE vars band SUNSTORM får släppa tredje given ”Edge Of Tomorrow” på det italienska skivbolaget. Turner sjunger fortfarande bra men är inte i närheten av klippet och tonläget han klarade i fornstora dagar.

Låter det som om jag är skeptisk till den här plattan?

Faktiskt inte. För trots alla de där nedsättande kommentarerna och putslustiga billiga poängerna så kan man inte bortse från något så enkelt som att den här plattan innehåller bra låtar.

Det är enkelt, rakt på med klassisk melodiös hårdrock som fastnar direkt i hjärtat. Man sjunger med i låtar som Nothing Left To Say, Heart Of The Storm eller Tangled In Blue och det är inte bara okej att det handlar om banala saker – det är till och med helt rätt och liksom meningen. Sån här musik ska inte handla om politisk kritik, den ska handla om lite hjärta och smärta och sånt som kan gå in genom ena örat och ut genom andra.

SUNSTORM levererar helt enkelt, och i kamp med en mycket stark period av nya skivor så har den här plattan helt enkelt kapat åt sig rejält med speltid med all sin enkelhet och lättillgänglighet. Betygssjuan ska ses som stark, och baske mig om inte den här kommer bubbla upp till ytan med jämna mellanrum när det gäller speltid.

Inte illa pinkat för en föredetting som bjuder på smörfest!