Etikettarkiv: Frontiers Records

Circus Maximus – Havoc

Havoc CoverARTIST: Circus Maximus
TITEL: Havoc
RELEASE: 2016
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag läste i en recension av norska CIRCUS MAXIMUS “Havoc” att det var en bra skiva att börja med för att sedan leta sig bakåt i bandets diskografi. Som jag förstår det så är bandets mer långtida fans missnöjda med att bandet tydligen skruvat ner både tyngd och aggressivitet i jämförelse med tidigare släpp.

Och visst är det relativt snälla tongångar som möter hörselgångarna. För egen del har jag ju inget bagage att ta hänsyn till då jag inte lyssnat på bandet innan “Havoc”, utan bara sett bandets namn fladdra förbi – ofta i sanna mening som exempelvis DREAM THEATER – och då funkar “Havoc” som en dörröppnare som gör mig sugen på att kolla in bandets tidigare alster.

Rent musikaliskt är det en ren fest för öronen – gitarrtonen som Mats Haugen har skruvat till är helt ljuvlig och minner inte så lite om hur det brukar låta när John Petrucci lirar solo. Då bandet använder sig av endast en gitarrist är det gott att lyssna på Glenn Möllens fina basspel – andra låten Highest Bitter har flera rent knäckande basgångar. Jag har ju nämnt detta i flera recensioner innan – det är kul att kunna höra basen.

Riktigt bra är det låtmässigt inte hela tiden, men låtar som oerhört slicka och närmast beroendeframkallande Flames har fått försvarlig speltid och Loved Ones drar in som en enda stor episkt svulstig svallvåg där sångaren Michael Eriksen släpper på något oerhört.

Jag skulle säga som så här, att gillar du melodisk, väldigt välproducerad rock/metal så är “Havoc” definitivt en skiva som är värd att kolla in.

SUNSTORM – Edge Of Tomorrow

ARTIST: SUNSTORM
TITEL: Edge Of Tomorrow
RELEASE: 2016
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Okej, tillhör du dem som gillar hårdare musik så är det dags att dra fram skurtrasan nu, för det lär behöva torkas smör på golvet framför högtalarna.

Eviga återvinningsmaskinen Frontiers Records gör lite som vanligt, man sliter fram en gammal goding från garderoben och petar ihop lite låtar som ska skaka nytt liv i någon som sett sina bästa dagar. I det här fallet är det sångfågeln Joe Lynn Turner vars CV innefattar bland annat RAINBOW, YNGWIE MALMSTEEN och DEEP PURPLE vars band SUNSTORM får släppa tredje given “Edge Of Tomorrow” på det italienska skivbolaget. Turner sjunger fortfarande bra men är inte i närheten av klippet och tonläget han klarade i fornstora dagar.

Låter det som om jag är skeptisk till den här plattan?

Faktiskt inte. För trots alla de där nedsättande kommentarerna och putslustiga billiga poängerna så kan man inte bortse från något så enkelt som att den här plattan innehåller bra låtar.

Det är enkelt, rakt på med klassisk melodiös hårdrock som fastnar direkt i hjärtat. Man sjunger med i låtar som Nothing Left To Say, Heart Of The Storm eller Tangled In Blue och det är inte bara okej att det handlar om banala saker – det är till och med helt rätt och liksom meningen. Sån här musik ska inte handla om politisk kritik, den ska handla om lite hjärta och smärta och sånt som kan gå in genom ena örat och ut genom andra.

SUNSTORM levererar helt enkelt, och i kamp med en mycket stark period av nya skivor så har den här plattan helt enkelt kapat åt sig rejält med speltid med all sin enkelhet och lättillgänglighet. Betygssjuan ska ses som stark, och baske mig om inte den här kommer bubbla upp till ytan med jämna mellanrum när det gäller speltid.

Inte illa pinkat för en föredetting som bjuder på smörfest!

Place Vendome – Streets Of Fire

ARTIST: Place Vendome
TITEL: Streets Of Fire
RELEASE: 2009
BOLAG: Frontier Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Footstomp

Fantastiskt kul att det blev en uppföljare på ett av 2005 års bästa album, PLACE VENDOME. Det kändes lite osäkert hurvida det skulle bli ett till alster eller inte efter det att Kiske uttryckte missnöje över slutresultatet sist. Men till allas vår glädje så blev inte så fallet. Med tanke på hur mycket jag gillar debuten så är förväntningarna på “Streets Of Fire” allt annat än låga.

Hela sättningen från debuten är än en gång samlade med Mikael Kiske (ex-HELLOWEEN) och Dennis Ward (PINK CREAM 69) i spetsen, backade av Kosta Zafiriou och Uwe Reitenauer från PINK CREAM 69 samt Günther Werno (VANDEN PLAS). Den stora förändringen är att skivans låtar bidragits av en hel drös olika låtskrivare, däribland Torsti Spoof (LEVERAGE), Ronny Milianowicz (SAINT DEAMON), Robert Sall (WORK OF ART) och inte minst Magnus Karlsson. Naturligtvis har Dennis Ward också bidragit med ett par spår. Musiken i sig skiljer sig inte så mycket från debuten. Det är fortfarande melodiösa välskrivna låtar som framförs av högst kompetenta musiker och framför allt av Mikael Kiskes röst som verkligen är klippt och skuren för den här typen av musik. Möjligtvis att de har tagit steget från melodiös hårdrock för att mer gå in på AOR. Men det är inte allt för stort steg ur min synpunkt.

Albumet öppnar storslaget med Streets Of Fire och My Guardian Angel. Redan här är lyckan fullgjord. Skulle någon fortfarande mot förmodan vara missnöjd i det här läget så är det nog ingen mening att fullfölja lyssningen för skivan fortföljer i samma stil och höga klass. Fler kanon låtar som följer är Follow Me, Beliver och A Scene In Reply. Så har vi även Valerie (The Truth is in Your Eyes) som ger mig kraftiga SURVIVOR möter ASIA vibbar. Bäst på skivan håller jag Dancer som verkligen är det spår som sticker ut på skivan. Produktionen och mixningen är naturligt vis klockren som alltid när Dennis Ward har ett finger med i spelet. För att återigen jämföra med debuten så är väll den enda skillnaden att man valt att lägga piano/keyboard lite mer i förgrunden denna gång.

Summerat är “Streets Of Fire” ett kanonalbum och en utan tvekan värdig uppföljare till debuten. Albumet har ett väldigt varierat utbud av låtar med en hög lägsta nivå, men bristen som finns är att det är få som verkligen sticker ut.