Etikettarkiv: Getaway Rock Festival

Live

Live: Obituary & Kvelertak

Lämna en kommentar

ARTIST: Obituary & Kvelertak
LOKAL: Getaway Rock Festival
DATUM: 5 juli, 2012

I ett solindränkt Gävle spelas det metal så det står härliga till under tre dagar på Getaway Rock Festival. WeRocks utsända Martin Bensch och Kitty Rossander rapporterar från hela festivalen. 

OBITUARY

Första konserten för dagen – och det kunde ju börjat sämre än med klassiska OBITUARY om jag säger så. Ljudet är det första jag tänker på. Det är rejält bra – och föredömligt högt! I min naivitet så trodde jag att det skulle gå att köra utan öronproppar, men de åker snabbt in. Jag har ett till och från förhållande till bandet med den kanske snyggaste loggan inom metal. ”Cause Of Death”, ”World Demise” och såklart mästerverket ”The End Complete” är skivor som jag har mer än ett gott öga till och förväntningarna på spelningen var högt ställda.

De infrias endast delvis, för det märks att det är den första konserten på dagen. John Tardy kommer faktiskt in på scen med en gäspning! Jetlag kanske, men karln verkar ha svårt att tända till under konserten. Sången har jag dock inget att anmärka på, och energin hos i alla fall kompet bestående av basisten Terry Butler och framför allt trummisen Donald Tardy, är synnerligen smittande. Bäst är låtar som Dying, Slow Death, Evil Ways The End Complete och publikfavoriten Slowly We Rot och i ögonblickets hetta, och trots att bandet ibland tar lite väl lång tid på sig mellan låtarna är det svårt att inte imponeras av bandet. En helt okej inledning på festivalen från ett band som emellanåt triggade igång ordentligt.

KVELERTAK

Festivalens fondvägg av dofter slår emot mig när KVELERTAK går på – svett, sollotion, matos och utspilld öl tycker jag är en fullt lämplig inramning till evighetsturnerande KVELERTAK som har nog spelat på de flesta festivalerna i Skandinavien vid det här laget. Första, och hittills enda plattan kom 2010 och nog skulle det vara kul med lite nytt material snart tycker jag. Tills dess får vi hålla till godo med material från ”Kvelertak”. Och det räcker rätt långt.

Det furiöst arbetande bandet smäcker på redan från första ton, och snart är hela sextetten fullständigt dyngsura av svett. Sångaren Erlend Hjelviks tröja ryker redan i andra låten. Åren av turnerande har satt sin prägel på bandet, vars leverans utmärks av en grym tajthet. Trots detta har det smugit sig in en viss mättnad när det kommer till att se bandet live – låtarna i all sin förträfflighet har mist den där omedelbara fräschören som musiken hade när plattan precis hade släppts. Och konstigt vore det väl annars.

Bitvis existerar dock den genialitet och spelglädje som är utmärkande för bandet – Sultans Of Satan med sitt så fruktansvärt svängiga mittparti är en klockren låt vid sidan av Ulvetid, Blodtørst och Fossegrim. Energinivån är hög genomgående och stagehanden får slita hårt när mikrofonstativ ryker i golvet mest hela tiden. Hjelvik är epicentret, och han härjar runt likt en vilde från Hardangervidda. Inget går säkert för honom – högtalarstackar klättras på och ett ihärdigt hetsande av publiken får sin kulmen när han slänger sig ut och crowdsurfar i konsertens sista låt. Och sen försvinner totalt!

KVELERTAK övertygar som festivalband med en grym spelglädje och oerhört bra publikkontakt. För att det ska kunna lyfta än mer krävs det dock lite nya låtar av, förhoppningsvis, samma kvalitet som på debuten. Annars finns det en risk att publiken snart kommer tröttna på gänget, och det vore faktiskt synd med tanke på att bandet trots dessa invändningar är riktigt underhållande att se.

Live

Live: Evergrey, Death Angel & Corrosion Of Conformity

Lämna en kommentar

ARTIST: Evergrey, Death Angel & Corrosion Of Conformity
LOKAL: Getaway Rock Festival
DATUM: 7 juli, 2011

EVERGREY

Göteborgarna i EVERGREY har gjort sig kända för att vara riktigt välljudande – dagens spelning är inte ett undantag. Tom Englunds röst låter trots att bandet kom endast en timme innan giget efter en lång resa riktigt bra. Ljudet på övriga bandet är det verkligen inte heller något fel på, möjligen att jag skulle önska att Englunds gitarr var starkare då han ska spela solo. Som det är nu drunknar han lite för mycket i det övriga larmet på scen, vilket är synd då han spelar riktigt bra. Att bandet har fått en tidig speltid verkar inte spela någon roll – EVERGREY är proffs som har en hög lägstanivå, och efter hand kommer publiken igång på allvar. Låtar som Wrong och Masterplan låter fruktansvärt bra – i synnerhet den senare då trummisen Hannes Van Dahl får visa upp fint rytmiskt lir. Efterkommande Frozen och Broken Wings gör inget för att publiken ska tröttna om jag säger så. Refrängerna sitter som en keps och stämsången är riktigt fint exekverad. På det hela taget en riktigt kul och underhållande spelning.

DEATH ANGEL

Att det kommer att bli mosh på en spelning med DEATH ANGEL är i det närmaste självskrivet – och det tar inte många minuter innan den kommer igång då bandet från San Fransisco drar igång strax efter klockan 14 i gassande solsken. Jösses vilket spelsuget gäng det här är! Detta trots att bandet har kört i ett dygn från Tyskland för att hinna i tid till spelningen och knappt hunnit borsta tänderna sprudlar gängets konsert av energi och glädje. Mark Osegueda piskar med sin väldiga dreadsman som det inte fanns någon morgondag när han inte tänjer ut stämbanden till det yttersta. Jag är riktigt imponerad av gitarristernas Rob Cavestanys och Ted Aguilars spel – köttigt och med riktig pondus. Trummisen Will Carroll är nog efter 40 minuter den svettigaste människan på hela festivalen då han har attackerat sitt synnerligen pukstinna trumset med sådan kraft att flera stockar har knäckts. Jag önskar att jag hade bättre koll på bandets material än jag faktiskt har – för jag hade säkerligen gillat bandets konsert mer då. Nu kan jag bara konstatera att bandets konsert verkligen ger mersmak.

CORROSION OF CONFORMITY 

Jag formligen älskade Dance Of The Dead när jag som ung telning såg videon på MTVs Headbangers Ball. Då fattar ni att jag är något till åren kommen då detta var på tiden då MTV fortfarande visade videor och handlade om musik snarare än serier då brats betedde sig illa i Carlifornien. Pepper Keenan finns inte med och bandet är reducerat till en trio med trummisen Reed Mullin, gitarristen Woody Weatherman och basisten Mike Dean. Samtliga sjunger. Dagens spelning verkar mest handla om att bandet tycker att det är riktigt kul att spela. Det är en hel del tramsande och felspelningar under giget. Att bandet spelar på en festival i dagsljus hjälper inte heller till då giget hade gjort sig alldeles förträffligt i en klubbmiljö. Men ljudet – jösses amalia vad tungt och fett det är! Detta plus att bandet spelar riktigt svängigt gör ändå konserten till en riktigt trevlig upplevelse.