Etikettarkiv: progressive death metal

Skivor

Ancient Ascendant – Echoes And Cinder

Lämna en kommentar

ARTIST: Ancient Ascendant
TITEL: Echoes And Cinder
RELEASE: 2014
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska ANCIENT ASCENDANT är ett band som jag fram tills för en vecka sedan inte hade någon relation till. Detta faktum visar på det fina med att skriva för ett webzine – en kan alltid räkna med att under årets lopp så kommer en att upptäcka minst ett band som verkligen kommer in från flanken och blåser bort allt motstånd.

När jag fick länken från Gunnar på Season Of Mist gjorde jag som jag brukar – lyssna på första låten. Och du glade – med en så suverän öppningslåt som Crones To The Flame så kan man lugnt säga att bandet fångade min uppmärksamhet. Så pass mycket att jag utan att egentligen tänka efter lyssnade igenom hela plattan. För att sedan trycka på repeat. Så bra är nämligen denna skiva. Hur låter det då? På Metalsucks gjordes en synnerligen passande beskrivning av bandets musik. Tänk att OPETH och ENSLAVED å ena sidan och LAMB OF GOD och SKELETONWITCH skaffade sig vars ett barn. Och sedan möttes de människorna och fick i sin tur ett barn – så ungefär låter ANCIENT ASCENDANT. Och då kanske ni tänker att det måste låta helt fantastiskt. Ja, det gör det.

Inledande Crones To The Flame är en av de starkaste öppningslåtarna jag hört i år – det är sjukt svängigt, elakt tungt och riffmässigt fullständigt lysande. Sången från Alex Butler är knäckande. Jag kan lugnt säga att jag har lyssnat på låten minst 3 gånger per dag gångna veckan, och har i ärlighetens namn haft svårt att lyssna på något annat album. Senaste gången det hände var när NE OBLIVISCARIS släppte ”Portal Of I” 2012.

Produktionen känns som en present, och jag blir inte förvånad när jag läser att det är ingen mindre än Dan Swanö som har styrt upp den. Jag kan mycket väl tänka mig att den gode producenten suttit med ett leende på läpparna när han jobbade med materialet.

Det som jag fastnar för med ”Echoes And Cinder” är att låtmaterialet är så vansinnigt starkt, och håller en jämn nivå. Musiken känns verkligen fullvuxen. Samtidigt som det är relativt lätt att identifiera flera för mig kära influenser så lyckas bandet skapa något verkligt eget och unikt. Spelmässigt lirar medlemmarna framför allt samspelt – men här finns också tillräckligt med individuell mumma för att tillfredställa även denne recensent. Trummisen Dave Moulding har, tro mig, levererat en av de starkaste och mest variationsrikt skojiga truminsatserna för 2014. Och detta alldeles oavsett om har köttar blastbeats från helvetet eller kör discokomp. Gitarrspelet vill jag också gärna lyfta fram. För det första har Nariman Poushin och Alex Butler fått fram gitarrljud så feta att det är omöjligt att inte gå igång på dem. Att de sedan med synnerlig kärlek till riffet kavlar ut det ena smäckditot efter det andra gör att jag inte annat kan än att plocka fram betyget från den övre delen av skalan. I nuläget känns ”Echoes And Cinder” som ett av de starkaste släppen som har dykt upp under 2014. Återstår att se om det står sig när det är dags att summera året.

Skivor

Witherscape – The Inheritance

Lämna en kommentar

ARTIST: Witerscape
TITEL: The Inheritance
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Här har vi ett band och en skiva som flugit under radarn fullständigt för mig. Inte förrän bloggkollega Susanne Johansson tog med Astrid Falls på en av våra fredagslistor upptäckte jag detta band.

Band och band förresten – WITHERSCAPE består av två personer, den mer än bekante Dan Swanö som trakterar all sång, trummor och keyboard på plattan och, fram tills nu, mer okände Ragnar Widerberg som lirar bas och gitarr på plattan. ”The Inheritance” är en verkligt bra platta. Jag har i stort sett blivit beroende, och har med stor svårighet slitit mig för att lyssna på andra skivor sedan jag upptäckte skivan. Här samsas nyfikenhet med en väl utvecklad känsla för det brutala  – skivan kan vara en av de mest variationsrika skivorna jag hört på mycket länge – och det märks oerhört väl att här har det lagts stor möda på att verkligen skriva gedigna låtar.

Skivan öppnar med Mother Of The Soul som både har ett skönt släpigt gung och ett härligt driv. Swanös rent ljuvligt mångsidiga pipa får också mycket utrymme (vilket gäller skivan igenom). Jag uppskattar verkligen hans growl lika mycket som hans fina rensång. Bandet vinner över mig direkt så när Astrid Falls kommer som andralåt är kapitulationen redan ett faktum. Här bjuds det på gitarrspel så fantastiskt bra att det inte går att stå emot. Det finns både en köttighet i Widerbergs spel när detta behövs, men också ett skirt och försiktigt anslag när detta tarvas.

Här finns också ett gäng starka refränger om vi nu ska använda oss av sådana termer när det gäller en progressiv skiva. Starkast är den i To The Calling Of Blood And Dreams. Dra mig baklänges vilken stämsång!

Jag kan verkligen anbefalla ”The Inheritance” om man gillar tung, svängig skönt doomig rock med growl och vill ha en skiva med stor variation. Då finns det knappt någon skiva som i år toppar denna makalösa skiva.

 

Skivor

Persefone – Spiritual Migration

Lämna en kommentar


ARTIST: Persefone
TITEL: Spiritual Migration
RELEASE: 2013
BOLAG: Vicisolum

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I den grekiska mytologin var Hades bortrövande av Persefone anledningen till att årstiderna fanns. När Persefone vistades på jorden, vilket hon gjorde under nio månader, var det vår och sommar. Den övriga tiden var hon tvungen att vistas i dödsriket och allt vissnade och var kallt på jorden.

Namnet som detta andorranska gäng har tagit är i detta hänseende verkligen lämpligt, i synnerhet när man lyssnar på senaste given ”Spiritual Migration”. Här krockar och sammanförs nämligen det sköna med det brötiga, det skira med det brutala på ett väldigt intelligent sätt.

Sextetten har hunnit med att släppa fyra fullängdare som slagit frö på ett rejält sätt om man ska tro recensenterna på Metal Archives. För mig är senaste skivan det första mötet med bandet. Och jag kan säga att det har tagit tid att ta till sig ”Spiritual Migration”. Jag hade ambitionen att hinna skriva en recension till mitten av mars – det gick inte kan jag säga då skivan spänner över en timmes musik av sådan komplexitet att jag först tappade andan när jag lyssnade.

Rent musikaliskt räknar bandet sin hemvist i den progressiva dödsmyllan. Det är lätt att höra spår av BETWEEN THE BURIED AND ME, men även CYNIC i bandets musik. Men PERSEFONE har verkligen en helt egen identitet. Det är storartat komplext med mängder av vindlande vändningar och såklart de obligatoriska taktsartsbytena som gör mig grundligt tillfredsställd. Men man får sig också serverat verkligt melodiskt njutbara partier som får mig att sluta ögonen och bara njuta.

Genomgående är det jämn och hög kvalitet. Bara en sådan sak att jag, en introhatare av rang, faktiskt uppskattar inledande Flying Sea Dragons säger rätt mycket om den här gruppens förmåga att skriva musik.

Spelmässigt är det svårt att anmärka på någonting då samtliga musiker excellerar på sina instrument – något som i alla fall jag förväntar mig när det gäller progressiv musik. Jag vill ändå lyfta fram gitarristen Carlos Lozano som i titellåten går loss så till den milda grad att jag höll på att trilla av stolen i ren vördnad inför hans förmåga.

Gillar man BTBAM, CYNIC och uppskattar att lyssna på musik med en väl avrundad produktion som tar tid att sätta sig in i då kan man sannerligen bespetsa sig på en ren högtidsstund i PERSEFONEs sällskap. Årslistevarning, banne mig.