Etikettarkiv: progressive death metal

Persefone – Core


ARTIST
: Persefone
TITEL: Core
RELEASE: 2014 (re-release)
BOLAG: Vicisolum

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det kanske kan verka märkligt att ta upp ett album som första gången släpptes 2006, men då albumet inte funnits tillgängligt på väldigt många år beslutade sig bandet för att återutge skivan med uppdaterad produktion tidigare i år.

Andorranska PERSEFONE är ett band som jag tidigare har höjt till skyarna. I min ringa mening var ”Spiritual Migration” årets skiva 2013 och jag gav betyget 8 av 10. Och visst, bandet är på en helt annan nivå nu än 2006, men det går så tydligt att höra att talangen för låtskriveri fanns där redan för 8 år sedan om jag säger så. ”Core” handlar rakt av om myten om Persephone och är ett tredelat album. Det går alldeles utmärkt att lyssna på skivan rakt igenom, tro mig och då få över en timmes obruten musik.

Det är minst sagt en svindlande upplevelse att lyssna på musik på detta vis, för precis som vid senare släpp är det en mängd intryck som väller över lyssnaren. Här finns de mer än lovligt brötiga passagerna som kontrasteras ljuvt mot de mer finstämda tongångarna. Det är oerhört vacker musik stundtals, fylld med en dysterhet som jag finner oerhört tilltalande. Bäst är mittenpartiet ”Underworld” där bandet minst sagt släpper loss. Här finns glödande gitarrspel – lyssna bara påUnderworld: The Fallen And The Butterfly – Act IV: Released så kommer ni fatta vad jag menar.

Det är bara att konstatera att även bandets bakkatalog är värd att kolla upp – PERSEFONE har med de fyra album de har hunnit med att släppa bevisat i alla fall för mig att de är ett band synnerligen förtjänt av uppmärksamhet, ja erkännande, för sin synnerligen imponerande tonkonst.

 

Ancient Ascendant – Echoes And Cinder

ARTIST: Ancient Ascendant
TITEL: Echoes And Cinder
RELEASE: 2014
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska ANCIENT ASCENDANT är ett band som jag fram tills för en vecka sedan inte hade någon relation till. Detta faktum visar på det fina med att skriva för ett webzine – en kan alltid räkna med att under årets lopp så kommer en att upptäcka minst ett band som verkligen kommer in från flanken och blåser bort allt motstånd.

När jag fick länken från Gunnar på Season Of Mist gjorde jag som jag brukar – lyssna på första låten. Och du glade – med en så suverän öppningslåt som Crones To The Flame så kan man lugnt säga att bandet fångade min uppmärksamhet. Så pass mycket att jag utan att egentligen tänka efter lyssnade igenom hela plattan. För att sedan trycka på repeat. Så bra är nämligen denna skiva. Hur låter det då? På Metalsucks gjordes en synnerligen passande beskrivning av bandets musik. Tänk att OPETH och ENSLAVED å ena sidan och LAMB OF GOD och SKELETONWITCH skaffade sig vars ett barn. Och sedan möttes de människorna och fick i sin tur ett barn – så ungefär låter ANCIENT ASCENDANT. Och då kanske ni tänker att det måste låta helt fantastiskt. Ja, det gör det.

Inledande Crones To The Flame är en av de starkaste öppningslåtarna jag hört i år – det är sjukt svängigt, elakt tungt och riffmässigt fullständigt lysande. Sången från Alex Butler är knäckande. Jag kan lugnt säga att jag har lyssnat på låten minst 3 gånger per dag gångna veckan, och har i ärlighetens namn haft svårt att lyssna på något annat album. Senaste gången det hände var när NE OBLIVISCARIS släppte ”Portal Of I” 2012.

Produktionen känns som en present, och jag blir inte förvånad när jag läser att det är ingen mindre än Dan Swanö som har styrt upp den. Jag kan mycket väl tänka mig att den gode producenten suttit med ett leende på läpparna när han jobbade med materialet.

Det som jag fastnar för med ”Echoes And Cinder” är att låtmaterialet är så vansinnigt starkt, och håller en jämn nivå. Musiken känns verkligen fullvuxen. Samtidigt som det är relativt lätt att identifiera flera för mig kära influenser så lyckas bandet skapa något verkligt eget och unikt. Spelmässigt lirar medlemmarna framför allt samspelt – men här finns också tillräckligt med individuell mumma för att tillfredställa även denne recensent. Trummisen Dave Moulding har, tro mig, levererat en av de starkaste och mest variationsrikt skojiga truminsatserna för 2014. Och detta alldeles oavsett om har köttar blastbeats från helvetet eller kör discokomp. Gitarrspelet vill jag också gärna lyfta fram. För det första har Nariman Poushin och Alex Butler fått fram gitarrljud så feta att det är omöjligt att inte gå igång på dem. Att de sedan med synnerlig kärlek till riffet kavlar ut det ena smäckditot efter det andra gör att jag inte annat kan än att plocka fram betyget från den övre delen av skalan. I nuläget känns ”Echoes And Cinder” som ett av de starkaste släppen som har dykt upp under 2014. Återstår att se om det står sig när det är dags att summera året.

Witherscape – The Inheritance

ARTIST: Witerscape
TITEL: The Inheritance
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Här har vi ett band och en skiva som flugit under radarn fullständigt för mig. Inte förrän bloggkollega Susanne Johansson tog med Astrid Falls på en av våra fredagslistor upptäckte jag detta band.

Band och band förresten – WITHERSCAPE består av två personer, den mer än bekante Dan Swanö som trakterar all sång, trummor och keyboard på plattan och, fram tills nu, mer okände Ragnar Widerberg som lirar bas och gitarr på plattan. ”The Inheritance” är en verkligt bra platta. Jag har i stort sett blivit beroende, och har med stor svårighet slitit mig för att lyssna på andra skivor sedan jag upptäckte skivan. Här samsas nyfikenhet med en väl utvecklad känsla för det brutala  – skivan kan vara en av de mest variationsrika skivorna jag hört på mycket länge – och det märks oerhört väl att här har det lagts stor möda på att verkligen skriva gedigna låtar.

Skivan öppnar med Mother Of The Soul som både har ett skönt släpigt gung och ett härligt driv. Swanös rent ljuvligt mångsidiga pipa får också mycket utrymme (vilket gäller skivan igenom). Jag uppskattar verkligen hans growl lika mycket som hans fina rensång. Bandet vinner över mig direkt så när Astrid Falls kommer som andralåt är kapitulationen redan ett faktum. Här bjuds det på gitarrspel så fantastiskt bra att det inte går att stå emot. Det finns både en köttighet i Widerbergs spel när detta behövs, men också ett skirt och försiktigt anslag när detta tarvas.

Här finns också ett gäng starka refränger om vi nu ska använda oss av sådana termer när det gäller en progressiv skiva. Starkast är den i To The Calling Of Blood And Dreams. Dra mig baklänges vilken stämsång!

Jag kan verkligen anbefalla ”The Inheritance” om man gillar tung, svängig skönt doomig rock med growl och vill ha en skiva med stor variation. Då finns det knappt någon skiva som i år toppar denna makalösa skiva.