Deafheaven – Infinite Granite

ARTIST: DEAFHEAVEN
TITEL: “Infinite Granite
RELEASE: 2021
BOLAG:  Sargent House Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Huruvida du kommer att tycka om amerikanska DEAFHEAVENs femte fullängdsgiv “Infinite Granite” beror sannolikt på vilka förväntningar du har. Bandets debut “Sunbather” var en råbarkad och relativt hård historia, till fullo med båda benen i black metal-genren. Förvisso var låtarna långa och vindlande, med bandets fantastiska förmåga att varva mer lågmälda partier med crescendon, men ändock: det var blastbeasts och skriksång för hela slanten. En riktigt bra skiva, och sedan dess har bandet utforskat sin låtskrivarkonst samtidigt som man rört sig bort från just black metal. Fortfarande sanna till hur man vill starta lite försiktigt för att bygga upp en spänning i musiken så var förra plattan “Ordinary Corrupt Human Love” en skiva som hade mer gemensamt med exempelvis COLDPLAY än till exempel WOLVES OF THE THRONE ROOM. Mer pop, avskalat och lågmält än skrikande i skogen helt enkelt – utan att känslan egentligen var annorlunda.

Så: var du besviken på just “Ordinary Corrupt Human Love” och tycker att DEAFHEAVEN sålt ut sig för att man utforskar musiken den väg man gör kommer du hata den här plattan. “Infinite Granite” tar nämligen steget fullt ut och lämnar black metal-skogen bakom sig. Fortfarande är bandets musik som att stirra på ett förbipasserande landskap genom rutan när man åker tåg eller buss, men det är avskalat. Indiepop. Gamla band som POPSICLE eller för den delen underskattade THE BEAR QUARTET petar på nostalginerven när man sjunker in i “Infinite Granite”.  Har du inte hört bandet förr eller tillåter dig att lyssna utan förutfattade meningar är det här en fantastisk skiva som växer för varje varv.

Låtar som In Blur, Great Mass Of Colour, The Gnashing eller Neptune Raining Diamonds träffar i hjärtat. Bäst är nog duon Lament Of Wasps och Villain som tillsammans med avslutande Mombasa har mest kvar av bandets gamla shoegaze-black metal i sitt avslutande crescendo, men skivan som helhet är en resa. Kliv på och följ med!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.