Skivor

Feral – Where Dead Dreams Dwell

Lämna en kommentar

Where Dead Dreams DwellARTIST: Feral
TITEL: Where Dead Dreams Dwell
RELEASE: 2015
BOLAG: Cyclone Empire

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skellefteåbördiga FERAL bjuder upp till dans med andra albumet “Where Dead Dreams Dwell” och jag känner för att damma av uttrycket “death metal – många är kallade. Få utvalda”.

Låt mig utveckla – FERAL lirar starkt sympatiskt. Det är lätt att ryckas med och låta huvudet nicka i takt till musiken, och jag önskar att jag gick igång mer än vad jag faktiskt gör. Problemet är att här finns ytterst lite som sticker ut det där lilla extra. Den där nerven som jag så gärna vill ha finns inte här. Istället – och det finns betydligt mycket värre saker – får vi oss en dos death metal som är trevlig för stunden, men som inte lämnar några bestående men. Och det är där måttstocken bör och ska ligga när det gäller denna typ av musik.

Emellanåt bränner det dock till. The Crawler greppar tag från första ton och trampar gaspedalen i botten. Likaså njuter jag av Mass Resurrection som har en svinaktigt härligt sväng och massiv tvåtakt från trummisen Roger Markström och fint sololir av gitarristen Markus Lindahl.

Sammanfattningsvis: “Where Dead Dreams Dwell” är en sympatisk skiva som vi både kan ha och mista. Som en stunds trevlig underhållning fungerar den alldeles utmärkt – förväntar er bara inte att den kommer skaka universum i sina grundvalar.

Skivor

The Great Discord – Duende

Lämna en kommentar

DuendeARTIST: The Great Discord
TITEL: Duende
RELEASE: 2015
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

På Wikipedia kan du läsa att duende  “loosely means having soul, a heightened state of emotion, expression and authenticity”.

Att THE GREAT DISCORD väljer att sätta denna titel på sitt debutalbum är ingen slump. Detta är ett ambitiöst band som tar sin musik på väldigt stort allvar. I väldigt många fall (majoriteten faktiskt) bör varningsklockor ringa när ett band väljer att ha den framtoning som ambitiösa band tenderar att ha. Oftast slutar det med just detta – en framtoning utan egentlig substans. När det funkar – och det gör det i detta fall – blir resultatet väldigt bra.

“Duende” är en väldigt eklektisk skiva. Ni kommer att hitta allt från episka stycken, blastbeats, tvåtakt, extremt teatralisk sång, tungt sväng och en fantastisk inlevelse. Ofta i ett och samma stycke. För exempel på allt detta kollar ni in Self æta som ligger som låt nummer fem. Innan dess har ni satt i er första “singeln” The Aging Man som inleder nästan trevande hemsökande innan den briserar, Deus Ex Homine som snyggt svängande tillbakadraget är en ren njutning, snyggt metalliska Eigengrau och L’Homme Mauvais som oerhört effektivt bjuder på rensång ovanpå blastbeats. Ja, ni fattar – jag är redan innan skivan hunnit till halva speltiden rejält imponerad av “Duende”.

Resten av skivan är lika fin som första hälften. THE GREAT DISCORD lyckas framkalla känslor av stora mått hos mig. Stora delar av skivan är skimrande vacker, och sorgset hemsökande. Jag tror att när ni kollar in Woes (ett litet minus för den alltför självklara titeln) så är det lätt att svepas med av den känsla av total melankoli bandet framkallar.

THE GREAT DISCORD började som ett projekt mellan sångerskan Fia Kempe och trummisen Aksel Holmgren. Deras gemensamma kärlek till progressiv musik som GENESIS och KING CRIMSON men också MESHUGGAH och THE DILLINGER ESCAPE PLAN. Det märks att inspirationen kommer från många håll och kanter. THE GREAT DISCORD lyckas dock skapa något eget, en musik som stundtals är så storslagen och frestande att jag – nästan – tappar andan. Mest imponerar bandets gemensamma vision och genomförandet av denna. De vill skaka om lyssnaren rejält. Fia Kempes sånginsats är den tråd som sammanbinder bandets vindlande musik. Jag tjusas i väldigt stor utsträckning över hennes totala kontroll över sitt instrument.

“Duende” är en pretentiös skiva i ordets bästa bemärkelse. Är ni genrepurister kommer ni ha allvarliga problem med skivan. För er andra är det bara att hala upp lädret, spetsa öronen och förbereda hjärnan på en åktur av det mer episka slaget när skivan släpps den 29 maj.

Skivor

Teethgrinder – Misanthropy

Lämna en kommentar

MisanthropyARTIST: Teethgrinder
TITEL: Misanthropy
RELEASE: 2015
BOLAG: Lifeforce Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det verkar bli ett bra år för grindcore i år. Tidigare har jag kollat in ytterligare ett debuterande grindcoreband, THEORIES, och nu är ytterligare ett band på banan för att ge NAPALM DEATH en match om pengarna – TEETHGRINDER.

“Misanthropy” kommer ut på Lifeforce Records, en etikett som verkligen inte har gjort sig känd för att brinna för denna typen av musik. Jag förstår varför de ville ha nederländarna hos sig. Detta är nämligen väldigt bra.

Grindcore bygger inte på finkänslighet. Jag vill känna att bandet är argt, de har saker de vill säga med emfas och detta ska matchas med musikalisk ferocitet. Hade jag haft några som helst betänkligheter om att bandet skulle klara av detta så får jag äta upp dem rätt raskt. TEETHGRINDER håller verkligen inte igen när det gäller denna aspekt av musiken, och trots att det finns stunder då det går att hämta andan som lyssnare håller bandet intensiteten uppe skivan igenom.

Jag delar gladeligen ut extrapoäng för trummisen Wieger Jan Scheper som gör samtliga inräkningar på virveltrumman. Skämt åsido – uppskattar du grindcore så gör du dig själv en tjänst när du kollar in “Misanthropy”.

Worship the Riff!