Etikettarkiv: 6/10

Skivor

Pain – Coming Home

Lämna en kommentar

Pain Coming HomeARTIST: Pain
TITEL: Coming Home
RELEASE: 2016
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har en viss respekt för Peter Tägtgren. Inte bara ser han till att HYPOCRISY håller ställningarna, han ser också till att skruva till riktigt bra ljud till en extrem radda band i sin studio The Abyss. Och så har vi PAIN det sedan många herrans år soloartade projekt där han blandar metal med mer industriella och mainstreamartade influenser.

Jag har alltid tyckt att vissa låtar som kommer ut under namnet PAIN är helt ok. Jag har aldrig fastnat för hela skivor – det har alltid funnits flertalet låtar på skivorna som jag tycker är rent skval, ja kanske till och med dåliga och alibiartade.

Det förhåller sig på samma sätt med “Coming Home”. När det är bra, ja då är det verkligen svinbra. Inledande Designed To Piss You Off (programförklaring?) har ett fint cowboydriv i introt och fett riffande. Det är lite tjosanhejsan över att blanda metal med komp som jag förknippar med helt annan musik, men det funkar faktiskt riktigt fint. Refrängen är rejält bra.

Muskelriffandet i Call Me vars rent episka anslag med symfoniorkester är synnerligen tilltalande. Jag köper till och med att låten gästas av Joakim Brodén från SABATON. Här har vi snygga kontraster mellan mellantempo och aggressivt driv.

RAMMSTEIN-vibbarna kommer fram i Pain In The Ass och visst, vi har alla hört det förr, men även detta funkar bra. Som bäst närmar du dig låten med en inställning att bli road. Vilket väl egentligen kan sägas om hela skivan.

Helt allvarsbefriat är dock inte “Coming Home”. När Tägtgrens låtskrivarsnille kommer fram i ett helgjutet stycke som Black Knight Satellite då är det omöjligt att inte kapitulera fullständigt. Här finns en ren ljungeld av mäktighet som är så elitartad suverän – exakt så här ska symfoniska inslag användas.

Lyssnar du bara låt för låt så håller skivan för flera genomlyssningar. Men som helhet så finns det stycken som i alla fall i mina öron skulle behövt vässas till för att räcka hela vägen fram.

Skivor

Denner/Shermann – Masters Of Evil

Lämna en kommentar

imageARTIST: Denner/Shermann
TITEL: Masters Of Evil
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När det gäller traditionell heavy metal från Danmark brukar alltid King Diamond och MERCYFUL FATE nämnas.

Gitarristerna Michael Denner och Hank Shermann med ett förflutet i sagda verkligt klassiska band begår med “Masters Of Evil” fullängdsdebut med sitt eget band med bland andra Snowy Shaw som medmusiker.

Jag förväntade mig en rifftornado av stora mått, mängder av falsettvrål och smattrande baskaggar – och i dessa hänseenden blir jag verkligen inte besviken. Lägg till lite skönt mässande på latin i Son Of Satan och jag misstänker att de av er som gillar herrarnas tidigare eskapader kommer att uppskatta även detta.

Lika klassiskt som “Don’t Break The Oath” eller “Melissa” är det såklart inte, men det sprutar ju hantverksskicklighet ur rätt många porer när det gäller det här bandet för att det ska funka till stora delar.

Jag skulle tro att om du gillar denna typ av metal mer än jag så kommer du att dela ut ett betyg snäppet högre än den betygssexa “Masters Of Evil” får av mig.

Produktionen är bra – gitarrerna premieras såklart men övriga musiker kommer fram bra. Lite extra kul är det att höra Snowy Shaw bakom trummorna. Det liras med stor spelglädje och ackuratess vilket bara det är ett skäl att kolla in plattan som väl fyller sin plats inom denna typ av heavy metal.

Skivor

The Hypothesis – Origin

Lämna en kommentar

imageARTIST: The Hypothesis
TITEL: Origin
RELEASE: 2016
BOLAG: Inverse Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Finska THE HYPOTHESIS väljer sannerligen inte en enkel väg att vandra då de lirar melodisk dödsmetall, en subgenre där det verkligen krävs extraordinära insatser för att tränga igenom både bruset från den övriga musiken i världen, samt de minst sagt uttjatade tongångarna  från den egna subgenren.

THE HYPOTHESIS  lyckas hyfsat. Det finns betydligt sämre skivor än “Origin”, men också betydligt bättre. Bandet lyckas övertyga mig om att de faktiskt kan spela. Mest imponerar gitarristerna Juuso Turkki och Asko Sartanen med sitt sympatiska lir. Även de andra musikerna, trummisen Waltteri Väyrynen basisten Markku Ruuskanen och sångaren Antti Seppälä, lirar så pass bra som vi bör förvänta oss.

Det är såklart i låtmaterialet bristerna finns, för även om “Origin” bjuder på en stunds trevlig förströelse så är det svårt att skaka av sig känslan av att ha hört detta innan. Alla subgenrer blir, nästan som en naturlag, efter ett tag inkrökta i sig själva och som följd väldigt urvattnade och slentrianmässiga. Jag tror visserligen inte att THE HYPOTHESIS närmar sig sitt värv slentrianmässigt, men som landet ligger så kämpar de redan nu i motvind.

Stundtals glimrar bandet till som i fina Atonement och Weak Story.  Även om de andra låtarna är sympatiska så är detta inget som verkligt fäster sig i sinnet och får nackmuskulaturen  att börja jobba.

“Origin” funkar fint som en stunds god underhållning, men förvänta er inget banbrytande.