Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Borknagar – Winter Thrice

Lämna en kommentar

Winter ThriceARTIST: Borknagar
TITEL: Winter Thrice
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

BORKNAGAR släppte “Urd” 2012, och den skivan – trots dess stora förtjänster – föll mig inte lika klockren som jag upplever “Winter Thrice”. Att det dröjt så pass länge från just “Urd” till föreliggande alster beror på att Andreas “Vintersorg” Hedlund drabbades av en fruktansvärd fallolycka med huvudfrakturer av svårartad natur. Att han ens är kapabel att sjunga är ett mindre mirakel.

BORKNAGAR har ofta kunnat skryta med en vokal räckvidd utöver den vanliga. Förutom Vintersorgs mer än kapabla sång har man i bandet den reslige ICS Vortex på bas, Lazare på keys och har också Garm med i grytan denna gång. Och det märks att dessa herrar är vad som får mig att tända till lite extra då sången genomgående är en ren njutning skivan igenom.

Musikaliskt då? Jag upplever själva musiken som mer lättillgänglig och rakt på än exempelvis den på “Urd”. Jag tycker inte detta är till skivans nackdel, då Öystein Garnes Brun har fått till en väldigt episk känsla genomgående. Som bäst är det i inledande The Rhymes Of The Mountain, Winter Thrice, When Chaos Calls och avslutande Terminus vars smattrande intro har fått mig att njuta varenda gång.

“Winter Thrice” är en väldigt stark skiva. Om du uppskattar BORKNAGAR sedan innan är den väl värd att kolla in. Har du inte hört bandet innan är detta en bra startpunkt.

Skivor

El Caco – 7

Lämna en kommentar

ElCaco2016ARTIST: EL CACO
TITEL: 7
RELEASE: 2016
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Groove, sväng, rock’n’roll. Låter inte alls som något jag i första hand skulle låna varken mitt öra eller min penna till. Men ibland så bara måste man. Med EL CACO så bara måste man. Visst, jag hade hört något om, och något av, bandet tidigare men aldrig lockats att fördjupa mig i musiken. Slumpen, utmattning eller vad det nu än var som gjorde det, så började jag lyssna på bandets nya album, “7”, och kan bara inte sluta!

Det är precis här det känns läge att prata om “krispig” produktion. Kristallklart, och där gunget kommer inifrån, ut av och ut ur melodierna.  Vokalisten, tillika basisten, Øyvind Osa låter stundom världsvis och med tyngd, stundom naivt barnslig, som en yngre upplaga av sig själv. Det låter sjuttiotalsrock när den är som allra bäst. Och det är så vackert… antingen låten heter Sickness, Ambivalent eller The Silver Light. Trots det lätt flyktiga soundet finner jag även likheter med tyngdmästare som självaste CULT OF LUNA.

Endast 30 minuter totalt är vad skivan härbärgerar. Kan det verkligen kallas en fullängdare ? Nja, inte mindre än åtta låtar får vi ändå inom den ramen, ingen längre än dryga fyra minuter. Det känns ovant, men omväxling förnöjer faktiskt i det här fallet.

Detta kan knappast kallas metal, fast det bjuds ett litet growl  någon minut in i Reach Out :- ) Hård rock? Knappast så heller. Men som sagt, det är förföriskt vackert, det svänger och det gör mig glad. Det kan inte bli mycket bättre i sin genre. Jag är tacksam att slumpen förde mig till EL CACOs musik.

Skivor

Overviolence – Rapturous Expulsion

Lämna en kommentar

imageARTIST: Overviolence
TITEL: Rapturous Expulsion
RELEASE: 2016
BOLAG: Nerve Altar

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Den 29/1 släpper DREAM THEATER sin opera “The Astonishing” som såklart kommer att vara en sjukt överlastad upplevelse. Vill ni komma så långt bort ni bara kan från konceptalbum från progressiva metalband ska ni kolla in malmöbandet OVERVIOLENCEs nya alster “Rapturous Expulsion” där låtarna är lika föredömligt korta som späckade med högkvalitativ och initierad grindcore.

Jag går igång på alla låtar, men lite extra sticker Retarded Hate och Chops ut.

På frågan, som vi alltid bör ställa oss när det gäller denna typ av grindcore, om Barney Greenway hade gillat det är svaret: ja, det hade han.