Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Raubtier – Bärsärkagång

Lämna en kommentar

 

BärsärkagångARTIST: Raubtier
TITEL: Bärsärkagång
RELEASE: 2016
BOLAG: Despotz Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Femte släppet från Norrlands hårdast arbetande band. RAUBTIER har med vildsint terrängromantik och obändig integritet karvat ut en nisch inom svensk metall som är avundsvärd. Pär Hulkoff levererar med stor trovärdighet och osviklig frenesi lyrik om att hellre dö som levande än att leva som en levande död och lyckas bygga låtar i vilka matiga riff samsas med en storvulenhet som alltid har varit bandets signum. Bästa exemplet på detta finner ni i magiska Genom Allt som har en lika storslagen refräng som den i  Låt Napalmen Regna.

Att i efterhand kunna konstatera att “Bärsärkagång”, trots stora skrivarmödor, är ett väldigt solitt album unnar jag verkligen bandet. Det är stabilt lir från samtliga medlemmar. Riffen och de solon som trots allt förekommer är matiga och genomarbetade, och kompet från Jonas Kjellgren på bas och Buffeln på trummor är exakt så stabilt som i alla fall jag förväntar mig av bandet. De symfoniska inslagen samt bruket av syntar är väl avvägda för att passa ihop med de minst sagt muskulösa riffen. Och Pär Hulkoff sjunger med lika stor inlevelse som vanligt. Det är inte utan att jag som lyssnare känner mig en smula bortskämd. Produktionen är synnerligen bra, och jag applåderar bandets strävan att lägga sig ganska nära hur de låter live.

“Bärsärkagång” är en skiva som jag tror kommer rendera i några ypperliga tillägg till bandets setlist och det är bara att hala upp lädret då “Bärsärkagång” är en skiva som är lika mycket värt era pengar som er uppmärksamhet.

Skivor

Obscura – Akróasis

Lämna en kommentar

AkróasisARTIST: Obscura
TITEL: Akróasis
RELEASE: 2016
BOLAG: Relapse

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ordet akróasis kommer från grekiskan och betyder ungefär föreläsning. Och visst är det väl lite det vi som lyssnare förväntar oss av Steffen Kummerer och hans medmusikanter? Allt sedan debuten “Retribution” för ett decennium sedan har OBSCURA satt en ära i att lira tekniskt komplicerad death metal, och har gjort det med en verkshöjd som imponerar.

Ni som har följt zinet ett tag vet kanske med er att jag har en käpphäst vad gäller teknisk dödsmetall? Den går i korthet ut på att det gäller att bandet ifråga är kapabla att skriva verkligt bra låtar och inte som den stora majoriteten av banden i denna upptröskade fora visar på den förbryllande spelskickligheten som är en förutsättning till att alls räknas till denna subgenre.

Har ni lyssnat på OBSCURA innan så vet ni att det spelar ganska liten roll vilka förutom Kummerer som är med – det är gitarristen/vokalisten som är primus motor och den som ansvarar för komponerandet. Och han kan sitt hantverk.

Riffen – den ack så springande punkten – är rätt avvägda från snårigt brötiga till att faktiskt ha en tanke. Kummerer är skicklig på att variera sig och ställer gärna svårt meckiga riff bredvid relativt simpla (om uttrycket tillåts)för att driva låtarna framåt. Öppnaren Sermon Of The Seven Suns är ett talande exempel på detta som trots att låten är över sju minuter lång inte känns överlastad trots vissa utsvävningar från bandlösa basisten Linus Klausenitzer.

I vissa låtar sticker gitarrspelandet ut lite extra. Lysande Ten Sepiroth har ett ärkehärligt driv och ett gitarrspel som fullständigt glöder emellanåt och skönt skruvade Fractal Dimension vars solopartier får mig att spontant brista ut i yster ringdans runt soffbordet.

Ljudbilden är förvånansvärt organisk och tilltalande för att vara den här typen av musik. Relativt nytillkomne trummisens Sebastian Lanser trummor låter verkligen som trummor och risken för att få gitarrerna i det närmaste nerkörda i hörselgångarna i komprimerad form undviker bandet bra.

“Akróasis” visar att OBSCURA klarar av att bibehålla samma höga kvalitet på låtskriveri, utförande och den vanskliga balansgången att appellera till subgenrens purister samtidigt som de inte skrämmer bort nyfikna intressenter. Imponerande.

Skivor

Degradead – s/t

Lämna en kommentar

Degradead2016ARTIST: Degradead
TITEL: Degradead
RELEASE: 2016
BOLAG: Metalville

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det är just så här en slipsten ska dras! Eller rättare; det är just så här ett album ska dras igång. Med inte bara ett, utan två avgrundsvrål, så hjärtat sparkats igång ordentligt hos lyssnaren redan inom de första 10-12 sekunderna. Å allas våra vägnar som inte uppskattar långa, sega intron (jovisst det finns undantag, ett fåtal) till den hårda musiken, tackar jag DEGRADEAD och deras nya album.

Det självbetitlade femte albumet kommer femton år in i karriären, och det har hela tiden varit, och är framgent intressant att följa det här bandets utveckling. DEGRADEADs musik är oftast lätt igenkännlig, inte minst när mästaren av falsettgrowl (nä, inte falsett-skrik. Jag kan inte kalla det annat än falsettgrowl) ylar loss igen. Dock nöjer sig Michael Sehlin (även sångare i ENGEL) inte med detta sitt eget patenterade vokaluttryck, utan bjuder här på hela registret, allt från de mest desperata skrik och djupa growl, till den ljuvaste rensång.

Soundet är således sig likt i mycket, och visst finns det trådar bakåt till bandets tidigare plattor, inte minst i låtar som A New Dawn och The Blinding Crusade, och bandets inspiration och stabila grund i svensk melodisk dödsmetal hörs även i t.ex. Morphosis. Samtidgt finns en spänst och spänning i låtmaterialet som gör att det känns både nytt och fräscht.

Inget spår faller ur kvalitetsramen, inga utfyllnader alls bland de elva låtarna, men visst finns det några toppar i låtlistan att lyfta fram lite extra, såsom inledande Afterlife och tidigare nämnda A New Dawn, men också den mer atypiska The Extinction. Ja, jag kunde fortsätta med en hel rad favoriter och sammantaget ger oss DEGRADEAD med sitt självbetitlade album en på alla sätt njutbar platta som du med fördel avlyssnar som helhet.