ARTIST: Obscura
TITEL: Akróasis
RELEASE: 2016
BOLAG: Relapse
BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch
Ordet akróasis kommer från grekiskan och betyder ungefär föreläsning. Och visst är det väl lite det vi som lyssnare förväntar oss av Steffen Kummerer och hans medmusikanter? Allt sedan debuten “Retribution” för ett decennium sedan har OBSCURA satt en ära i att lira tekniskt komplicerad death metal, och har gjort det med en verkshöjd som imponerar.
Ni som har följt zinet ett tag vet kanske med er att jag har en käpphäst vad gäller teknisk dödsmetall? Den går i korthet ut på att det gäller att bandet ifråga är kapabla att skriva verkligt bra låtar och inte som den stora majoriteten av banden i denna upptröskade fora visar på den förbryllande spelskickligheten som är en förutsättning till att alls räknas till denna subgenre.
Har ni lyssnat på OBSCURA innan så vet ni att det spelar ganska liten roll vilka förutom Kummerer som är med – det är gitarristen/vokalisten som är primus motor och den som ansvarar för komponerandet. Och han kan sitt hantverk.
Riffen – den ack så springande punkten – är rätt avvägda från snårigt brötiga till att faktiskt ha en tanke. Kummerer är skicklig på att variera sig och ställer gärna svårt meckiga riff bredvid relativt simpla (om uttrycket tillåts)för att driva låtarna framåt. Öppnaren Sermon Of The Seven Suns är ett talande exempel på detta som trots att låten är över sju minuter lång inte känns överlastad trots vissa utsvävningar från bandlösa basisten Linus Klausenitzer.
I vissa låtar sticker gitarrspelandet ut lite extra. Lysande Ten Sepiroth har ett ärkehärligt driv och ett gitarrspel som fullständigt glöder emellanåt och skönt skruvade Fractal Dimension vars solopartier får mig att spontant brista ut i yster ringdans runt soffbordet.
Ljudbilden är förvånansvärt organisk och tilltalande för att vara den här typen av musik. Relativt nytillkomne trummisens Sebastian Lanser trummor låter verkligen som trummor och risken för att få gitarrerna i det närmaste nerkörda i hörselgångarna i komprimerad form undviker bandet bra.
“Akróasis” visar att OBSCURA klarar av att bibehålla samma höga kvalitet på låtskriveri, utförande och den vanskliga balansgången att appellera till subgenrens purister samtidigt som de inte skrämmer bort nyfikna intressenter. Imponerande.