Etikettarkiv: Progressive technical death metal

Hannes Grossmann – To Where The Light Retreats

ARTIST: Hannes Grossmann
TITEL: To Where The Light Retreats
RELEASE: 1/6 2021
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har verkligen inte svårt att gilla det som Hannes Grossmann gör på sina soloskivor. Med tanke på den rent ruggiga graden av sysselsättning som denne trummis har i band som BLOTTED SCIENCE, ALKALOID, TRIPTYKON och ETERNITY’S END samt alla band som han har varit med och spelat i tidigare är jag rent förundrad hur han ens hinner med att skriva, spela in och producera eget material.

Han har tagit med sig ett rätt hyfsat gäng kompisar på den här skivan – Linus Klausenitzer på bas, Danny Tunker på gitarr och V. Santura på sång gör gedigna insatser. Plus att många solon spelas av Christian Muenzner och Morean gästar på en sång gör att meriterna står som spön i backen redan i startblocken. Men det behöver ju inte betyda att en skiva blir bra för det, eller hur?

Tur då att “To Where The Light Retreats” har en riklig mängd fantastiska låtar. Inledande trion The Great Designer, The Sun Eaters och The Symbolic Nature Of Terms är smockor som dignar av helt underbart spel. Framför allt öppningslåten har en oerhörd förmåga att övertyga mig om att den inte är 8 minuter lång, vilket den inte är ensam om här.

Överlag präglas skivan av en enorm spelglädje som det är svårt att inte imponeras av. Gitarrspelet är helt magiskt, och solona snuddar stundtals vid stratosfären.

Blir det inte för tekniskt? Nä, “To Where The Light Retreats” lyckas klara denna balansgång mellan det tekniska och det melodiösa oerhört väl. Som uppskattare av Grossmanns andra väldigt tekniska band kan jag hitta tillräckligt med mumma för att jag ska känna att den här skivan är verkligen värd att kolla in, men den kommer också att uppskattas av folk som dras åt melodisk dödsmetall.

Produktionen är ganska torr, men organisk. Framför allt känns allt som liggandes på rätt nivåer – inget instrument tillåts dominera och ser till att förstärka varandra.

Fullständigt helgjuten är inte “To Where The Light Retreats”, men det gör verkligen inte ont att lyssna på den. Kolla in den.

Fractal Universe – Rhizomes Of Insanity

ARTIST: Fractal Universe
TITEL: Rhizomes Of Insanity
RELEASE: 2019
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För att vara ett progressivt tekniskt death metalband så är FRACTAL UNIVERSE ett band som verkligen ser till att det finns dynamik och rikligt med melodiska inslag som gör att jag som lyssnare känner mig väldigt väl omhändertagen när jag lyssnar på “Rhizomes Of Insanity” som är bandet andra platta.

Det har skett en ganska stor utveckling från debuten “Engram Of Decline” som kom för 2 år sedan, inte minst vad gäller ljudbilden. Debuten var nästan ogenomtränglig i sin produktion, medan “Rhizomes of Insanity” verkligen har en helt ljuvligt organisk produktion. Jag älskar hur Hugo Florimond och Vince Wilquins gitarrer låter och att bandet har den goda smaken att släppa fram Valentin Pelletiers bas är bara att applådera, plus att Clément Denys trummor låter som om de bor inne i hörselgångarna.

Men en produktion av gudars rang gör ju inte automatiskt en skiva bra. Desto trevligare att kunna konstatera att FRACTAL UNIVERSE verkligen kan skriva låtar som sannerligen får mig att undra hur det ska gå för bandet i framtiden då de redan nu skriver låtar som har fått mig att spela varv på varv av skiva nummer två.

I bandets verktygslåda ryms inte bara tekniskt rens, stämning, lysande growl/rensång, men också en satans känsla för sväng. Lyssna bara på A Reality To Foreclose som verkligen har satt sig i skallen under den gångna veckan.

“Rhizomes Of Insanity” är en skiva som har kämpat om uppmärksamheten med NUMENOREANs “Adore” under den gångna veckan, och gjort det med den äran – varje gång jag spelat “Rhizomes…” så har det aldrig varit en enstaka spelning, utan snarare 3. Så pass bra är den nämligen. Det är inte bara det att FRACTAL UNIVERSE kan sin historia och rikligt strösslar influenser från DEATH, CYNIC men också DARKANE, utan också ser till att aldrig tappa sin egen identitet och sin vision. Allt detta gör att “Rhizomes Of Insanity” är en oerhört imponerande skiva. Kolla in den.

Hannes Grossmann – The Crypts Of Sleep

ARTIST: Hannes Grossmann
TITEL: The Crypts Of Sleep
RELEASE: 2016
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte svårt att tycka om Hannes Grossmann – en trumslagare som har satt sitt avtryck i band som NECROPHAGIST, OBSCURA, BLOTTED SCIENCE och senast i alldeles utmärkta ALKALOID vars “The Malkuth Grimoire” från 2015 tog förstaplatsen på min årsbästalista.

“The Crypts Of Sleep” är inte en speciellt ny skiva, den kom i början av september, men jag känner ändå att jag vill skriva om den då den är alltför bra för att inte få all den uppmärksamhet jag tycker den förtjänar.

Det som är det bästa med Hannes Grossmann är att han visserligen är en superteknisk trumslagare, men detta blir inte det viktigaste för honom att visa upp. För visst blir jag imponerad av de mer än fläskiga fillen, blastbeatsen och tekniken, men jag blir än mer imponerad av låtskrivartalangen som Grossmann i all evidens lägger fram på ett ytterst övertygande sätt.

Om ni lyssnade på första soloskivan – “The Radial Covenant” – kommer ni känna igen er. Här på “The Crypts Of Sleep” har han fått till än mer stringent skrivna låtar. I stort sett hela skivan är en enda lång triumfparad av musikalisk mumma som får mig att studsa till av häpnad och glädje.

Fina Hail Satan med sin monumentala tyngd och krossande refräng, rent geniala Oceanborn med sitt ystra sväng och avslutande kolosserna Beyond The Boundaries Of Death och Anima Inferna är dock låtar som sticker ut lite extra.

Produktionen är helt underbar. En frisk jordighet i hur trummorna låter är extremt uppfriskande. Gitarrerna och basen kommer fram helt ypperligt. Och framför allt – allt är positionerat så att det bildar en helhet där de individuella delarna aldrig skiner på någon annans bekostnad.

Gillar du smart, genomtänkt och extremt uppiggande progressiv teknisk death metal så har du redan koll på Hannes Grossmann. Alla andra: kolla in för helvete.