Etikettarkiv: progressiv metal

Dillinger Escape Plan- Option Paralysis

dep2010ARTIST: Dillinger Escape Plan
TITEL: Option Paralysis
RELEASE: 2010
BOLAG: Season of mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det startar i kaos och landar i kaos och däremellan är det – kaos, kaos och lite lite ordning.

DILLINGER ESCAPE PLANs fjärde studioalbum, “Option Paralysis”, är besvärlig lyssning, ingenting för trötta öron som vill njuta skön avkoppling. Nej, aktivt lyssnande krävs mer eller mindre konstant för att kunna ta till sig denna kaotiska komposition. Så belönas man också rikligt. Om du inte hört bandet tidigare, öppna sinnena och bered dig på en givande musikalisk vansinnesresa. Varje spår på “Option Paralysis” bär på nya överraskningar och utmaningar, men albumet innebär ändå ingen direkt överraskning för trogna DEP-lyssnare.

Vid intensiv lyssning är det risk att ens eget hjärta börjar slå i otakt emellanåt, men mjukt pianostödda Widower kommer som en överraskande vilopunkt mitt i galenskapen. Annars är Room Full of Eyes och Good Neighbor de två kanske mest intensivt ösiga och även de bästa spåren.

/BiblioteKarin

Oceansize – Frames

ARTIST: Oceansize
TITEL: Frames
RELEASE: 2007
BOLAG: Superball Music

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Olle K

Att greppa musiken som brittiska OCEANSIZE levererar är inte lätt, det ska gudarna veta. Detta femmannaband från industri- och fotbollsstaden Manchester, beläget i Englands egna ”Ruhrområde”, står något ostadigt med ena benet i 1990-talets progressiva pop och det andra något trevande inne i metaldjungeln. Låter det invecklat? Det är det också.

Första spåret på bandets tredje skiva, ”Commemorative T-shirt”, börjar med ett långsamt, upptornande intro som för tankarna till band som TOOL med långa slingor och oregelbundna trumrytmer. Efter drygt 3 minuter hörs sångaren Mike Vennarts stämma för första gången, en stämma som passar in i vilket amerikanskt MTV-metalband som helst. Skivan fortsätter med ”Unfamiliar”, ett spår med högre tempo och baskaggar i refrängen. Låten växlar i tempo på ett spännande sätt, något som verkar vara OCEANSICEs kännetecken och man kan tydligt höra influenser som till exempel RADIOHEAD och MOGWAI.

Skivans absoluta höjdpunkt ligger kring spår 6 och 7. An Old Friend on the Christies består av drygt 10 minuter instrumentalt vemod med taktfast trummande, smäktande vackert och stämningsfullt. Låten, eller snarare resan, mynnar ut i Sleeping Dogs and Dead Lions. Här märks bandets hårdare sida och metalinfluenser tydligare med ett trumkomp och gitarriff som får grabbarna i MESHUGGAH att överväga en stämningsansökan. Mycket skrän och stor kontrast till övriga, mer akustiska spår på skivan.

Frames är en väldigt intressant resa mellan många olika stilar och humör. Dock känns det som att skivan tappar något i vissa partier och att låtarna ibland svävar ut lite väl långt. Men plattan är helt klart värt ett försök.