Etikettarkiv: White Stones

White Stones – Kuarahy

ARTIST: WHITE STONES
TITEL: Kuarahy
RELEASE: 2020
BOLAG: Nuclear Blast Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Martin Mendez, basist extraordinairé i OPETH gräver sig ner i dödsmetallmyllan med sitt nya projekt WHITE STONES och debuten “Kuarahy” (betyder väl “förmörkelse”, ungefär?) – och det med ett udda och ganska spännande resultat. Redan från första riktiga låten – vi räknar inte inledande instrumentala titelspåret – Rusty Shell visar man upp ett närmast hypnotiskt riffande i kombination med ganska guttural growl. Det är, kort sagt, riktigt långt från hur just OPETH låter numera och det är nog halva syftet.

WHITE STONES är i inspelningsläge en trio, där Mendez hanterar allt strängbändande, Jordi Farré trumspelet och Eloi Boucherie growlandet. Man samspelar fint, och i låtar som Worms, Drowned In Time och Guyra är märkliga men fina. Riffen känns till och med som om de är skrivna av just en basist snarare än en klassiskt skolad kompgitarrist, och det ger låtarna en lite speciell känsla.

Ganska trevligt, för det blir en skiva som sticker ut ur mängden med ett eget sound och ett eget anslag. Det väcker förhoppning om att detta inte bara är en “one-off” och kan växa till något livskraftigt på egna ben.

Hot or not? – Februari 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: The In-Between
ARTIST: IN THIS MOMENT
VALD AV: Amelie

Martin: Första lyssningen var helt vidrig. Men låten har växt, och nu finner jag någon sorts pervers njutning i vissa av låtens delar. Men annars lyfter det inte alls – det spelar ingen roll att innerligheten är så oerhört påtaglig. Detta känns redan nu som daterad musik.
Robert: Texten är finurlig och udda. Innerligt framförd. Det är också låtens behållning, då det i övrigt är musik som redan från start har en enorm uppförsbacke för att erhålla mitt personliga godkännande; numetal med inslag av goth. Det funkar inte, helt enkelt.
Fredrik: Väldigt samtida daterad produktion och stil på detta. Versen är rätt trist, och framstår mest som en nödvändigt-ont-transportsträcka till refrängen. Denna är dock både behagligt slingrande elak och fästande catchy, svårt att inte nicka i takt här. Låten växer faktiskt efterhand; inte så dumt, detta.

LÅT: Shock And Awe
ARTIST: VADER
VALD AV: Fredrik

Amelie: Du vet vad du vill ha och det är också exakt vad du får med polska VADER. Grottungt och högkvalitativt såklart men känns det aktuellt och hett? Knappast.
Martin: Omöjligt att inte gilla VADER när de vräker ur sig sådan här musik! De gör ju allt rätt här – blästers på för fullt, och föredömligt distinkt gör att man inte hinner hämta andan alls. Mer tack!
Robert: Åh – med lätthet bästa låten i den här samlingen! Polska veteranerna VADER har på senare år hamnat i en hysterisk form- och kreativitetstopp, vilket innebär att man matar ut riktigt bra plattor och EP’s på löpande band. Dessutom chefar Piotr “Peter” Wiwczarek. Stekhett!

LÅT: Catalyst
ARTIST: Neaera
VALD AV: Martin

Robert: NEAERA är en ny bekantskap för egen del, men genast lägger sig den desperata skriksången som varm bomull i magen. Såhär låter ångest som den framförs av skickliga musiker som dessutom kan konsten att komponera låtar. Bra, och det här bandet får jag titta närmre på…
Fredrik: Härligt driv direkt i introt, och bra energi låten igenom. Snygg och köttig produktion, skönt nervig skriksång. Kunde dock fått finnas ytterligare någon hook, känns som att NEAERA har mer potential än de växlar in i och med Catalyst. Nyfiken på den kommande fullängdaren blir jag hur som helst.
Amelie: Härligt tryck med effektivt och behagligt växelbruk mellan growl och panikskrik. Ger sköna rysningar. Albumet bör absolut kollas in vid släppet i slutet av månaden.

LÅT: Worms
ARTIST: White Stones
VALD AV: Robert

Fredrik: Lite off-topic, kanske, men stilbonus för läckert omslag! Till skillnad från vad omslaget kanske kan få en att tro, handlar detta dock inte om black metal, utan om en småsvängig hybrid av thrash, rock och dödsgrowl. Det frygiskt klingande solot är riktigt läckert, låten i övrigt tyvärr ganska slätstruken.
Amelie: Det här var piggt och melodiöst i all sin mörka tyngd! Överraskande glatt svängande gitarrer över dödsgrowlet. Klart njutbart detta.
Martin: Klart godkänt, men inte mycket mer. Med tanke på vilka som är med i det här bandet så tycker jag att det borde gå att begära mer än detta. Känslan jag nu får är att det fortfarande är ett gäng kompisar som lirar utan att ha några krav på sig. Ljummet åt det svalnande hållet.