ARTIST: Cult Of Luna
TITEL: Mariner
RELEASE: 2016
BOLAG: Indie Recordings
BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie
Jag blev inte helt glad när jag hörde att när nu CULT OF LUNA skulle släppa nytt, det denna gång skedde i ett övergripande samarbete med en amerikansk sångerska. Som jag dessutom aldrig hört talas om. Men men, nytt från CULT OF LUNA kan aldrig ignoreras och ändå alltid förväntas vara intressant ur minst någon aspekt.
Att det redan är tre år sedan förra släppet, med ”Vertikal” och systerskivan ”Vertikal II”, känns för mig obegripligt. Bandets musik är sådan att den tar tid att ta sig in i, tid att processa och tid att fullt ut njuta av. Så jag känner mig ännu inte på långa vägar ”färdig” med Vertikal-plattorna. Och nu har bandet alltså gett sig ut på helt nya och oväntade äventyr.
Julie Christmas, tidigare i bl.a. post metal-bandet BATTLE OF MICE, har ett ytterst brett röstregister, från vänaste skönsång till extrem screaming. Hennes röst påminner emellanåt inte så lite om isländska Björk, andra gånger är det Dominique Lenore Persi i STOLEN BABIES som dyker upp i mina tankar, så t.ex. i avslutande femtonminutersmastodonten Cygnus. Och det är ju inga dåliga jämförelseobjekt.
Johannes Perssons röst är också tillstädes, delvis på svenska, och även om han inte har den mest varierande vokalstil, blir det en skön kontrast i växlingen mellan hans och Christmas röster, ibland t.o.m. inom samma låt, såsom i inledande A Greater Call och Chevron. CULT OF LUNA är trogen sin egen stil samtidigt som samarbetet med Christmas lägger till helt nya lager över bandets tunga doom/industrial/post metal, och detta med stor framgång.
Tematiskt är ”Mariner” uppbyggd kring ett rymdtema, enligt bandet en slags naturlig fortsättning på ”Vertikals” science fiction-tematik. Albumet består av fem spår, det kortaste strax över åtta minuter och det längsta något under femton. Helt CULT OF LUNA-mässigt med andra ord.
Intressant och spännande är alltså ledorden i att ta sig an detta nya CULT OF LUNA-påhitt. Och med de utgångspunkterna visar sig plattan ha mer och mer att glädjas åt ju längre lyssningstiden lider. En från början ”omöjlig” kombination visar sig ha guldkantskvaliteter, och jag får ta tillbaka all min inledande tvekan. Detta är snyggt, spännande och verkligen mycket bra.