Årsbästalistan 2020 – Fredrik

2020, året som inte blev som någon tänkte sig eller hade önskat. Skönt då att åtminstone skivåret 2020 faktiskt har levererat – och det med eftertryck! Guldkornen var många, här följer några av de med högst karat. Det här är Fredriks årsbästalista över 2020.

Topp 10 Skivor

10. Gagging Order (EP) – MAN MUST DIE
Givet min förkärlek för bacon är det månne överraskande att jag plockar in  en vegan metal-platta på årsbästalistan. Men käftsmällar så sköna som det här kärleksbarnet mellan skramlig hardcore och stenhård dödsmetall förtjänar att lyftas fram, oavsett eventuella ideologiska meningsskiljaktigheter. Låten Milk är 2020 års bästa tokröj, hands down.

9. Impius Viam – NIGHT CROWNED
Hårt, mörkt, kyligt och vackert. NIGHT CROWNED bjuder på krispig själslig svärta med lika hög högsta-nivå som låg lägsta-temperatur. Den rensjungna textraden “vansinnet river och tär, jag sliter min själ isär” i Ira ger behagligt obehaglig gåshud, och riffet som briserar 2:19 in på Beneath No One är en bomb på 666 kiloton.

8. Kampen Går Vidare – SECOND SUN
Något av en udda fågel på årets lista. En säregen och personlig blandning av 70-tals hård rock (särskrivningen medveten, det är inte riktigt hårdrock, detta) och progg, framförd på svenska. Stilen är speciell, särskilt sången, men det finns något här som charmar, en nervig och spretig energi som är svår att värja sig emot. En musikalisk ljuspunkt i det mörker som är 2020.

7. Obsidian – PARADISE LOST 
Tänk att veteranerna i PARADISE LOST fortfarande kan nå dessa nivåer – imponerande! Ett ack så vackert och introspektivt mörker, en trögflytande, kall flod av tjära, sorg och ljuvlig glömska vars virvlar suger ner oss lyssnare under ytan och vaggar oss till evig sömn på ett underligt betryggande sätt. Precis som sig bör när det handlar om PARADISE LOST, alltså.

6. The Lone Furrow – ROME
Okej, det här är onekligen en platta utanför WeRocks gängse fåra. Även om ROME, eller Jérôme Reuter som han egentligen heter, för all del här samarbetat med PRIMORDIAL, BEHEMOTH och HARAKIRI FOR THE SKY, så handlar det mer om singer/songwriter-musik än om metal eller ens rock. Men gudarna skall veta att denna platta innehåller mer nerv och svärta än de flesta metal-plattor! Som vanligt när det handlar om ROME är materialet ojämnt, men topparna här är många och tronar på imponerande hög höjd.

5. City Burials – KATATONIA 
Verkshöjden! Ja, KATATONIA är pretentiösa, och deras gripande mollklanger och intrikata arrangemang ibland nästan utstuderat eleganta. Men skönheten i musiken på “City Burials” är omöjlig att förneka, en tsunami av bitterljuva känslor som sköljer bort alla tvivel om att platsen på övre halvan av årets topplista är välförtjänt. En platta du både kan bli förälskad och sörja det som gått förlorat till.

4. Waves – DAWN OF SOLACE 
Åh, Finland, ändra dig aldrig! Eller ja, det får du väl, men behåll den där melankoliska ådran som har fött – och fortsätter föda – så mycket bra musik. Att DAWN OF SOLACE är ett finskt projekt är i det närmaste omöjligt att missta sig på, det hörs. Vilket i det här fallet är något positivt, och tror du mig inte är låtar som Lead Wings, Ashes, Hiding, Tuli och Numb samtliga ypperliga bevis för min tes. Hyvä Suomi!

3. Cosmic Terror – THE SPIRIT 
På många sätt klassisk black metal – blastbeats, tremolo-picking, mollklanger och svartsynta texter, check! Men också en högkvalitativ, krispig produktion samt subtila men effektiva flirtar med både thrash och dödsmetall här och var. När låtskrivandet också håller god klass, resulterar detta sammantaget i den bästa black metal-platta jag hört på mycket, mycket länge.

2. Endarkenment – ANAAL NATHRAKH 
Att Dave Hunt och Mick Kenney alltid har haft en tämligen unik musikalisk vision, och en förmåga att hitta höga kreativa toppar i sitt musikskapande, är ingen nyhet. Att deras sedvanligt kaosartade attack har fått ta ett steg bakåt och ge utrymme för… tja, låtar, är däremot en aning ögonbrynshöjande. För även om det där kaoset finns där nu med, och rycker frenetiskt i kopplet, är melodier och hooks tydligare än någonsin. Resultatet är lika hårt som det är egensinnigt och bitvis genuint vackert, och som krona på verket är Feeding the Death Machine möjligen årets bästa enskilda låt.

1. Hunter Gatherer – AVATAR 
Precis som ANAAL NATHRAKH är AVATAR ett band som konstant haft en god portion egensinnighet, lekfullhet och en hälsosam brist på respekt för genre-konventioner. Bandet har beskrivits som allt av heavy metal, melodisk dödsmetall, industri, progressiv “avant garde” och gud vet vad mer… Men även om potentialen varit imponerande, har jag personligen tyckt att resultatet överlag varit för spretigt och svårgripbart. Fram till nu, då.

Med “Hunter Gatherer” slår AVATAR till bollen med både kraft och skruv, och smäller den i mål kryssribba in. Visst, det här är antagligen årets mest egensinniga platta, med en spännvid från MARILYN MANSON-minnande tunggung i Colossus, via en närmast QUEEN-luftig refräng i Justice och obevekliga hooks i A Secret Door, till ett sjösjukt krälande, blytungt riffande i Wormhole. Men då alla dessa intryck faktiskt lyckas bilda ett väloljat maskineri med delarna i samklang, är det inte bara den mest egensinniga plattan – utan även den bästa. Hatten av!

Övriga betraktelser

Årets skräll
Sista plattan ut i min gallring till topp tio-listan var OCEANS OF SLUMBERs självbetitlade alster. Att de faktiskt inte skulle kvala in får nog ses som en ganska distinkt skräll, givet högstanivån det bandet har i sig. Det är fortfarande en mycket bra skiva, det bör sägas, men jag tycker inte att de här når upp till den potential jag vet att de har.

Årets färgschema
2020, året som matchade snyggt i toner från sotad ebenholts till avgasgrå slask… Vet inte om det är för att pandemi-året 2020 varit ett mentalt betungande år, eller om det bara råkar vara så skivorna föll sig, men det är (min finska disposition för melankoli till trots) ovanligt mycket moll och svärta på min topp 10-lista i år. Jag menar så klart musikaliskt, men passande nog kan mönstret ses även på omslagen till skivorna i listan. Luftigare och mer lättsinnade rockband som HORISONT och MÄRVEL fick något överraskande se sig nästan helt sidsteppade i mitt lyssnande detta år. Blir 2021 ljusare i sinne och riff, månne?

Missa inte!
Det finns så klart en massa bra musik från året på plattor som inte är med på listan ovan. Nedan videon till en av mina absoluta favoritlåtar från året, Vaeromslag med DUNDERBEIST. Övriga choice cuts från både topp 10-plattorna och en lång rad andra hittar ni i denna Spotify-spellista:

2020 Top 50

Inget ont…
…som inte för något gott med sig, brukar det ju heta. Det här året var det mycket som brann inne för många, avseende både sociala kontakter rent generellt och (av relevans för oss här på WeRock) livemusik-upplevelser i synnerhet. Ett i bästa fall, om alla fått vara friska, på många sätt tråkigt år. Men en liten guldkant på tillvaron innebar ändå årets särprägel. Då inga band har kunnat turnera som tänkt, har det funnits gott om tid att fila på i studion. Resultatet av detta är att 2020, åtminstone enligt mig, är ett av de starkaste skivåren på mycket länge. Kvalitén både på topp 10, och på den trave skivor som varit med i diskussionen men som inte klarade gallringen, är den högsta på länge.

Årets skivomslag
Ja, det måste ju vara “Endarkenment”-omslaget från ANAAL NATHRAKH, då. Fast inte versionen ovan här i topplistan, utan den variant som bandet själva från början tänkte sig. Bildgoogla själv om du inte tror mig! (Tips: Försök gärna samla din arbetsgivare, samt eventuella svärföräldrar och barn, bakom dig vid skärmen när du gör det. Alla kommer säkert att bli överförtjusta över din goda smak…)

Mitt nyårslöfte
Förhoppningsvis innebär den nyligen inledda vaccinations-insatsen att världen framåt sommaren öppnar upp, och att vi kan börja leva mer som vanligt igen. När så sker, är mitt löfte till mig själv att ta varenda möjlighet jag har att se musik live. Hyggligt bra band på hyggligt rimligt avstånd? Visst, vi kör! Främst för att få fylla på mina egna batterier med livslust och energi, men även för att stötta de många artister som säkerligen kämpat med sin ekonomi detta bedrövliga år. Väl mötta där framför scenen, gott folk!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.