ARTIST: Omnium Gatherum
TITEL: Origin
RELEASE: 5/11 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Stabila och pålitliga OMNIUM GATHERUM – detta ankare i den finska melodiska dödsmetallens stormande hav – är oftast ett trevligt återseende.

”Origin” är också detta, det känns oerhört hemtamt och stabilt att lyssna på musiken på den här skivan. I likhet med de flesta band från Finland så finns här ett fruktansvärt stringent hantverkskunnande. Som lyssnare behöver du inte sitta på helspänn, du tas omhand av ett band som, skulle jag tro, vet ganska väl vad dess lyssnare uppskattar.

Visst finns här det typiska finska vemodet – som bäst manifesterat i Fortitude där framför allt nye trummisen Atte Pesonen får öva sig lite i att spela riktigt långsamt och tungt och där gitarrspelet från Markus Vanhala är lite extra finkänsligt.

Vanhala ja. Milde gud vilken musiker han är. Jag njuter i stora skopor av hans gitarrspel som väl avvägt harmonierar så bra med Aapo Koivistos keyboard. De förstärker hela tiden varandra, precis som rytmsektionen gör på ett föredömligt sätt.

Jukka Pelkonen gör vad han ska. Han är inte den mest karismatiske sångaren som hittas inom fältet. Det låter precis som det brukar – det är inte här man ska leta efter förklaringen till OGs storhet – då lär man få leta förgäves. Man vet dock vad man får, och han gör jobbet utan att förhäva sig.

Ändå känns detta en smula uttjatat. Jämför jag med föregångsskivan ”The Burning Cold” så är den förra ett exempel på en skiva där allt klaffar. Samtliga insatser briserar av energi, och låtmaterialet var så fruktansvärt bra. På ”Origin” känns det mesta mer utvattnat och i låtmaterialhänseende lite väl tryggt. Att bandet gör en poäng av att Vanhala sjunger rensången hjälper inte speciellt mycket då han i stort sett gör samma sak mest hela tiden.

Visst, här finns fina inslag, men som helhet betraktat känns OMNIUM GATHERUM ganska urvattnat, framför allt då jag vet att bandet är kapabelt till större bedrifter.