ARTIST: Enslaved
TITEL: Vertebrae
RELEASE: 2008
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Ryggrad behöver vi alla

Vad är det jag hör här? Det tar mig en god stund att komma in i och komma underfund med musiken på ”Vertebrae”, norska ENSLAVEDs tionde fullängdare. Vid genomlyssning far ett antal spridda associationer genom skallen: DREAM THEATER, PINK FLOYD och dessutom – Phil Collins? Bandets black metal-rötter finns där och tillåts bryta igenom ibland men är på intet sätt dominerande. ”Progressive metal” säger kanske åtminstone något om det musikaliska möte vi har att vänta oss på plattan. Detta välproducerade, 8-spårs album är trots olika influenser och genreutflykter ett gediget sammanhållet verk.

Albumets omslagsbild är utstuderad och sparsmakad. Det är inte svårt att plocka fram en drös album inom extreme metal-genrerna som avbildar skelettdelar, allt från dödskallar till hela skelett eller högar av skallar och benknotor. Här har man kokat ner hela konceptet till varken mer eller mindre än en enstaka ryggkota – vertebrae på latin – upphängd i de tunnaste av tunna blodröda nervtrådar. Läckert.

Sången varieras stort. Det growlas för lite i mitt tycke, den rena sången tar emellanåt över helhetsintrycket, och ibland blir growlet mer ett gurglande som i inledningsspåret Clouds. Å andra sidan består oss sångaren Grutle Kjelsson ibland med en röst så skönt raspigt att skälvningar rister längs med ryggkotorna, t ex i delar av To the Cost och avslutande The Watcher.

Så om man låter alla tankar på norsk black metal fara, låter sig svepas in i den episka atmosfären i Vertebrae och gläder sig åt variationsrikedomen i sång och tempo, ja, då blir det här riktigt, riktigt bra till slut. Bästa låt är avslutningsspåret The Watcher som i sig innehåller delar av plattans många element. Gillar du den så gillar du resten.