Alla inlägg av Amelie Schenström

Skivor

Malsten – The Haunting of Silvåkra Mill

Lämna en kommentar

ARTIST: Malsten
TITEL: The Haunting of Silvåkra Mill
RELEASE: 24 juli 2020
BOLAG:

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Sätt dig så bekvämt som möjligt, eller lägg dig ner om du hellre vill det. Se till att du har lugn omkring dig så att ingenting stör. Ta några djupa andetag innan du börjar.

Nej, det här är ingen inledning till meditation eller yoga utan instruktioner för hur du lämpligen kan förbereda dig inför dryga 40 minuter riktigt malmtungt malande doom med skånska MALSTENs debutalbum.

Det unga bandet väljer att berätta en gammal historia, konceptet i ”The Haunting of Silvåkra Mill” är en berättelse i fyra kapitel om de hemskheter som skedde i byn Silvåkra och kring den gamla kvarnen för omkring ett sekel sedan. Förstasingeln Torsion som inleder kvartetten släpptes för något år sedan och den väntan på fortsättningen som inleddes då får nu sin upplösning i fullängdsalbumet. Fyra spår, alla kring tio minuter långa, utgör kapitlen i denna ganska brutala berättelse om besatthet, hemsökelse, barnamord och död.

Ja, detta är en verkligt läskig historia vilken i till exempel Immolation i detalj berättar om bortförande av ett av traktens barn och hur det från kvarnen sedan hörs ljud av tänder som krossas, kött som karvas loss och ben som mals till mjöl. Det avslutas med att modern som förlorat sitt barn väcks i natten av att en säck finmalet mjöl avlämnas på verandan…

Musikaliskt är detta absolut doom i dess rikaste betydelse, riktigt långsam och doomig doom. Malande tungt som bandnamnet antyder. Ett meditativt tuggande som pågår albumet igenom och ändå tillåter varje låt att ha sin egen tydliga karaktär. Vart och ett av spåren rymmer i sig en helt egen dramaturgi.

Framförande och produktion är så oklanderligt säker att jag aldrig skulle gissat att bandet endast är två år ungt och att detta är deras debut. Enligt Metal Archives (fast vad vet de egentligen?) är endast en bandmedlem listad att sedan tidigare ha spelat med ett metalband, basisten Andreas Svensson (KAPTAIN SUN 00-08). Sångaren Manne Högströms röst framför tryggt den tunga lyriken med djup och bred vokal kompetens. Fredrik Grehn på gitarr och Joen Leffler på trummor bidrar lika kvalificerat på sina instrument.

Det enda jag möjligen kan gnälla över är viss utdragen olåt här och där. Absolut att obehagliga ljud kan ha sin plats i musiken och inte minst med tanke på albumets tema. Men det blir för mycket, för lååångt när till exempel hela albumet avslutas med nära en minuts enerverande ”gnissel”. Men detta är en randanmärkning.

”The Haunting of Silvåkra Mill” är en mäktigt imponerande debut, ett stycke doom att försjunka i, dras ned i och svepas iväg av. Åter uppkommen till ytan låter det sig absolut göras att köra hela den hemska historien och den läckra musiken ännu ett varv.

Ah, glömde nästan en sak. Omslaget är galet snyggt också – men det ser ni ju själva.

MALSTEN – Immolation

Skivor

Riket – Ofärder

Lämna en kommentar

ARTIST: Riket
TITEL: Ofärder
RELEASE: 17 juli 2020
BOLAG: ViciSolum

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

När sångaren i ett av mina svenska favoritband, Nephente i NETHERBIRD, släpper nytt med sitt sidoprojekt vore det en orimlighet att inte lyssna uppmärksamt. Båda bandens musik är av det mer melodiska slaget men där NETHERBIRD spelar en extreme metal med svartmetall i grunden är basen för RIKETs musik death metal. Dessutom, vilket inte hör till vanligheten i genren, är lyriken på svenska.

”Ofärder” är en EP bestående av tre låtar och självklart, när det gäller Nephente, görs texterna tillgängliga tillsammans med musiken så jag ger lika mycket uppmärksamhet åt lyriken som musiken när jag lyssnar. Åtminstone två av spåren kan sägas ingå i ett litet koncept vilket skulle kunna betecknas som ”svenska historiska tillkortakommanden”. En viss becksvart humor kan anas i valet av hjältar och motiv i de båda skeendena.

Dödsdansen i månskensnatten inleder med ett vemodigt vackert intro som sätter stämningen för både låt och EP, även om musiken här strax växlar upp och blir både tung och brutal. Händelsen, som Nephente kallat ”historiens första mosh pit”, utspelar sig utanför Grand Hotel år 1885, där operasångerskan Kristina Nilssons framträdande lockade en tiotusenhövdad publik. När kaos utbröt blev 19 personer ihjältrampade. ”To date the most deadly gig performed on Swedish soil” som bandet själva påpekar.

Mot polen, berättar en annan historisk händelse med likaså dödlig utgång. Det underlättar nog även här att ha lite bakgrund för att till fullo uppskatta denna låt som inleds med tjutande vindar och plågade ångestskrik. Temat är den totalt misslyckade ballongfärd till Nordpolen som tre svenska pionjärer ämnade företa i slutet av 1800-talet, läs gärna mer om Andrées polarexpedition. Inget gick som det var tänkt och det hela slutade med samtliga tre expeditionsmedlemmars död.

Den tredje låten, placerad mellan de båda andra, har en mer personlig text, ett stycke otidsbunden livsplåga betitlad Livsgnistor för dödens fyrbåk. Här känner jag mer igen lyricisten Nephente såsom vi vanligtvis möter honom i NETHERBIRD.

Går det då an med dödsmetall på svenska? Ja, alldeles utmärkt an går det i detta fall och även om jag inte hade gissat det innan fungerar det utomordentligt bra att bygga både rim och reson på ord som ”pinaler” och plurala verbformer. Både soundet och Nephentes sång påminner emellanåt om avsomnade TORTURE DIVISION med vokalisten Jörgen Sandström, ett band som också emellanåt bjöd på texter på svenska. RIKET är en väl värdig och ganska ensam efterföljare i liknande anda.

Det är lite otillfredsställande med enbart en trespårs EP, bandets andra, när resultatet är så här bra. Jag hoppas att vi får höra mycket mer från RIKET vartefter och gärna då en fullängdare så en får tillbringa lite längre tid med bandet och musiken – gitarrist/låtskrivare Tobias Jakobsson säger också att tiotalet låtar redan finns under arbete – även om ”Ofärder” duger gott att belyssna ytterligare ett varv när Mot polens märkligt dysterkäcka stämning klingat ut.

RIKET – Dödsdansen i månskensnatten

Skivor

Zifir – Demoniac Ethics

Lämna en kommentar

ARTIST: Zifir
TITEL: Demoniac Ethics
RELEASE: 24 januari 2020
BOLAG: Duplicate Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

ZIFIR dök första gången upp i mina flöden och mitt medvetande med en singel hösten 2019. Det renderade bandet en plats i min ”Att hålla koll på”-lista på Spotify. Vilket jag tydligtvis inte gjorde i vederbörlig ordning, höll koll alltså, då ZIFIR släppte sitt nya album redan i januari och jag uppmärksammar detta först tre månader senare.

Nåväl, bandet spelar en till stora delar mycket traditionell black metal av den gamla skolan, samtidigt högst välproducerat. Det som får mitt hjärta att slå lite extra hårt är rösten; sången, skriken. Den där exakt rätta nerven för ångestfylld black metal som bland annat åkallar minnet av en favorit som Ole Alexander Myrholt och hans TREMOR. Så detta måste givetvis vara ytterligare en av de bakåtblickande men samtidigt alldeles moderna norska grupperna, eller är det möjligen den isländska vågen som frambringat ännu ett svartmetallband av grundlig kvalitet? Men nej, det visar sig att ZIFIR har sitt ursprung i ett land helt på diagonalen över den europeiska kontinenten mot Island då bandet har sin hemvist i Izmir på den turkiska västkusten.

Kanske finns det en aning av BEHEMOTH-vibbar i de mer bombastiska partierna också men bara så där att igenkänning anas, utan att alls vara störande. ”Demoniac Ethics” är gruppens fjärde album sedan bildandet 2006. Lyssna gärna på hela plattan igenom, variation finns där, men annars är goda startpunkter Still Reigning, Spirit of Goats eller den (enda) turkiskspråkiga åkallan Gökyüzü Karanlık (’mörk himmel’) som ändå ger en vink om bandets Mellanöstern-ursprung. Eller gör precis hur du vill men ge detta lite av din tid för det är det värt!

ZIFIR – Chants For Execution