Alla inlägg av Amelie Schenström

Wormwood – The Star

ARTIST: Wormwood
TITEL: The Star
UTGIVNING: 31 maj 2024
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Detta är en sorglig historia. Missförstå mig inte, det är en helt fantastisk – men sorglig – historia!

Konceptet på ”The Star” avhandlar nämligen hela universums undergång och människans reaktioner på och inför densamma. Denna gång är det inte, som i föregångaren ”Arkivet”, mänsklighetens misshandel av sin egen planet som orsakar katastrofen utan en stjärna som drar genom galaxen och ödelägger allt. Människorna regerar på olika sätt inför den annalkande katastrofen och spåren på plattan, från Stjärnfall till Ro, låter oss följa uppvaknandet, insikten, reaktionerna och den oundvikliga och totala förintelsen. Jag får genast Mats Strandbergs mycket starka bok Slutet i tankarna.

Men det här är som givet ingen bok utan detta är tonsatt berättande i text och musik. WORMWOOD har gett oss ett antal starka album under sin existens. Sedan ”Nattarvet” (2019) är jag en trogen följare och ”Arkivet” (2021) är för mig det årets allra främsta album. Trilogin avslutas med aktuellt album så mina förväntningar på ”The Star” har varit verkligen höga. Och de infrias. Jag blir inte riktigt fullt lika personligt berörd av katastroftemat denna gång, mänsklighetens misshushållning med planeten är ett mycket troligare scenario för vår undergång, men musikaliskt är albumet minst lika starkt som företrädaren.

WORMWOOD utvecklar här sin melodiska svartmetall ytterligare och skickligheterna hos musikerna är genomgående och uppenbar, liksom låtskrivandet av främst Tobias Rydsheim. Sångaren George ”Nine” Ekbladh är en vokalist av rang, en av Sveriges främsta inom extrem metall för närvarande. Hans röstomfång och variationsbredd ges allt utrymme som krävs på ”The Star”, även förtjänstfullt och sparsmakat kontrasterat med sång av Alexandra Segerström på några spår.

De folkmelodiska inslagen är mycket sparsamt förekommande på plattan och även om jag kan gilla desamma är det inget jag saknar här. Detta känns också naturligt när bandet konceptmässigt i princip gått från historisk tid i ”Nattarvet” via brännande nutid i ”Arkivet” till ren framtid i ”The Star”. Generellt ser vi en fortsatt utveckling av musiken samtidigt som det aldrig är någon som helst tvekan att det är WORMWOOD vi hör.

Jag kunde orera en hel massa om de enskilda låtarna på albumet men nöjer mig med att lyfta fram de båda i stort sett svenskspråkiga spåren, övriga är på engelska, vilka på ett utmärkt sätt ramar in plattan; inledande Stjärnfall och avslutande Ro (se video nedan). Båda musikaliskt rika och känslomässigt starka i musik såväl som lyrik. Ett signum som också gäller hela albumet som sådant. Andra riktigt starka låtar är exempelvis Liminal och Suffer Existence. Men det finns verkligen inga svaga spår denna gång och störst av allt är albumets helhet.

Ur Ro:
Stilla den törst om ändlös sömn
spika mig fast i Sednas* kött
Svälj ankaret av tid och dröm
och allt blir återfött

Stilla den lust om ofärd och fördärv
kedja mig fast i Sednas svans
Svälj sol som gav oss liv på denna jord
nu skall jag äntligen få ro

“The Star” berör på djupet om än inte, som ovan sagts, på riktigt samma personligt känslomässiga plan som “Arkivet”. Musikaliskt är detta dock storslaget och ett av årets hittills främsta album.

* Sedna – ”hos inuiterna i Nordamerika motsvarigheten till uttrycket ’moder jord’, fast hon lever i havet”. (ur svenska Wikipedia)

Vægtløs – Aftryk

ARTIST: Vægtløs
TITEL: Aftryk
RELEASE: 2 februari 2024
BOLAG:  Remparts Productions + 45 andra bolag världen runt

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Amelie

Med låttitlar som ”Ingenting kan forhindre at små struber skælver en forårsnat” och ”Først da vi bar din kiste, gik det op for mig, hvor meget tungt du skulle igennem, før du blev så let” uppstår vissa förväntningar. Pretentiöst? Javisst, verkligen – vilket naturligtvis enbart är något väldigt bra, att ha höga pretentioner när man har styrkan att genomföra det man föresatt sig. Och det har VÆGTLØS i sitt oemotståndligt känslostarka debutalbum.

Lyriken kretsar genomgående kring döden, sorgen, smärtan hos den som är kvar. Om det avtryck en människa gör i världen, stort eller litet, det som finns kvar efter oss då vi lämnat livet. Bland de vackraste stroferna finns, utöver de båda spårtitlarna ovan, också kärleksmättade rader som;

Dine børnebørn bærer det bedste fra dig
Vi er aftryk af dig  / … /
Jeg vil dø for at se dig sammen med dem

Eller det vackert sorgsamma i detta;

Jeg håber, du ved, hvem du var, da dit hjerte stoppede brat
4 mennesker til din begravelse
2 af pligt, 2 kom for sent
Er det aftryk, du har sat på jorden

Musiken då? Stilla, mäktigt kraftfull, perfekt för lyriken. Genremässigt svårbestämt, jag vill kalla det black metal med mycket atmosfär och känsla. Någon recensent har nämnt doom. Metal Archives säger ”Atmsopheric Post-Black Metal/Shoegaze”. Må vara, jag tror ni förstår vartåt det lutar i varje fall. Vokalisten Troels H. Sørensen sjunger/skriker sig hjärtat ur bröstet. Musik, sång och lyrik berör lika starkt varje gång jag lyssnar på albumet, också min strube skælver, bröstkorgen drar ihop sig.

Jag vet inte om man behöver ha levt ett tag för att riktigt helt uppskatta den vidöppna smärtan i danskarnas musik. Eller inte. För mig vaknar varje gång känslor och minnen efter egna älskade bortgångna. Djup saknad som känns ännu efter 15 år.

Här kan du lyssna till en underbart seriös, lågmäld och varm intervju med vokalisten i bandet.

”Ta ditt krossade hjärta och omskapa det till konst” som ytterligare en låttitel säger och precis det gör bandet. Tack VÆGTLØS <3

Solbrud – IIII

ARTIST: Solbrud
TITEL: IIII
RELEASE: 2 februari 2024
BOLAG: Vendetta Records
BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

 

När det kommer till nordisk black metal tänker du helt säkert Norge. Sen tänker du kanske Island och varför inte Sverige? Det är inte omöjligt att Danmark kommer längst ner på listan men här har vi ett band och ett album som kan vända upp-och-ned på den ”sanningen”. I alla fall om du är inne på den mer melodiska och atmosfäriska delen av black metal

Det namnmässigt anonyma albumet ”IIII” av det från Köpenhamn stammande bandet SOLBRUD (soluppgång) är en skön best. Bandet, som sitt första år gick under namnet GARGOYLE, bildades 2009 av de fyra musiker som tillsammans även skapat detta mästerstycke. De genomskickliga musikerna är bröderna Tobias och Troels Hjorth på bas respektive trummor. Adrian Utzon Dietz delar gitarr-uppdraget med Ole Luk som även är albumets vokalist och som med sin röst förtätar lyrikens känsla och svärta. Luk har efter inspelningen av ”IIII” lämnat bandet.

Albumets koncept är olika aspekter av talet fyra. Det är bandets fjärde album och temat är de fyra elementen; luft, vatten, jord och eld. Varje elements musik och med det varje sida på dubbelvinylen har dessutom komponerats av bandets respektive fyra musiker. Och visst finns det variation i delarna av detta dryga en och en halv timme långa epos men det är på intet sätt något brott mellan de olika kompositörernas bidrag. Tvärtom finns en harmoniskt genomarbetad utveckling under albumets gång. Spåren varierar i längd från två till dryga sjutton minuter och lyssnandet blir aldrig någonsin tråkigt utan är tvärtom ständigt intressant. Här finns spännande ingredienser som lite ”hawaianskt” gitarr-svaj för den som önskar sig det, liksom andra detaljer att upptäcka under den upprepade lyssning som anbefalles. Det läckra omslaget följer även det albumets tema.

Detta är melodisk black metal när den är som allra bäst. Drypande av vacker svärta. Arbetande sig långsamt in med sin smärta mot dina hjärterötter. Albumet är välproducerat, välkomponerat och på alla sätt musikaliskt väl genomfört. Här finns absolut ingenting att inte älska.