Alla inlägg av Robert Gustafsson

Skivor

Testament – Titans Of Creation

Lämna en kommentar

ARTIST: TESTAMENT
TITEL: ”Titans Of Creation”
RELEASE: 3/4 2020
BOLAG: Nuclear  Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

TESTAMENT, legendarer i thrashgenren, håller numera fanan efter att SLAYER somnat in samtidigt som ANTHRAX, MEGADETH och METALLICA ebbat ut och blivit ointressanta. Ska man ha Bay Area-thrash med rutinerade rävar som fortfarande har bett så är det helt enkelt hit man får vända sig. ”Titans Of Creation” är trettonde fullängdaren sedan debutplattan ”The Legacy” släpptes -87, och man bygger fortfarande på samma grundpelare; Chuck Billys karakteristiska sång, vassa riff och solon från Alex Skolnick/Eric Peterson och galopperande svängigt trumspel, numera av Gene Hoglan. Bandet är kryddat med Steve DiGiorgio på bas, och utgör alltså en minst sagt tung kvintett.

”Titans Of Creation” följer i färdriktningen av de senaste plattorna, och bjuder på så sätt inte på några överraskningar. Det är lätt att digga hårt när bandet släpper loss pärlor som The Healers, Dream Deceiver, WWIII, illersnabba Curse Of Osiris eller någon av singlarna Children Of The Next Level och Night Of The Witch. Det är precis det TESTAMENT man förväntar sig och vill ha – men allt är ändå inte frid och fröjd i lägret, och detta är ingen oreservad hyllning. Detta är nämligen en skiva som är för lång för sitt eget bästa, och helheten hade absolut stärkts med lite resolut klippning och trimning. Ett bra exempel är City Of Angels, som visserligen innehåller en cool text och snyggt solospelande, men ändå tillåts såsa runt i över 6:40 – för att sedan följas av ganska svaga Ishtar’s Gate. Det blir lite trist, rentav.

Summerat är ”Titans Of Creation” förstås inte en skiva som mäter sig med bandets diskografiska höjdpunkter – det är väl närapå omöjligt! – men helt klart tillräckligt vasst och relevant för att det slitna uttrycket ”gammal är äldst i moshpiten” kan användas!

Skivor

Stallion – Slaves Of Time

Lämna en kommentar

ARTIST: STALLION
TITEL: Slaves Of Time
RELEASE: 2020
BOLAG: High Roller Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Tyska STALLION besjunger under de första fyra låtarna hur det är att spela i ett heavy metal-band. Det handlar om att väcka monstret för en livespelning utan nåd, peppen att komma till en ny stad i samband med turné och att satsa allt. Låttitlarna på dessa fyra spår är således Waking The Demons, No Mercy, Time To Reload och All In. Det är, kort sagt, inte speciellt komplicerat eller avancerat vare sig det gäller lyrik eller musik och det är inte utan att man kan dra lite paralleller till vårt svenska BULLET. Heavy metal och livsstilen blir liksom ett självändamål, och ibland är det precis vad doktorn ordinerar.

STALLION består av Pauly (sång), Äxxl och Clode (gitarr), Stämpfe (bas) samt Aaron (trummor), och de ser på promobilderna ut på pricken som du kan tänka dig; en korsning mellan RUNNING WILDs Rock’n’Rolf i unga dar och halva publiken på valfri rockfestival. Jag gillar det, för ska man spela musik med lika delar nitar, V-formade gitarrer och svett så är det bäst att det är äkta och inte blir parodi. Och STALLION är äkta, från start till mål på ”Slaves Of Time”.  Allra bäst är faktiskt halvballaden Die With Me, en låt som känns rätt tafflig första gången man hör den – speciellt i början – men växer till ett urstarkt epos.

Är du på humör för hårdrock som hyllar hårdrock så är STALLION ditt soundtrack!

Skivor

White Stones – Kuarahy

Lämna en kommentar

ARTIST: WHITE STONES
TITEL: Kuarahy
RELEASE: 2020
BOLAG: Nuclear Blast Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Martin Mendez, basist extraordinairé i OPETH gräver sig ner i dödsmetallmyllan med sitt nya projekt WHITE STONES och debuten ”Kuarahy” (betyder väl ”förmörkelse”, ungefär?) – och det med ett udda och ganska spännande resultat. Redan från första riktiga låten – vi räknar inte inledande instrumentala titelspåret – Rusty Shell visar man upp ett närmast hypnotiskt riffande i kombination med ganska guttural growl. Det är, kort sagt, riktigt långt från hur just OPETH låter numera och det är nog halva syftet.

WHITE STONES är i inspelningsläge en trio, där Mendez hanterar allt strängbändande, Jordi Farré trumspelet och Eloi Boucherie growlandet. Man samspelar fint, och i låtar som Worms, Drowned In Time och Guyra är märkliga men fina. Riffen känns till och med som om de är skrivna av just en basist snarare än en klassiskt skolad kompgitarrist, och det ger låtarna en lite speciell känsla.

Ganska trevligt, för det blir en skiva som sticker ut ur mängden med ett eget sound och ett eget anslag. Det väcker förhoppning om att detta inte bara är en ”one-off” och kan växa till något livskraftigt på egna ben.