Alla inlägg av Robert Gustafsson

Skivor

Demon Head – Thunder On The Fields

Lämna en kommentar

ARTIST: Demon Head
TITEL: Thunder On The Fields
RELEASE: 2017
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

”Thunder On The Fields” av DEMON HEAD från Danmark. Eller, hur det skulle låta om Glenn Danzig söp sig aspackad och käkade wienerbröd samtidigt som han gjorde 70-talsdoom? Frågan är berättigad tycker jag, för det här är en skiva som jag verkligen inte får kläm på. Stundtals är detta rock’n’roll-anstruken doom med dammig produktion som verkligen funkar (som i singeln och bästa låten Gallow’s Omen), men samtidigt väljer man att öppna skivan med Menneskeæderen och då vet jag faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta. Bra är det i alla fall inte, och för egen del helt omöjligt att skaka av sig bilden av just Glenn Danzig på snefylla när jag hör DEMON HEADs sångare Ferriera Larsen gröta sig genom texten.

Och samtidigt kan jag verkligen inte förkasta detta som dåligt, för när de ger sig i kast med nämnda Gallow’s Omen, We Are Burning eller titelspåret Thunder On The Fields så är det faktiskt rätt charmigt. Gitarristerna Gjerluff Nielsen och Gjerlufsen Nielsen (humor!) syr snygga och läckra gitarrslingor som känns lagom ruffiga, och Fuglsang (!) på bas samt Jeppe Wittus (trummor) ligger perfekt i rytmsektionen när det gäller flummet. Och det är lite där man hamnar, det är inte dåligt – tvärtom stundtals riktigt bra! – men samtidigt nästan lite knepigt att gilla det helhjärtat. Older Now, Hic Synt Dracones är väl okej låtar men i sammanhanget lite utfyllnad, och avslutande långa Untune The Sky är en enda lång svepning ut mot slutet. Sen sitter man där och kliar sig i huvudet och undrar…

…var det där bra eller inte?

Skivor

Pallbearer- Heartless

Lämna en kommentar

ARTIST: Pallbearer
TITEL: Heartless
RELEASE: 2017
BOLAG: Nuclear Blast/Profound Lore Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

”Heartless” är amerikanska PALLBEARERs tredje platta, och jag gissar att den kommer att splittra de gamla fansen i två läger. Anledningen är enkel – detta är ett stort steg mot att bli mer lättillgängliga och lättlyssnade, och det skulle inte förvåna mig om det gör det trist för en del av de fans som varit med sedan debuten ”Sorror And Extinction”. Personligen säger jag: to hell with it, det här är befriande vackert och bra!

Beskrivningen av ”Heartless” uttrycktes kanske bäst av förre Werock-medarbetaren Tomasz Swiescak på Facebook: JOURNEY-doom. För så är det i mångt och mycket. Låtarna är inte längre kolosser på 10+ minuter hela högen (visst… de finns de med, som fantastiskt vackra Dancing In Madness) utan beskedliga och hanterbara 5-7 minuter – och i centrum står melodier som greppar tag och liksom vägrar släppa. Musikaliskt finns fortfarande de där detaljerna – som gitarrtonen i Lie Of Survival, eller sången i avslutande A Plea For Understanding – som gör PALLBEARER så fruktansvärt bra, men det jag personligen reagerar mest på är just hur lättlyssnad skivan är.  Den ”satt” typ på första varvet, och det har inte hänt förr, inte ens med förra given ”Foundations Of Burden” som jag håller mycket högt.

Brett Campbell (sång, gitarr), Devin Holt (gitarr, bakgrundssång), Joseph D Rowland (bas, bakgrundssång) och Mark Lierly (trummor) har en alldeles egen ton i sin musik. Du kan kalla det Journey-doom om du vill, eller musik för en begravning – men missa det inte. PALLBEARER är alldeles alldeles fantastiska!

Skivor

Falls Of Rauros – Vigilance Perennial

ARTIST: Falls Of Rauros
TITEL: Vigilance Perennial
RELEASE: 2017
BOLAG: Nordvis Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

FALLS OF RAUROS är ett band som verkligen gillar att leka med kontraster. Att ställa soniska motsatser mot varandra. Å ena sidan: ljus, skir, vacker och närmast svävande musik. Å andra sidan: malande manglande svärta med dubbelkaggarna som botten för black metal-skrik. De är förstås inte ensamma om den saken, men på ”Vigilance Perennial” lyckas man med konststycket att verkligen få det att kännas äkta och i samklang med den egna identiteten. Att lyssna på skivan känns lite som att marschera genom den svenska våren; det haglar, snöar, skiner varm sol och blåser nordvindar om vartannat. Inledningen på öppningsspåret White Granite (och med inledning menar jag typ de första 2,5-3 minuterna, generellt sett är låtarna på ”Vigilance Perennial” ofta runt tio minuter långa) är inget annat än totalt hänförande. Det startar med en otroligt inbjudande och vacker lågmäld slinga för att sakta byggas upp, och det är svårt att inte dras med och vilja lyssna på det här.

Totalt sett räcker tyvärr magin inte riktigt över hela skivan kan jag tycka. Jag gillar verkligen delar av den – hela första låten White Granite är fantastisk, manglet och drivet i Labyrinth Unfolding Echoes samt Arrow & Kin är favoriter – medan delar av skivan känns som den går lite på tomgång. Tricket med kontraster funkar sämre i Warm Quiet Centuries Of Rains exempelvis, och då blir det tyvärr mest en transportsträcka. Ibland har jag också lite svårt att förlika mig med sångmixningen, men det har antagligen mer med mina förväntningar än något annat att göra.

På det hela taget är ”Vigilance Perennial” en ganska stark skiva. FALLS OF RAUROS behärska konsten att leverera såväl vacker som brutal musik, och man visar det med all önskvärd tydlighet.