Alla inlägg av Fredrik Andersson

Skivor, Uncategorized

Industrial Puke – Alive To No Avail

Ljud Lämna en kommentar

ARTIST: Industrial Puke
ALBUM: Alive To No Avail
RELEASE: 28/3 2025
BOLAG: Suicide Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Andersson

Industrial Pukes andra giv “Alive To No Avail” startar i ett rasande tempo. Ni som lyssnat på bandets första album “Born Into the Twisting Rope” känner igen soundet. Stoppa ner en stor dos Stockholmsdöds, mycket punk och en del hardcore i en mixer. Starta mixern och du får en god sörja som heter Industrial Puke. Det river gott i halsen.

Musiken går fort och spelas med teknisk skicklighet som imponerar. Men det som verkligen får musiken att etsa sig fast i mig är sväng och hooks. Lyssna bara på singeln Biblical Corpse. Herregud! Jag vill ju bara krossa hela mixer-jäveln! Ahh!

I The Regretful Climb får lyssnaren stanna upp och hämta andan. Låten är supertung och vi får höra lugnare tongångar i Industrial Pukes mått mätt.
Men andningspausen är inte särskilt lång. Inverted klockar in på 1 minut och går så fort att jag klassar den som våldsam. Vilket rens!

Sången känns rak och ärlig när Linus Jägerskog (Burst) skriker och gastar om daglig bröstsmärta och om att leva till ingen nytta. I mitt tycke gör han sin bästa insats hittills på detta album. Även sångarrangemangen har sina starka hooks i form av hockeykörer som jag gärna gormar med i och höjer näven till.

I sin helhet är “Alive To No Avail” mer dynamiskt än sin föregångare. Efter att jag lyssnat på albumet ett par gånger får jag känslan av att Industrial Puke blivit mer sammansvetsade, och att dem med tiden lärt sig att förfina varandras styrkor. Uttrycket i musiken är så hjärtligt att det känns som bandet menar varenda ton, slag och vrål som hörs på skivan. Därav det välförtjänta betyget.

Skivor

Novarupta – Astral Sands

Lämna en kommentar

ARTIST: Novarupta
TITEL: Astral Sands
RELEASE: 14/2-25
BOLAG: Suicide Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Fredrik Andersson

“Astral Sand” inleds med det instrumentala introt Ensamstående: Enastående som snyggt leder oss in i Novaruptas melankoliska värld. Soundet känns igen från de tidigare albumen men redan i andra spåret Seven Collides möts vi av nya industriella element. I en av albumets starkaste låtar Endless Joy får vi höra en medryckande sånginsats signerad Per Stålberg (Division of Laura Lee, Child mfl). Tonen och desperationen tar tag i mig när han sjunger om ändlös lycka.

Under flera genomlyssningar av “Astral Sands” slår det mig att musiken och låtarna är så målande att det inte behövs någon genrebeteckning av Novarupta. Det står för sig själv och har en tilldragande kraft som gör att jag vill lyssna om och om igen.

I Terraforming Celestial Bodies får vi höra den souliga och rockiga rösten från Arvid Hällagård (Greenleaf). Låten i sig tillhör skivans mer avskalade och drömska stunder. Trots att Novarupta använder sig av sångare/sångerskor med olika karaktär så känns det alltid som ett och samma band som framför låtarna.

Ett snyggt avslut på en avslutande platta ges i Now We Are Here (At the Inevitable). Här får vi höra en skönsjungande Martin Wegeland (Domkraft) som exploderar i en härlig och ärlig desperation. Men här tar det slut…

Novarupta har för mig varit mer än fantastisk och målande musik. Projektet har en egen identitet som kommer att leva länge. Albumen har skapats under ett världsläge som genomgått pandemi, krig och annat djävulskap. Mörkret är tydligt, men jag vill ändå känna att det finns någon spricka i musiken där ljuset kommer in. Jag kommer med jämna mellanrum att återkomma tillbaka till ”Disillusioned Fire”, ”Marine Snow”, ”Carrion Movement” och ”Astral Sands” för Novarupta har berört mig på djupet. Ett unikt projekt.

Skivor

Dream Theater – Parasomnia

Lämna en kommentar

ARTIST: Dream Theater
ALBUM: Parasomnia
RELEASE:7/2-2025
BOLAG:Inside Out Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Andersson

Proggens tungviktare Dream Theater har släppt nya albumet “Parasomnia” med Mike Portnoy tillbaka på trumpallen efter 13 år. Han ersätter sin fenomenala ersättare Mike Mangini som gjort ett utmärkt jobb. Men att få tillbaka en ikonisk originalmedlem ger sin tyngd till bandet och albumet.

I inledande In the Arms of Morpheus känns bandet vitalt. John Petrucci spelar 8-strängat, medan Mike Portnoy presenterar sin återkomst med intensivt och tekniskt trumspel. Följande singeln Night Terror är en ganska typisk Dream Theater-låt med ett tema-riff, taktvändningar, stor refräng och episkt avslut.

Texttemat för “Parasomnia” handlar om olika typer av sömnstörningar. I A broken man sjunger James LaBrie om sömnsvårigheter i samband med PTSD, medan Dead asleep är en verklighetsbaserad historia om en man som mördar sin fru medan han går i sömnen.

För den som lyssnat på bandets tidigare album känns låtstrukturerna igen. Det händer mycket hela tiden och albumet kräver sina lyssningar för att det ska växa. “Parasomnia” är en av bandets hårdare och mörkare skivor i albumkatalogen. Jag kan höra likheter med “Train of Thought”. Men balladen Bend the Clock bryter snyggt de hårdare tongångarna.

Sista episka numret ut är The Shadow Man Incident som under sina nästan 20 minuter bjuder på en proggresiv kavalkad av musik. Låten är i sig ett eget nummer men också ett perfekt avslut av albumet. Precis som The Count of Tuscany är på 2009 års “Black Clouds and Silver Linings”.

“Parasomnia” är ett styrkebesked från Dream Theater. Men med tanke på vilka musiker som spelar i bandet och vad de har presterat tidigare så är nivån på albumet vad jag förväntar mig av dem för att de ska få ett starkt betyg.