Alla inlägg av Fredrik Andersson

Skivor

Novarupta – Astral Sands

Lämna en kommentar

ARTIST: Novarupta
TITEL: Astral Sands
RELEASE: 14/2-25
BOLAG: Suicide Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Fredrik Andersson

“Astral Sand” inleds med det instrumentala introt Ensamstående: Enastående som snyggt leder oss in i Novaruptas melankoliska värld. Soundet känns igen från de tidigare albumen men redan i andra spåret Seven Collides möts vi av nya industriella element. I en av albumets starkaste låtar Endless Joy får vi höra en medryckande sånginsats signerad Per Stålberg (Division of Laura Lee, Child mfl). Tonen och desperationen tar tag i mig när han sjunger om ändlös lycka.

Under flera genomlyssningar av “Astral Sands” slår det mig att musiken och låtarna är så målande att det inte behövs någon genrebeteckning av Novarupta. Det står för sig själv och har en tilldragande kraft som gör att jag vill lyssna om och om igen.

I Terraforming Celestial Bodies får vi höra den souliga och rockiga rösten från Arvid Hällagård (Greenleaf). Låten i sig tillhör skivans mer avskalade och drömska stunder. Trots att Novarupta använder sig av sångare/sångerskor med olika karaktär så känns det alltid som ett och samma band som framför låtarna.

Ett snyggt avslut på en avslutande platta ges i Now We Are Here (At the Inevitable). Här får vi höra en skönsjungande Martin Wegeland (Domkraft) som exploderar i en härlig och ärlig desperation. Men här tar det slut…

Novarupta har för mig varit mer än fantastisk och målande musik. Projektet har en egen identitet som kommer att leva länge. Albumen har skapats under ett världsläge som genomgått pandemi, krig och annat djävulskap. Mörkret är tydligt, men jag vill ändå känna att det finns någon spricka i musiken där ljuset kommer in. Jag kommer med jämna mellanrum att återkomma tillbaka till ”Disillusioned Fire”, ”Marine Snow”, ”Carrion Movement” och ”Astral Sands” för Novarupta har berört mig på djupet. Ett unikt projekt.

Skivor

Dream Theater – Parasomnia

Lämna en kommentar

ARTIST: Dream Theater
ALBUM: Parasomnia
RELEASE:7/2-2025
BOLAG:Inside Out Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Andersson

Proggens tungviktare Dream Theater har släppt nya albumet “Parasomnia” med Mike Portnoy tillbaka på trumpallen efter 13 år. Han ersätter sin fenomenala ersättare Mike Mangini som gjort ett utmärkt jobb. Men att få tillbaka en ikonisk originalmedlem ger sin tyngd till bandet och albumet.

I inledande In the Arms of Morpheus känns bandet vitalt. John Petrucci spelar 8-strängat, medan Mike Portnoy presenterar sin återkomst med intensivt och tekniskt trumspel. Följande singeln Night Terror är en ganska typisk Dream Theater-låt med ett tema-riff, taktvändningar, stor refräng och episkt avslut.

Texttemat för “Parasomnia” handlar om olika typer av sömnstörningar. I A broken man sjunger James LaBrie om sömnsvårigheter i samband med PTSD, medan Dead asleep är en verklighetsbaserad historia om en man som mördar sin fru medan han går i sömnen.

För den som lyssnat på bandets tidigare album känns låtstrukturerna igen. Det händer mycket hela tiden och albumet kräver sina lyssningar för att det ska växa. “Parasomnia” är en av bandets hårdare och mörkare skivor i albumkatalogen. Jag kan höra likheter med “Train of Thought”. Men balladen Bend the Clock bryter snyggt de hårdare tongångarna.

Sista episka numret ut är The Shadow Man Incident som under sina nästan 20 minuter bjuder på en proggresiv kavalkad av musik. Låten är i sig ett eget nummer men också ett perfekt avslut av albumet. Precis som The Count of Tuscany är på 2009 års “Black Clouds and Silver Linings”.

“Parasomnia” är ett styrkebesked från Dream Theater. Men med tanke på vilka musiker som spelar i bandet och vad de har presterat tidigare så är nivån på albumet vad jag förväntar mig av dem för att de ska få ett starkt betyg.

Skivor

The Hellacopters – Overdriver

Lämna en kommentar

ARTIST: The Hellacopters
TITEL: Overdriver
RELEASE: 31/1-25
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10

SKRIBENT: Fredrik Andersson

Sedan förra given “Eyes of oblivion” har vi fått höra ett band i en nya era av karriären. På färska “Overdriver” hörs livserfarenhet och mognad. Musiken består av stora delar action-rock men med många fler nyanser. Att det smugit in mer soul och pop i musiken är tydligt. För mig blir det svårt att inte tänka på andra konstellationer som Nicke Andersson komponerat musiken till. Men inget fel i det.

Gitarrspelet på “Overdriver” är snyggt och välspelat. I solona finns finess och inte bara traditionellt rock n roll-gnid. Punken känns avlägsen men lämnar plats åt starka sång- och klaviatur-arrangemang. Som låttiteln (I don’t want to be) just a memory säger så utvecklar THE HELLACOPTERS sitt sound inom ganska givna rock n roll-ramar.

“Overdriver” kräver ett par genomlyssningar för att materialet ska växa. Starka spår på albumet är Faraway Looks och Leave a Mark. Om The Hellacopters släpper fler album kommer “Overdriver” vara ett starkt giv i karriären, men inte genredefinerande. Jag skulle vilja säga att “Overdriver”  är en naturlig utveckling av soundet för ett band som vill göra grym och snygg rock n roll, utan att ta över världen. Det gjorde bandet redan tidigare i karriären.