Musikåret 2025 har varit ett starkt år men har också inneburit tunga förluster. Många timmar har spenderats vid vinylspelaren och i hörlurarna. Några album har känts självklara direkt, medan andra nyare bekantskaper har fått växa med tiden och förtjäna sin plats på listan. Efter mycket lyssnande, grubblande och övervägande är nu min första årsbästalista publicerad på siten.
Topp 10 Skivor
10. Between You, God, The Devil and The Dead (Avatarium)
Jag var inte särskilt förväntansfull när “Between You, God, The Devil And The Dead dök upp i flödet. Men en viss nyfikenhet att lyssna på albumet då jag haft bekantskap med bandets tidigare alster. Efter ett par lyssningar var jag återigen fast i Avatariums doom och Jennie-Ann Smiths drömska stämma. Riffen är tydliga att de härstammar från Black Sabbath via Candlemass och in i Avatarium. Lyssna på öppningsriffet i Long Black Waves så förstår ni. Men trots tydliga influenser så lyckas Avatarium att kännas egna. Titelspåret är en uppvisning i känsla.
9. Leaving Ground, Greet The End (Children Of The Sün)
Children Of The Sün har med sitt tredje album visat sig vara en självklar akt på den svenska rockscenen. “Leaving Ground, Greet The End” innehåller en av årets absolut starkaste låtar: Lilium. Jag har svårt för att inte dras med i bandets drömska och 70-tals doftande rock. Starkast av alla är sångerskornas insatser. Herregud vad de kan sjunga!
8. Visions Of Tomorrow (The Riven)
Det unga bandet The Riven släppte i år sin tredje fullängdare “Visions Of Tomorrow”. Med rötterna i 70-talet bjuder bandet på hård rock med psykedeliska inslag. Instrumentalisterna är duktiga på sina instrument men den som sätter störst prägel på musiken är sångerskan Charlotta Ekberg med sin varma och bluesiga stämma. The Riven är väl värda en plats på årsbästalistan och borde vara större än vad de är.
7. Liminal State (Death By Horse)
Death by Horse har med släppet av sitt tredje album “Liminal State” gjort sin plats på punkscenen självklar. Soundet på “Liminal State” är mer samlat än på sin föregångare “Reality Hits Hard” vilket helhetsintrycket vinner på. Albumtiteln syftar till ett mellanrum, där du inte längre är den du brukade vara, men ännu inte den du kommer att bli. Texterna levereras av Jahna med stor passion, frustration och trovärdighet. Med rätt promotion och vägval så borde Death By Horse växa sig större i undergroundscenen.
6. Process Of Elimination (Dead Heat)
För mig var Dead Heat ett okänt band fram tills att jag blev rekommenderad “Process Of Elimination”. Slayer-thrash blandas med hardcore och svängiga riff. 110% mosh-vänligt! Albumet har gett mig boost till otaliga träningspass och varenda gång vill jag bara ge mer och mer. Vill du ha en käftsmäll? Lyssna på detta!
5. Skeletá (Ghost)
Det har rått delade meningar om Ghosts album “Skeletá” i We Rocks redaktion. Jag ställer mig till dem som hyllar albumet. Tobias Forge och co har återigen lyckats med att skriva ett starkt och medryckande album som tagit dem på segertågsturnéer världen över. Låtarna på “Skeletá” kan var och en stå för sig själv samtidigt som de bildar en gjuten helhet. Solona på “Skeletá” är skrivna och spelade med en precision av Fredrik Åkesson (Opeth) som få i gitarrist-eliten kan leva upp till.
4. Necro (LIK)
Vid det här laget så vet vi ungefär vad som förväntas när LIK släpper nytt album. Men tro för guds skull inte att jag tänker att det skulle vara tråkigt. När LIK släpper album vet jag att det är Sthlm-döds av högsta kvalitet. Med “Necro” tycker jag att bandet befäster sin plats på tronen. Albumet innehåller starka låtar, feta riff, snygga melodier och fenomenala insatser från alla medlemmar. Som kronan på verket vävs allt ihop i en knivskarp och detaljerad produktion signerad Lawrence Mackrory.
3. Overdriver (The Hellacopters)
Min relation till “Overdriver” startade en aning trevande till en början men har växt till sig ju mer jag lyssnat på albumet under året. Rötterna är som bekant i action-rocken men “Overdriver” bjuder på inslag av både soul och pop. För mig blir allt som Nicke Andersson rör vid till guld så även The Hellacopters 10:e studioalbum “Overdriver”.
2. Astral Sand (Novarupta)
Fjärde och sista albumet av Novarupta. Detta majestätiska och melankoliska projekt. Alex Stjernfeldt går till musikhistorien efter att med fyra album tonsatt elden, vattnet, luften och nu till sist jorden. Jag fäller tårar för att detta projekt nått sitt slut men är djupt tacksam för att jag kan återvända till albumen när jag än vill.
1. Alive To No Avail (Industrial Puke)
Årets bästa skiva är inget musikaliskt epos utan ett godståg som kör rakt fram. På “Alive To No Avail” blandar Industrial Puke dödsmetall, punk och samhällskritik. Albumet är en käftsmäll mot samtiden. Fast musiken går i rasande fart, klarar Industrial Puke konststycket att skriva minnesvärda riff och låtar. Albumet vill jag spela gång på gång och vid varje tillfälle blir jag lika tagen av orättvisan som förmedlas. Detta album har berört mig mest i år.
Övriga betraktelser
Årets farväl
Hårdrocken och dess subgenrer har under 2025 förlorat flera tongivande namn. Först och främst tänker jag såklart på Ozzy Osbourne. Det går inte att bortse från vad han betytt för hårdrocken. Så många människor han har inspirerat och påverkat med sin röst genom musiken. Världen är fattigare utan honom men jag fortsätter tacksamt att lyssna på hans arv.
Tragiskt förlorade genren gitarristen och låtskrivaren Brent Hinds i en motorcykelolycka endast 51 år gammal. Även om han inte under sitt sista levnadsår var medlem i Mastodon, så går det inte att se förbi hans betydelse för bandet och de miljoner fans dem har. Välj valfritt album av Mastondon och du kan höra Brents säregna gitarrspel och sångstil. Ingen kunde låta som honom.
Men förlusten som påverkade mig mest var bortgången av Thomas ”Tompa” Lindberg sångare i At The Gates. Hans röst, ödmjukhet och låtskriveri har på ett eller annat sätt format mig som person. Jag har aldrig träffat honom men på något märkligt sett så känns det som han varit närvarande i mitt liv. Under otaliga timmar har jag lyssnat på hans insatser i alla möjliga konstellationer han medverkat i. Han var en av de största i underjorden även om han själv var för ödmjuk för att erkänna det. Låt oss alltid minnas Tompa!
