Kategoriarkiv: Listor

Listor

Hot or not? – Ukraina-special

Lämna en kommentar

Denna upplaga är en extra-insatt runda med nysläppt metal endast från Ukraina. WeRock är ingen politisk sajt, men självklart går även våra tankar till Ukrainas frihetskamp och den tragik som nu drabbar alla ofrivilligt inblandade i striderna. Därav denna musikaliska tribut till vår europeiska granne.

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?


LÅT: Поклик могил
ARTIST: SVRM
VALD AV: Amelie
Martin: Svårt att värja mig mot den fantastiska stämningen i den här låten. SVRM är så oerhört skickliga på att få till exakt rätt melankoli för att jag ska tappa alla koncept och tokdyrka. Svinbra!
Robert: Detta är kanske min ultimata förutfattade bild av musik från Ukraina: stämningsfull black metal med lite smårisig produktion. Det är dessutom bra, och en sån där låt som bara växer för varje lyssning. Riktigt bra!
Fredrik: Stämningsfull, vackert mollklingande men ändå tillräckligt skavig black metal. Låten lider lite av att produktionen känns tämligen lågbudget, vilket tar ner intrycket något. Ändå klart godkänt, ett trivsamt mörker här.


LÅT: Fever Touch
ARTIST: Mist Tower
VALD AV: Fredrik
Amelie: Stoner rock/metal är egentligen inte alls min grej men visst är det ett gäng duktiga musiker som utför det här och sångarens insats är definitivt imponerande i sitt slag. Mer än en ljummen upplevelse blir det dock inte det här musikbadet.
Martin: Jag gillar verkligen svänget som det här gänget har. Artem Matiyenko har en fantastiskt bra röst som jag inte kan få nog av. Mittenpartiet funkar inte lika bra, men hade detta skalats av så hade det blivit toppbetyg. Nu blir det en stark hetta, men inte vulkanvarmt.
Robert: Va? Detta låter stundtals som om WOLFMOTHER rökt på lite och fastnat i fuzz-träsket, och det svänger stundtals riktigt bra. Omgångens svagaste låt, vilket säger mer om den ruggiga kvalitén vi ser i denna specialare – för det här är bra.


LÅT: The Nocturnal One
ARTIST: Drudkh
VALD AV: Martin
Robert: DRUDKH är sannolikt det mest namnkunniga bandet från Ukraina, med en diger backkatalog. Det är också ett band som i stort sett aldrig gjort en svag skiva, och The Nocturnal One är mer av det man väntar sig: dyngbra och stämningsfull black metal. Omgångens bästa låt, månne?
Fredrik: Ganska skön mix av driv, desperation och luftig atmosfär. De sex minuterna kanske något i överkant, sett till mängden variationsrikedom under spårets gång. Men även här klart godkänt, det är stämningsfullt och behagligt.
Amelie: Det här är ett av de ukrainska band jag lyssnat på tidigare och de har också varit aktiva i närmre två decennier. DRUDKHs svärtade metal är mycket tilltalande och det är behaglig fart och fläkt över The Noctunal One. Detta är definitivt hett!


LÅT: Vimy Ridge
ARTIST: 1914
VALD AV: Robert
Fredrik: Köttigt! Här snackar vi svulstig ångvälts-döds med en härligt kompakt känsla. De kulturella pretentionerna lyser i stor utsträckning med sin frånvaro, men vad gör väl det när hantverket är så här pass gott? I god konkurrens mitt favoritbidrag denna runda.
Amelie: Musiken är under lupp och vi ska inte ventilera krig här, varken äldre eller nyare, men det har aldrig varit mitt favorittema inom metal. Med det sagt är detta stycke musik en riktigt trevlig svärtad death/doom med skönt driv. God temp på detta!
Martin: Lite av en slam dunk från Rober, för detta är ju kusligt bra och engagerande. Att innehållet i lyriken ges ytterligare pregnans av det rådande kriget i Ukraina gör att det är omöjligt att inte gå igång på detta.

Listor

Hot or not? – Februari 2022

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Tamashii No Houkai
ARTIST: Ibaraki
VALD AV: Fredrik

Amelie: Detta älskar jag! Matt Heafy från TRIVIUM i sitt nya projekt IBARAKI och under sitt hela japansk-amerikanska födelsenamn Matthew Kiichi Heafy. Norska Ihsahn producerar och medverkar här med ett gitarrsolo men det är Kiichi som står för det vokala rakt igenom, läckert. Hade någon beskrivit projektet för mig innan hade jag kanske skakat på huvudet men detta ska tas in rakt genom öra och hjärta. Glödhett!
Martin:  Bra – slår Heafys huvudband TRIVIUM med hästlängder. Har närvaro, känsla och ett engagemang som är svårslaget i mitt tycke. Jag är inte helt tagen av partiet med rensång, men hatar det inte heller. Blandat för mig – ljummet med dragning till varmt.
Robert: Detta var härligt! utan att ha koll på bandet och dess bakgrund sedan innan konstaterar jag att musiken är skönt tung och ilsken – det är bara rensången jag egentligen inte kommer överens med – och det var nog bra. Hade jag i förväg vetat att det var TRIVIUMS Matt Heafy som stod bakom det hela hade risken för snabbt avfärdande varit överhängande. Där ser man hur det kan bli när ens förutfattade meningar utmanas!

LÅT: Hate Über Alles
ARTIST: Kreator
VALD AV: Robert

Fredrik: Jag och den här typen av mittenfåre-metal har väl egentligen vuxit isär över åren, och det är sällan nuförtiden jag hör thrash som verkligen kittlar min musiknerv. Jag kan inte påstå att KREATOR lyckas fullt ut här, de heller, men man måste ge dem att de skruvat ihop en ruggigt trallvänlig refräng. I den turboladdade avslutnings-versionen av denna refräng är drivet väldigt påtagligt och svårt att värja sig mot, stilpoäng för det.
Amelie: Nja… alltså, de tyska thrashlegenderna har egentligen aldrig varit min grej, även om jag imponerades av KREATORs scenframträdande när jag såg dem på Skogsröjet för några år sedan. Hårt röj även i denna låt men jag saknar något av känsla och närvaro. Ljumt.
Martin: Det går, oftast, att lita på KREATOR. Detta är klart habilt – tvåtakten sitter som en keps. Det är också lätt att sympatisera med budskapet i låten. Lite väl tryggt är det – vi har alla hört detta förut – men det är svårt att inte stampa takten till detta ändå. Ljummet med dragning mot varmt.

LÅT: The Howling
ARTIST: Watain
VALD AV: Amelie

Martin: Härligt att höra att WATAIN verkar ha återfunnit sin något falnande glöd. Bra driv, och bra stämning! Jag gillar det episkt storslagna, och låter resten av skivan så här så blir jag svårt nyfiken på att höra mer. Infernaliskt varmt!
Robert: Det är onekligen så att WATAIN har ledartröjan inom svensk black metal, och trots att det var ett tag sedan bandet släppte nytt så märks det direkt att detta är speciellt. Elitserien i elakheter och piskande black metal, liksom. Bådar riktigt gott för plattan, detta – hett så det förslår!
Fredrik: Det är nästan så jag skulle vilja ogilla detta, bara för att vara anti, givet att alla metalheads som anser sig ha något slags cred verkar dyrka marken WATAIN går på. Men det är nu (tyvärr?) svårt att inte gilla “The Howling”, då det är en härligt elak och mörk black metal-pärla med all den råa desperation och kyliga brutalitet man kan önska sig av en black metal-låt. Riktigt bra, således.

LÅT: Of Clarity And Galactic Structures
ARTIST: The Spirit
VALD AV: Martin

Robert: Kommande skivan med THE SPIRIT är en av de skivor jag personligen ser mest fram mot, givet hur hejdundrande bra de två första skivorna varit. Så pass att jag medvetet undvikit att lyssna på denna förstasingel för att spara hela upplevelsen till senare – och av detta blev det iom Martins val intet. Dagens i-landsproblem, helt enkelt. Tur då att Of Clarity And Galactic Structures är sådär dyngbra att det bara ökar peppen inför första april när fullängdare nummer 3 från tyskarna släpps. Bästa låten i en bra omgång!
Fredrik: Det man möjligen kan hålla emot denna sju-och-en-halv-minuters mangling är att låten är aningen schizofren. Första halvans traditionellt råa black metal byts under andra halvan mot något som mer minner om MY DYING BRIDE eller PARADISE LOST i sitt melankoliskt långsamma malande. Men vad spelar det egentligen för roll, när bägge halvorna håller ypperligt hög klass? En riktigt stark låt, som motsvarar de högt ställda förväntningarna på THE SPIRIT.
Amelie: Jag var inte riktigt med på båten när kollegerna hyllade fram THE SPIRIT till andraplatsen på den gemensamma topplistan 2020. Men nu är jag här! Och njuter av bandets extreme metal, svärtad döds, eller hur vi vill benämna det. Lite långt och tradigt i andra halvan av låten men jag ser fram emot tredje fullängdaren nu i april. Hett om än något avsvalnande.

Listor

Hot or not? – Januari 2022

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Wayward Opulence
ARTIST: Arkaik
VALD AV: Martin

Robert: Detta är musik som tarvar en hel del lyssnande för att sätta sig. Jag har en fem-sex varv med låten och känner ändå att det bara är i sin linda för att hamna rätt. Skickligt framfört och intensivt, och man undrar kanske framförallt hur en hel skiva med detta fungerar? Tröttande i längden, gissningsvis, men detta är skapligt bra på egen hand. Efter ett tag…
Fredrik: ARKAIK blandar och ger. Vissa partier i den här meckiga och brutala knogmackan teknisk döds är riktigt sköna, med härliga stackaton och dubbelkagge-virvlar. Sen är andra lite mer anonyma, och dryga sex minuter är lite i längsta laget för den här typen av låt. Jag landar trots det i att det är mer varmt än ljummet.
Amelie: Vi kastas rätt in i teknisk döds av den riktigt tunga typen. Ingen rast ingen ro, här maler det på i sina modiga sex minuter. Gôtt mos men lite utmattande i längden. Inget jag kommer återvända till alltför ofta. Och sen blir det konstigt de sista 20 sekunderna. Ska det vara så här eller blev fel version uppladdad?

LÅT: Save Us
ARTIST: Non Est Deus
VALD AV: Fredrik

Amelie: Det finns ingen gud. Rädda oss! Save Us inleder med liten manskör i kyrkostil och är sedan rakt igenom fint desperat draperad i skrik och ton. Gillar detta även om det inte är jätteoriginellt. Bäst bland kollegernas val denna gång ändå, om än inte glödgande hett.
Martin: Kyrkosång kan vara en make or brake-grej. Här blir det varken eller. Jag är ledsen att säga det, men trots att jag jag lyssnat på den här låten rätt så många gånger så har jag svårt att minnas annat än den fina desperata skriksången som jag gillar skarpt. I övrig är detta en låt som jag hört lite för många gånger för att jag ska tända till. Ljummet.
Robert: Episkt. Storvulet. Snyggt “omslag”. Kruxet är väl att det går 13 liknande försök på ett dussin, och NON EST DEUS når bara stundtals genom bruset. Trevligt, men inte så att det sticker ut och får mig att längta efter mer av denna vara.

LÅT: Reap A Hurricane
ARTIST: The Hellacopters
VALD AV: Robert

Fredrik: Jag noterar med rynkade ögonbryn och ett missnöjt smackande att mina kollegor inte har vett att uppskatta det oantastliga kulturarv THE HELLACOPTERS utgör. Är det nyskapande? Nej, inte ett dugg. Men det är inte whisky-tillverkning heller, men en vällagrad single malt är inte desto mindre en produkt att njuta av. Samma gäller Reap A Hurricane, det är klassisk rock med bootsen stadigt förandrade i 70-talsmyllan, ett taktfast Elvis-juckande med den jeansklädda höften, och en pianoslinga som kittlar ens ryggrad likt en rännil friskt källvatten. Lika närvarande trallvänlighet som frånvarande kulturella pretentioner, och gott så. Hett!
Amelie: ”Skulle vi inte välja nya låtar – den här gjorde ju HELLACOPTERS för 20-25 år sedan.” Inte? – nä just det, alla deras hits låter såhär. Det är så det ska vara och gillar man sin musik sån så gillar man detta. Nicke Andersson i all ära men vi andra får kolla nån annanstans. Iskallt.
Martin: Jag älskar THE HELLACOPTERS. Det är inte svårt att göra det. Men snälla ni, döper man en låt till Reap A Hurricane så får man ta i betydligt mer. Detta känns som en mild bris av musik som vi har hört på nästan alla plattor bandet gett ut. Jag förväntar mig betydligt mycket mer av ett band med denna kalibern än musik som alibi för att dra på turné och ha det lite trevligt. Ljummet mot kallt.

LÅT: The Slime Runs Down Your Throat
ARTIST: Darkened
VALD AV: Amelie

Martin: Inte alls svårt att gilla detta! Bra driv, sången sitter ju som en keps från helvetet, en del coola riff, plus att jag gillar det lite stämningsfulla nyttjandet av power-riff. Helt originellt är det ju inte men klart trevligt.
Robert: DARKENED gör det bra och har ett härligt driv, men..  det har slumpat sig så att det för undertecknads del är UNANIMATED och deras Victory In Blood som Spotify vill pusha som nästa låt när denna spellista tar slut. Varenda gång inser jag att den låten helt enkelt sopar banan med The Slime Runs Down Your Throat, och då känns inte detta lika kul längre. När det ställs mot vad som i övrigt bjuds där ute.
Fredrik: Köttig döds med guttural growl och hederligt rifftuggande. Absolut habilt, men i mina öron för slätstruket och utan tillräckligt mycket personlighet för att verkligen engagera. Man gör klokare i att lyssna på LIK eller GATECREEPER.