Kategoriarkiv: Listor

Listor

Hot or not? – Oktober 2020

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Mada Minuu Yuutopia
ARTIST: Paranoid
VALD AV: Amelie

Martin: Får sjuka vibbar av hur METALLICA lät runt tiden för “Kill ‘Em All”, och det betyder att jag gillar det här bandet. När retroanslaget görs så här hängivet så är det omöjligt att inte uppskatta.
Robert: Faller pladask direkt från första anslaget. Stenhårt med rakbladsmixning. Brutalt enkelt och det låter tysk billig stenhård thrash om detta som väl är…. japanskt? Delar antagligen lyssnarna i två läger, men jag gillar stilen. Stekhett!
Fredrik: Min första tanke är STORMTROOPERS OF DEATH-retro. Skramlig, energisk skrammelpunk gift med tidig thrash metal. Inte alls helt utan charm, även om vissa omständigheter (som till exempel att inspelningsutrustningen och trumsetet man köpt i leksaksaffären inte har stått i samma rum vid bandandet) förvisso drar ner intrycket märkbart. Ljummet.

LÅT: Tuskegee
ARTIST: Zeal & Ardor
VALD AV: Fredrik

Amelie:Ibland är verkligheten ett oerhört kraftfull inspel för att musik ska lyfta rakt mot skyn. ZEAL & ARDORs Tuskegee ingår i en serie släpp av akten med låtar på tema från Black Lives Matter-rörelsen. En fantastisk låt växer till rent mirakulös i sitt sammanhang. Jag har lyssnat hundratals gånger nu på trippeln Tuskegee, Vigil och I Can´t Breath. Rekommenderas varmt <3. Brinnande hett!
Martin: Bäst är mellanpartiet som har en as-skön grunge-känsla. Men ZEAL & ARDOR har gjort låtar som är betydligt bättre än den här som jag tycker är ganska tradig och intetsägande.
Robert: ZEAL&ARDOR är verkligen varierande – det går från vansinnesmetall till fläsksväng om man lyssnar på en platta. Det blir aldrig riktigt lika illa som med hårdrockshistoriens mest överskattade band SYSTEM OF A DOWN, och detta är en rätt bra låt till syvende och sist. Mittendelen är riktigt fin!

LÅT: Feeding The Death Machine
ARTIST: Anaal Nathrakh
VALD AV: Martin

Robert: Det här får man väl knappt säga, men jag har aldrig lyssnat på ANAAL NATHRAKH. Jojo, enstaka låtar, men aldrig en hel skiva. Jag har ingen aning om detta är bättre än vad de brukar prestera eller inte, men det låter väl helt okej. Dödsdrivet är skönt, men det finns väl tusen band som låter så. Refrängen skön med rensång, men jag kan inte påstå att det kommer bli mitt nya soundtrack…
Fredrik: Få band har samma högstanivå som ANAAL NATHRAKH när det gäller att gifta frustande, ångestdriven desperation med eleganta hooks. Här opererar bandet mycket nära denna högstanivå, så frågorna att ställa sig är två: Är detta en av årets bästa låtar hittills? Kommer den från en av årets hittills allra bästa skivor? Fråga ett är ett givet JA! Fråga två ett starkt jo, jag tror minsann det… Glödhett!
Amelie: Ett av Martins hjärtebarn det här sedan ett antal år, tror jag. Har själv aldrig gett ANAAL NATHRAKH så mycket speltid men lite i bakhuvudet kategoriserat musiken som allmänt hårt och stökigt. Hårt är det här också men även lite – ursäkta att jag svär i metalkyrkan – lite dansbandsstuk i refrängen. Trots detta faktiskt mycket trevlig lyssning.

LÅT: Her Fall From Grace
ARTIST: Sólstafir
VALD AV: Robert

Fredrik: SÓLSTAFIR kan ibland vara genuint imponerande, när de får till det har de en ruggig kapacitet avseende att skapa hypnotiskt finstämd, sorglig stämning. Den här låten är förvisso ganska behaglig, men de är inte nära islänningarnas maxkapacitet. Her Fall From Grace är ett något för intetsägande stycke, och om vi nu skall vara riktigt ärliga – sången i versen håller inte riktigt, va…?
Amelie: Na, na, na, na, na, na, na… gäääääsp…
nana…
na…
n… snaaark…
Martin: För det första, SÓLSTAFIR ska inte sjunga på engelska om ni frågar mig. För det andra är detta en låt som är provocerande enkel och jag kan helt uppriktigt säga att jag förväntar mig betydligt mer från islänningarna än detta.

Listor

Hot or not? – September 2020

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Ancestral Recall
ARTIST: Emma Ruth Rundle
VALD AV: Amelie

Martin: Sången sticker ut, och är det som räddar den här låten. Det är för generiskt krångligt om uttrycket tillåts. Det är precis som om bandet nästan kalkylerat fram en låt som ska vara tillräckligt kreddig för att gå hem hos folk som inte lyssnar på post-metal. Nä, jag blir inte sugen på att höra mer.
Robert: Ordet man söker är “konstnärligt”. Det krånglas å det grövsta med allehanda olika genrer och stilar, och en låt som växlar mellan finstämd till mera ösiga moment. Svårt att sätta fingret på om det är bra eller anus, men eftersom jag till slut tappar tålamodet och inte orkar vänta på att Ancestral Recall ska visa sina inre hemligheter landar jag i ett kyligt läge. För omständligt för att fatta eld.
Fredrik: En svårfångad post metal-best, detta. Delvis aningen högtravande och kultursvårt, delvis härligt ångestsvärtat och desperat. Lite murrig produktion på gitarrerna stör mig en smula, annars är helheten inte alls oäven. Hög klass på sånginsatsen, som växlar snyggt mellan varm rensång och skrikig, hetlevrad growl.

LÅT: The Sacrificial Flame
ARTIST: Draconian
VALD AV: Fredrik


Amelie: Bra val! Absolut den bästa låten av de singlar som släppts till dags dato från kommande album. Och en gång kommer en undan med viskprat i låten, det blir riktigt effektfullt. Men att köra samma “knep” i alla tre singlarna, vilka också tillsammans inleder DRACONIANs album, nä det håller inte. Låten håller dock ett antal grader över sommarvärme trots september månad med höstkänning.
Martin: DRACONIAN visar hur ett band med nästan miniskula förändringar i hur det låter fortfarande kan ha relevans genom bra låtskrivande och snygg produktion. Det är för mig omöjligt att inte gilla detta, då det är gravt innerlig musik med djup känsla.
Robert: Geni. Det är ordet som i korthet beskriver DRACONIAN som helhet, och funnes det rättvisa vore bandet att skatta som nationalklenod rent generellt. Det vi fått höra från kommande albumet har dock inte varit allt igenom övertygande, och detta är klart bästa singeln. Hett!

LÅT: Funerary Rites
ARTIST: Gadget
VALD AV: Martin


Robert: Ingen hjärna – bara könsorgan. Fullt ställt som sig bör, och det är klart att det funkar, i alla fall för stunden. Över tid och i längden är det ändå lite för enkelspårigt för att få mig att ta fram de stora orden. Ljummet?
Fredrik: När det handlar om GADGET så vet man på förhand att man kommer att få en sonisk örfil levererad med eftertryck. Så även här, det är 1:05 av ren och oförblommerad aggression. Jag tycker mig höra ett något råare, skitigare och mer retro-minnande anslag nu jämfört med tidigare alster. Det är mer kött och mindre mekanik i denna cyborg, och resultatet sitter finfint!
Amelie: När jag själv lägger upp en låt till Hot or Not för kollegerna att lyssna på och tycka till om litar jag helt och fullt på att de alla tar sitt “jobb” på fullaste allvar. Det är också vad jag själv gör; här minst 30-40 lyssningar under veckan. Svaret är nej, det här är verkligen inte min musik. En minut som jag bara önskar att den fort är över. Texten gillar jag.

LÅT: Silent Soul Throes
ARTIST: Selbst
VALD AV: Robert


Fredrik: Atmosfärisk och vackert mollklingande black metal, men ganska länge trots det rätt ljummet. Det avslutande parti som börjar efter fem av de sju minuterna är dock vansinnigt vackert! Räcker kanske inte för att rädda upp just denna låt till mer än godkänt, men det visar att högstanivån hos SELBST är påtagligt god.
Amelie: Balsam för öronen är detta kanske inte direkt, men efter GADGET är det en lisa att lyssna till SELBSTs melodiska svartmetall. Fint intro och snygg känsla. Jag har inte hört bandet tidigare och en kunde tro att skäppan med enmans-black-metal-band för året var fylld men efter detta kan jag gott pröva ett par varv med hela plattan “Relatos De Angustia”.
Martin: Slutet på låten är det bästa. Jag avskyr innerligt produktionen på bas och trummor.  Gitarrerna däremot funkar fint och bidrar till att jag till stor del kan leva med att ha lyssnat alldeles för många gånger på den här låten, för den är till största delen en låt som inte ger speciellt mycket tillbaka ens efter 20 lyssningar. Bra hantverk, men speciellt sugen på att höra mer? Njaej.

Listor

Hot or not? – Augusti 2020

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Death Comes In Reverse
ARTIST: Black Crown Initiate
VALD AV: Martin

Robert: Snyggt producerat, men det går på tomgång. Receptet är samma som BLACK CROWN INITIATE brukar ha och man fortsätter baka med smak av progressiv mörk metal som man strösslar med nypor av black och döds. Synd (och lite märkligt) att jag inte gillar den färdiga kakan bara…
Amelie: Inledningsvis vaggas jag till en ganska rofylld lyssning och Death Comes In Reverse visar sig inte heller ha så mycket mer att bita i än vad den i förstone utlovar. Trevligt tunggung men inte mer, tyvärr lite menlös rensång och jag kommer inte kasta mig över det nysläppta albumet på grund av denna låt.
Fredrik: Stämningsfullt, med snygg melankoli och bitvis härlig desperation i sången, och med riff som pendlar mellan lågmälda och argsinta.Ibland går låten ner lite för mycket i intensitet, vilket gör helhetsintrycket blandat, men summeringen stannar för mig mer på plus än på minus.

LÅT: The Shadowing
ARTIST: Orbit Culture
VALD AV: Fredrik

Amelie: Kul låt, ja det kanske är en lite underlig beskrivning men jag blir glad av det här. Har inte lyssnat till ORBIT CULTURE tidigare men nu blir det ett varv med nya albumet “Nija”. Och vem vet, kanske en titt bakåt i katalogen också.
Martin: Ja! ORBIT CULTURE går från klarhet till klarhet. Det här är svinbra – en massa olika inslag som jag tycker samsas väl kring utrymmet. Refrängen är väldigt episk, vilket jag alltid uppskattar.
Robert: Alltså… inledningen av den här låten får mig närapå att stänga av omedelbart. MINISTRY-industriellt mangel är bland det värsta jag vet, och det är precis vad ORBIT CULTURE öppnar med. Urk! Men det tar sig, och till slut finner jag mig ändå kapitulera för det storslagna och episka i refrängen. Det här är inte oävet, trots det fruktansvärda första intrycket!

LÅT: Illicit State
ARTIST: Ages
VALD AV: Amelie

Robert: AGES debut var vansinnigt bra, och efter första singeln från kommande  uppföljaren “Uncrown” fanns en gnagande oro över att bandet inte skulle klara av att leva upp till förväntningarna. Det var nämligen inte en topplåt – så det är skönt att andrasingeln Illicit State spolar bort de farhågorna. Det här är AGES när man visar sin kompetens. Hett hett hett!
Fredrik: Atmosfärisk men samtidigt hyggligt rå black metal. AGES levererar sin version av den här anrättningen med kompetens, men för mig blir det för mycket av mittenfåra av det hela. Jag hade behövt antingen större pendlingar mellan atmosfär eller råhet, eller ett sätt att lyckas få mer av bägge i mixen. Nu blir det nästan atmosfäriskt nog, och nästan rått nog…
Martin: Det är väldigt skönt med band som klarar av att leva upp till förväntningar. AGES verkar med Illicit State kasta än mer ved på glöden för att se till att elden, och mina förväntningar på den kommande plattan,  i allra högsta grad hålls levande. Svinbra!

LÅT: Decay
ARTIST: LIK
VALD AV: Robert

Fredrik: Old school-döds med traktordisten på gitarrerna och tvåtakten på trummorna evigt fastbränt i sitt DNA? Ja, till stor del. Och så långt är det bra, LIK är hyggligt svårslagna på sin hemmaplan, men också lite förutsägbart. Sen, efter dryga två minuter, slänger de in ett break med duellerande gitarrslingor som doftar 70-tal och IRON MAIDEN i lika delar, och plötsligt hittar låten en dimension och växel till. Hett!
Amelie: Det här är musik som kraschar in i bröstkorgen, öppnar upp och bara flödar vidare. Behöver inte dissekeras mer, kollegerna gör det så bra, så in och lyssna bara. Hetaste hett!
Martin: Kärlek från första sekund. Det är helt omöjligt att inte gilla det LIK gör i den här låten. Den tickar i prick alla rutor för vad som gör en bra death metal-låt bra. Blixtrande gitarrer, besinningslöst trummande, rätt produktion. Hetare än lava!