Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Alabama Thunderpussy – Open Fire

Alabama Thunderpussy - Open FireARTIST: Alabama Thunderpussy
TITEL: Open Fire
RELEASE: 2009
BOLAG: Relapse

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Tomasz Swiesciak

Efter flertalet medlemsbyten är veteranrockarna i ALABAMA THUNDERPUSSY tillbaka med sitt sjätte opus ”Open Fire”. Vederbörande känner inte till gruppens musik men det lustiga bandnamnet har inte passerat mig helt obemärkt. Skivans omslag skvallrar om musik med stake. En muskulös och avklädd (och förmodligen stereotypisk) nordisk viking pryder konvolutet, präglat av den atmosfär du finner på valfritt album av MANOWAR. Går du in på bandets hemsida möts du av en man som spyr vätska ur alla kroppsöppningar. Nu vet du vart ribban ligger för musiken. Vill du sänka dig till samma nivå?

Bandet bildades för elva år sedan, inte i Alabama som man kan tro, utan i Richmond Virginia. Lagom till skapandet av detta album, klev både basisten John Peters och sångaren Johnny Wells undan till förmån för ersättarna Mike Bryant respektive Kyle Thomas. Musiken då? Ja, här har vi att göra med kukig stonerrock som andas Texas och den amerikanska södern. Ytterligare superlativ såsom rökig whiskeyrock som bäst avnjuts till ett barslagsmål och nakna white-thrashstrippor förklarar kanske musiken närmre. Vokalisten påminner mig lite om en blandning mellan Glen Danzig och ICED EARTHs forne sångare John Shaffer. Med andra ord är sångaren idealisk för den musik bandet spelar. Emellertid har jag svårt att hålla med om skivbolagets egna beskrivning om att detta är tvättäkta metal som levererar hänsynslös hårdhet och att ”Open Fire” är bandets mästerverk. Så mycket för opartiska skivbolag.

Många av alstrets elva låtar lämnar mig orörda och passerar obemärkt förbi utan någon som helst antydan till att skaka om lyssnaren. Det är sådana spår som kallas utfyllnad. Nu är jag kanske överdrivet hård mot ALABAMA THUNDERPUSSY för det finns faktiskt några pärlor bland all gyttja. Words Of The Dying Man är en låt med ett riktigt skönt groove och variation i sångstil. Murkna gitarrer är ett tydligt signum genom hela albumet och inget undantag görs för None Shall Return som påminner mycket Judas Priest anno Breaking The Law-eran. Fast här gör inte bandet in på en bank och rånar den med elgitarrer utan snarare in på en strippklubb och sätter på alla brudar hänsynslöst utan att betala. Vidare är Valor en tung historia med schyssta gitarrleads.

Förutom just dessa tre smått fantastiska låtar som verkligen står ut på ett annars platt album, finner jag inget mer av intresse för mig. Fans av bandets tidigare album kanske hittar något de gillar men jag föredrar män som duschar och är allmänt renliga av sig.

/Tomasz Swiesciak

 

Skivor

Abscess – Horrorhammer

Lämna en kommentar

Abscess2007ARTIST: Abscess
TITEL: Horrorhammer
RELEASE: 2007
BOLAG: Tyrant Syndicate

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Jappson

Agressivt, hårt, snabbt och mysiga låttitlar som till exempel Drink the filth eller March of the plague. ABSCESS satsar stenhårt på hederlig oldschool-death metal med snabba låtar och texter om diverse morbida förnöjenheter. Vissa låtar låter faktiskt lite punkinfluerade också. Ta Four grey walls till exempel. Growlandet tas ner ett par hekto och övergår istället till lite mer människoliknande vrål.

Gillar man gamla godingar som AUTOPSY bör man definitivt kolla in ABSCESS. Speciellt med tanke på att AUTOPSY-medlemmarna Chris Reifert och Danny Coralles är skaparna av denna dödskonstellation och bör därmed ha sina gamla fans säkrade iallafall då de fortsätter leverera tunggung i samma anda som förut.

I övrigt finns det inte särskilt mycket anmärkningsvärt med denna skiva. Gillar man oldschool-death metal så vet man vad man vill höra och det är precis det man finner hos ABSCESS. Kalla mig nymodig, men själv hade jag nog gärna sett lite mer variation på låtarna. Det blir lätt långtråkigt med samma thrashande mangel rakt igenom en hel skiva. Nej, det blir en trea denna gång för jag lyckas faktiskt inte fastna för ABSCESS, utan jag tycker mest att det känns som att alla låtar låter likadant, och tyvärr inte särskilt tilltalande.

/Jappson

 

Skivor

Pain Of Salvation – Scarsick

Lämna en kommentar

ARTIST: Pain Of Salvation
TITEL: Scarsick
RELEASE: 2007
BOLAG: Insideout Music

BETYG: 4/10
SKRIBENT: KissJocke

PAIN OF SALVATION är för den oinvigde ett band från Sverige som enligt egen utsago spelar ”riktig” progressiv musik ur aspekten kvalitet, en bra mix av känsla och teknik i musiken. De tar upp viktiga ämnen i sina texter såsom sociala frågor, miljöfrågor och den psykologiska aspekten i människors natur och deras relationer.

De har innan detta album släppt tre fullängdare: ”Entropia”, ”One Hour by the Concrete Lake” och ”The Perfect Element I”.
Bandet härstammar från REALITY som bildades 1984 av den då blott 11-årlige Daniel Gildenlow. 1991 ändrades namnet till nuvarande PAIN OF SALVATION.

Då jag gillar band som spelar ”proggmetal” (om än inte alla sådana band) var det med stor spänning jag slog på denna skiva, väl medveten om att man inte lyssnar in sig på en sån här skiva i brådrasket. Å andra sidan brukar skivor som är svåra att lyssna in sig på hålla i längden.
Efter ett antal genomlyssningar kan jag konstatera att detta inte riktigt än min typ av musik, PAIN OF SALVATION spelar någon typ av wacko-metal som är en blandning av FAITH NO MORE, SYSTEM OF A DOWN, RED HOT CHILI PEPPERS, CLAWFINGER, PANTERA och någon slags funk-metal-ABBA.

Det blandas friskt mellan stilar precis som ovan nämnda band och det finns på skivan i alla fall några bra låtar såsom öppnande Scarsick och Spitfall samt den avslutande Enter Rain. I dessa låtar håller de sig till en bra mix av aggressiv progmetal och lugna partier.
En liten avstickare är annars den roliga och sköna funk/disco/metal låten Disco Queen. Dock så tycker jag att de faller i samma fälla som så många andra progressiva band, de tappar fokus på låtarna och fastnar ofta i långa stillsamma, flummiga pretentiösa partier som gör att låtarna dör av helt. Synd då det finns många bra partier på skivan.

Potentialen finns där, se bara till att vara lite mindre pretentiösa och
flummiga nästa gång och fokusera på låtarna istället så kommer det i alla fall att tilltala mig mycket mer.