Etikettarkiv: 6/10

Skivor

Denner/Shermann – Masters Of Evil

Lämna en kommentar

imageARTIST: Denner/Shermann
TITEL: Masters Of Evil
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När det gäller traditionell heavy metal från Danmark brukar alltid King Diamond och MERCYFUL FATE nämnas.

Gitarristerna Michael Denner och Hank Shermann med ett förflutet i sagda verkligt klassiska band begår med ”Masters Of Evil” fullängdsdebut med sitt eget band med bland andra Snowy Shaw som medmusiker.

Jag förväntade mig en rifftornado av stora mått, mängder av falsettvrål och smattrande baskaggar – och i dessa hänseenden blir jag verkligen inte besviken. Lägg till lite skönt mässande på latin i Son Of Satan och jag misstänker att de av er som gillar herrarnas tidigare eskapader kommer att uppskatta även detta.

Lika klassiskt som ”Don’t Break The Oath” eller ”Melissa” är det såklart inte, men det sprutar ju hantverksskicklighet ur rätt många porer när det gäller det här bandet för att det ska funka till stora delar.

Jag skulle tro att om du gillar denna typ av metal mer än jag så kommer du att dela ut ett betyg snäppet högre än den betygssexa ”Masters Of Evil” får av mig.

Produktionen är bra – gitarrerna premieras såklart men övriga musiker kommer fram bra. Lite extra kul är det att höra Snowy Shaw bakom trummorna. Det liras med stor spelglädje och ackuratess vilket bara det är ett skäl att kolla in plattan som väl fyller sin plats inom denna typ av heavy metal.

Skivor

The Hypothesis – Origin

Lämna en kommentar

imageARTIST: The Hypothesis
TITEL: Origin
RELEASE: 2016
BOLAG: Inverse Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Finska THE HYPOTHESIS väljer sannerligen inte en enkel väg att vandra då de lirar melodisk dödsmetall, en subgenre där det verkligen krävs extraordinära insatser för att tränga igenom både bruset från den övriga musiken i världen, samt de minst sagt uttjatade tongångarna  från den egna subgenren.

THE HYPOTHESIS  lyckas hyfsat. Det finns betydligt sämre skivor än ”Origin”, men också betydligt bättre. Bandet lyckas övertyga mig om att de faktiskt kan spela. Mest imponerar gitarristerna Juuso Turkki och Asko Sartanen med sitt sympatiska lir. Även de andra musikerna, trummisen Waltteri Väyrynen basisten Markku Ruuskanen och sångaren Antti Seppälä, lirar så pass bra som vi bör förvänta oss.

Det är såklart i låtmaterialet bristerna finns, för även om ”Origin” bjuder på en stunds trevlig förströelse så är det svårt att skaka av sig känslan av att ha hört detta innan. Alla subgenrer blir, nästan som en naturlag, efter ett tag inkrökta i sig själva och som följd väldigt urvattnade och slentrianmässiga. Jag tror visserligen inte att THE HYPOTHESIS närmar sig sitt värv slentrianmässigt, men som landet ligger så kämpar de redan nu i motvind.

Stundtals glimrar bandet till som i fina Atonement och Weak Story.  Även om de andra låtarna är sympatiska så är detta inget som verkligt fäster sig i sinnet och får nackmuskulaturen  att börja jobba.

”Origin” funkar fint som en stunds god underhållning, men förvänta er inget banbrytande.

Skivor

Accuser – The Forlorn Divide

Lämna en kommentar


The Forlorn DivideARTIST: Accuser
TITEL: The Forlorn Divide
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Citatet när det gäller thrash metal att många är kallade – få är utvalda kommer jag nästan osökt att tänka på när jag lyssnar på tyska ACCUSER, men jag känner att det kanske är en smula hårt att helt döma ut detta gammelgäng då ”The Forlorn Divide” stundtals är riktigt nöjsam lyssning.

ACCUSER startade sin karriär under det förlovade 1980-talet och hade en relativt framgångsrik karriär fram till 2004 då man lade ner verksamheten, eller kanske snarare fortsatte, för det enda som hände var att man bytte namn till SCARTRIBE utan att göra så värst mycket väsen av sig förutom att släppa en demo 2006, tills dess att man åter bytte tillbaka till ACCUSER 2008. Såklart återfinns de så vanliga medlemsbytena vilket har gjort att Frank Thoms på sång/gitarr är den ende återstående originalmedlemmen.

Musikaliskt ligger ACCUSER mellan den klassiska Bay Area-thrashen och den inhemska tyska med namn som KREATOR och DESTRUCTION som ledande namn och även om denna inriktning var tydligare på de 90-talsskivorna så är den bitvis rätt påtaglig även på ”The Forlorn Divide”.

Jag tror inte att jag överraskar någon om jag säger att ”The Forlorn Divide” inte på några villkors vis uppfinner hjulet. Thrash metal är nog den i särklass mest konservativa av subgrenre och som lyssnare är det ganska skönt att veta ganska precist vad du kan förvänta dig av band som lirar i denna fora. Gitarrarbetet är i allra högsta grad väsentligt, och det är också här som skivans styrka ligger. Thoms och sologitarristen Dennis Rybakowski lirar så att strängarna brinner och gör det på ett väldigt förtjänstfullt vis. Rybakowskis solon är riktigt bra. Här finns både känslan för shred och melodi och det är väldigt njutbart att i stort sett varje låt på skivan höra hans spel.

Det jag stör mig mest på är sångfraseringen – Thoms är ingen världsmästare på sång och hans frasering är snarare av modell rubank än finsnickeri. Stundtals kommer jag på mig själv att tänka på hur Max Cavalera lät i början av SEPULTURAS karriär.

Kompsektionen bestående av Olli Fechner på trummor och Frank Kimpel på bas gör jobbet utan större åthävor. Vill ni ha kreativt spel så får ni leta på andra ställen – här är det stabilitet som gäller.

Låtmässigt är ”The Forlorn Divide” en skiva som till stora delar funkar bra. Det är något styltigt emellanåt, och låtarna hade kunnat vässats till något mer. Å andra sidan är detta inte en skiva som kommer gå till historien som en klassiker – standarden sattes för över 30 år sedan hur thrash skulle låta – men som en stunds god underhållning funkar den ypperligt, och det finns betydligt fler skivor som är avgjort mycket svagare än ”The Forlorn Divide”.

Jag hade inga större förväntningar på ”The Forlorn Divide” och får, trevligt nog, till vissa delar anse mig glatt överraskad av ACCUSERs nystartsskiva.