Etikettarkiv: 7/10

Skivor

Ihsahn – Arktis

Lämna en kommentar

imageARTIST: Ihsahn
TITEL: Arktis
RELEASE: 2016
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin  Bensch

De flesta av oss tänker nog på EMPEROR när namnet Ihsahn dyker upp i valfri plattform även om det är bra många år sedan bandet gav ut musik och då Ihsahns musikaliska resa har tagit honom till andra platser än de där EMPERORs befann sig.

Omslaget säger en del om innehållet – det är sparsmakat och kärvt utan att vara frostigt och med till stora delar helt magiska refränger om ni nu kan acceptera den termen. Just blandningen mellan det nästan spelglädjelika liret och det kalla kommer verkligen till sin rätt i South Winds som bryter mallen kraftigt med att erbjuda lyssnaren rak electronica. Konstigt? Jo, men är det något som Ihsahn har gett sig fan på så är det att han gör det som faller honom in oavsett några föreställningar om genrekonventioner.

Utflykter i all ära, det är ändå i någon sorts nominell metal/rockfora som ”Arktis” landar i och jag ljuger om jag inte säger att det till stora delar är extremt kul att lyssna på skivan. Mass Darkness har ett nästan majestätiskt anslag och ett kriminellt fint driv . Lägg till ett oerhört fint gitarrsolo så är i alla fall jag såld.

Låtvaterialet andas så mycket spelglädje och självförtroende att det är svårt att inte ryckas med alldeles oavsett om det drar åt det mörkare hårdare hållet eller det rent av skira och vackra. Här finns också en mäktighet som jag tilltalas starkt av.

”Arktis” gör mig svårt sugen på att kolla in nästa platta från en artist som jag tidigare inte har frestats av.

Skivor

Rotten Sound – Abuse To Suffer

Lämna en kommentar

Abuse To SufferARTIST: Rotten Sound
TITEL: Abuse To Suffer
RELEASE: 2016
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En ny skiva från finska ROTTEN SOUND brukar alltid få mig att spetsa öronen lite extra. Föregångsskivan till aktuella ”Abuse To Suffer”, 2011 års ”Cursed” utnämnde jag till det årets bästa skiva. Att säga att jag sett fram emot att få sätta tänderna i ”Abuse To Suffer” är därför ingen underdrift.

Det första jag lägger märke till är att ROTTEN SOUND har smutsat till ljudbilden ganska avsevärt – ”Abuse To Suffer” är en synnerligen brutalt ljudande skiva om jag jämför med övriga skivor i bandets diskografi. Tänk snarare svenskt dödsmetalls 1990-tal än NAPALM  DEATHs dito så kommer ni ganska nära hur skivan låter. Keijo Niinimaa har uppat anten rejält – hans sång är rå och väldigt arg vilket passar musiken ypperligt.

Första ”singeln” från skivan, Brainwashed, är en härligt slirig och närmast kaosartad låt som är ett ganska bra exempel på hur bandet låter 2016.

I vanlig ordning så visar ROTTEN SOUND på att de är en av de ledande grindorkestrarna på planeten. När de får det att stämma fullt ut är det inte många andra band som jag tycker lirar bättre. Men helt helgjuten är ”Abuse To Suffer” inte. I alla fall inte på samma sätt som ”Cursed” var. Time For The Fix är en rent tjatig och väldigt intetsägande låt, precis som avslutande Extortion And Blackmail och Yellow Pain. När bandet trampar gasen i botten funkar det betydligt bättre än när de håller igen på vreden. Mika Aaltos frenetiska riffande i inledande duon Lazy Asses och Instict är av slaget rent lyckobringande. Att Kristian Toivainens bas har lagts så tydligt i mixen tycker jag är en väldigt bra grej och tillsammans med Sami Latvas extremsympatiska trummande så blir den rent instrumentella delen av ”Abuse To Suffer” väldigt imponerande.  I det kaos som bandet piskar upp så finns där alltid en stor tydlighet – en trygghet skulle vi kunna säga – i att musikerna verkligen vet vad de sysslar med.

”Abuse To Suffer” är en, trots mina invändningar, en bra grindcoreskiva. Den ligger i det övre skiktet men lika förlamande bra som exempelvis GADGETs ”The Great Destroyer” är den inte.

Skivor

Entombed A. D. – Dead Dawn

Lämna en kommentar


Dead DawnARTIST: Entombed A. D.
TITEL: Dead Dawn
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Här kommer den obligatoriska inledningen. Detta är den andra skivan från ENTOMBED A. D. och den elfte skivan från ENTOMBED. Så, kan vi gå vidare nu? Bra.

Jag uppskattade ”Back To The Front” en hel del – den visade på en aningens revansch efter en utdragen och icke frivillig paus på skivfronten för bandet. Att bandet nu har fått upp ångan och pressar ur sig ett album så här snart är kanske en sak vi ska vänja oss vid.

En del förhandssnack har gällt att bandet nu, minsann, har med en ballad på skivan – Hubris Fall. Men att spela långsamt innebär inte att det automatiskt blir en ballad. Hubris Fallär dessutom en ganska dålig låt totalt sett och vid sidan av As The World Fell ett av de svagare spåren på skivan.

Bättre är då Midas In Reverse som är en verkligt käftsmäll till öppnare, Total Death med det klassiska greppet att yla titeln på låten innan gitarrsolot och Down To Mars To Ride (högst märklig titel för övrigt).

Ni som förväntar er att bandet skulle låta annorlunda får nog leta efter helt andra band. Det här gänget låter på ett visst sätt, och skriver låtar på ett visst sätt – och de kan göra det eftersom de har en bra och hög lägstanivå för att i vilket fall prestera en handfull verkligt bra låtar på varje skiva. Det som sticker ut är Olle Dahlstedts trumspel som jag tycker är helt enastående. Öppnaren Midas In Reverse är så späckad med snygga fills – vilket för övrigt gäller majoriteten av låtarna – och piskande driv att jag baxnar. Dahlstedt lirar alltid för låten, men tillåter sig själv att visa att här lirar en intelligent batterist som vet exakt hur han kan och ska sockra lyssnarens öron.

”Dead Dawn” är en något sämre skiva än ”Back To The Front”, och till de klassiska skivorna från 1990-talet krymper den till än mindre dimensioner. Men, vi pratar om ett band som har varit med förr och som när de verkligen får till det smäller så oerhört många andra band på fingrarna. Med andra ord – ”Dead Dawn” är en skiva värd att kolla in, men förvänta er inte att få höra något banbrytande.