Etikettarkiv: 8/10

Zifir – Demoniac Ethics

ARTIST: Zifir
TITEL: Demoniac Ethics
RELEASE: 24 januari 2020
BOLAG: Duplicate Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

ZIFIR dök första gången upp i mina flöden och mitt medvetande med en singel hösten 2019. Det renderade bandet en plats i min ”Att hålla koll på”-lista på Spotify. Vilket jag tydligtvis inte gjorde i vederbörlig ordning, höll koll alltså, då ZIFIR släppte sitt nya album redan i januari och jag uppmärksammar detta först tre månader senare.

Nåväl, bandet spelar en till stora delar mycket traditionell black metal av den gamla skolan, samtidigt högst välproducerat. Det som får mitt hjärta att slå lite extra hårt är rösten; sången, skriken. Den där exakt rätta nerven för ångestfylld black metal som bland annat åkallar minnet av en favorit som Ole Alexander Myrholt och hans TREMOR. Så detta måste givetvis vara ytterligare en av de bakåtblickande men samtidigt alldeles moderna norska grupperna, eller är det möjligen den isländska vågen som frambringat ännu ett svartmetallband av grundlig kvalitet? Men nej, det visar sig att ZIFIR har sitt ursprung i ett land helt på diagonalen över den europeiska kontinenten mot Island då bandet har sin hemvist i Izmir på den turkiska västkusten.

Kanske finns det en aning av BEHEMOTH-vibbar i de mer bombastiska partierna också men bara så där att igenkänning anas, utan att alls vara störande. ”Demoniac Ethics” är gruppens fjärde album sedan bildandet 2006. Lyssna gärna på hela plattan igenom, variation finns där, men annars är goda startpunkter Still Reigning, Spirit of Goats eller den (enda) turkiskspråkiga åkallan Gökyüzü Karanlık (’mörk himmel’) som ändå ger en vink om bandets Mellanöstern-ursprung. Eller gör precis hur du vill men ge detta lite av din tid för det är det värt!

ZIFIR – Chants For Execution

 

Warbringer – Weapons Of Tomorrow

ARTIST: Warbringer
TITEL: Weapons Of Tomorrow
RELEASE: 24/4 2020
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Få subgenrer är så konservativa som thrash metal – här finns det en formula som ska följas. Det ska – om folk ska gå igång på allvar – helst låta som om det var som om tiden stått stilla runt 1986-1991, det ska vara rikligt med gitarrer, sången ska vara rivig och det ska höras att musikerna kan spela på sina instrument bättre än genomsnittet.

WARBRINGER från Ventura i Kalifornien gör detta med sådan fanatisk stringens att de prickar in samtliga boxar ovan, och de gör det med så pass bra låtar att de faktiskt smäcker senaste plattan från TESTAMENT rejält på fingrarna.

”Weapons Of Tomorrow” är en veritabel lyssnarfest för oss som gillar thrash – det här bandet kan sitt hantverk, och det märks att de är stolta att visa upp detta.

Redan efter inledande trion Firepower Kills, The Black Hand Reaches Out och Crushed Beneath The Tracks är jag övertygad om att detta är en fantastisk platta. Inte mest för att Adam Carroll och Chase Beckers gitarrspel är fyllt med sådant löd att det är rent fantastiskt. Att det dessutom backas upp med ett trumspel från Carlos Cruz som sannerligen älskar sina accenter på cymbalerna gör ju inte saken sämre.

Letar ni efter finkänsliga texter, ja då får ni söka er till andra skivor. Det är krig, desperation och allmän vrede som dominerar WARBRINGERs tematik. Och även det är ju som det ska vara.

Gillar ni thrash så är ”Weapons Of Tomorrow” en  skiva som ni bör kolla in.

 

The Black Dahlia Murder – Verminous

ARTIST: The Black Dahlia Murder
TITEL: Verminous
RELEASE: 17/4 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har aldrig haft svårt för att gilla THE BLACK DAHLIA MURDER, bandet som jag tycker har legat på samma fina och höga (ni kan läsa in en undermening här om ni vill) nivå i stort sett genom hela sin karriär.

”Verminous” kommer inte ändra på detta faktum om ni är fans till bandet sedan tidigare.

TBDM kombinerar precis som innan skön aggressivitet med helt fantastiska melodiska tongångar och giftigt exekverad sång av Trevor Strnad, en av dödsmetallens mest mångsidiga sångare. Att bandets låtskrivarformula inte ändras så där värst mycket tycker jag spelar mindre roll. Jag vet vad jag gillar med TBDMs musik, och tycker att det kan vara skönt att få i stort sett exakt det som jag förväntar mig utan att det för den sakens skull känns som att bandet lirar på tomgång. För så är det sannerligen inte!

Inledande duon Verminous och Godlessly dräper i stort sett rakt av med både sväng och fint tvåtaktande. Framför allt den senare går fram som en motorgräsklippare som löpt amok. Sunless Empire har ett magiskt fint gung med grundlig tyngd som jag verkligen gillar. Dessutom så har låten ett av de finaste gitarrsolona jag hört i år. Förresten, gitarrspelet av Brian Eschbach och Brandon Ellis är det som lyfter ”Verminous” till den där övre nivån. Du glade med vilken grym känsla de lirar. Det är hela tiden på rätt sida av att ta över låtarna – ”Verminous” är inte en gitarrskiva på bekostnad av alla de där andra viktiga elementen.

”Verminous” är en riktigt bra skiva från ett band som gjort det till en god vana att skämma bort sina lyssnare med höjdarmusik – jag har efter varje lyssning känt mig nödgad att trycka igång skivan igen! Kolla in den.