Etikettarkiv: Argonauta Records

Skivor

Conclave – Dawn Of Days

Lämna en kommentar

ARTIST: Conclave
TITEL: Dawn Of Days
RELEASE: 23/4 2021
BOLAG: Argonauta Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag plockade på vinst och förlust upp promon till ”Dawn Of Days” som släpps imorgon, men så snart inledningstonen till titellåten slogs an så anade jag att jag skulle gilla den här skivan. Närvarokänslan är i det närmaste total och just den krossande gitarrtonen sätter stämningen på den här skivan på ett lysande sätt.

Gitarristerna Jeremy Kibort (även sång) och Chris Giguere briljerar på dett mycket underhållande sätt rakt igenom plattan, och det behövs, för CONCLAVE satsar på låtar som gärna sträcker ut sig över fler minuter än 6. Vid ytterst få tillfällen känner jag att min uppmärksamhet drar iväg åt andra håll, och jag vet inte hur många gånger jag dragit igång skivan igen så fort den har tagit slut.

Den doomiga sludge som CONCLAVE bjuder på har exakt rätt släpighet när detta tarvas, vilket mycket är trummisen Dan Blomquist och basisten (och sångaren) Jerry Ornes förtjänst, och ser till att balansera detta med ett rätt stadigt drivande också. Helt ljuvliga Thrown On Spikes sammanfogar på ett nästan magiskt sätt samtliga element som CONCLAVE handlar om: stämning, släpigt driv, tyngd och mycket bra sång. Gillar ni doom sedan innan så har ni förhoppningsvis koll på CONCLAVE sedan innan. Alla ni andra har en högtidsstund framför er och för egen del har jag fått ytterligare ett band att följa.

Skivor

Naat – Fallen Oracles

Lämna en kommentar

ARTIST: Naat
TITEL: Fallen Oracles
RELEASE: 2020-03-06
BOLAG: Argonauta Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Det första som slår mig med italienska NAAT är hur mycket jag gillar hur omslaget verkligen funkar ihop med musiken. Deras instrumentala, tunga och kärva men samtidigt intrikat flummiga sludge skapar verkligen en känsla av en flod. Vattnet flyter sakta, och floden kan verka lockande i sin bedrägliga rofylldhet, men smältvattnet från höglandets bergstoppar är isande kallt och under ytan lurar lömska virvlar och underströmmar. Dessutom färdas vi genom ett kargt och öde landskap, här är du ensam, det finns ingen hjälp att få om du sveps ner under ytan.

Det andra som slår mig är att det tar förvånansvärt få lyssningar innan jag slutar sakna sången. Först stör det mig lite, jag kan initialt inte tänka bort hur mäktigt detta hade varit med COLOSSUS-liknande sång. (Referensen känns logisk, det finns bitvis vissa likheter, framför allt i gitarrljudet.) Sen inser jag att det ju faktiskt är mäktigt alldeles ändå, här finns som sagt både ganska rå och skitig tyngd och eterisk elegans, och den hypnotiska effekt jag gissar att italienarna eftersökt uppnås verkligen. Det är lätt att förlora sig i spår som The Moth, Inner Shelter och Liquor.

Jag skall villigt erkänna att jag innan jag lyssnade in mig på ”Fallen Oracles” aldrig hade hört talas om NAAT. Nu är deras betygs-åtta här det högsta omdöme jag någonsin delat ut till en rent instrumental platta. En mycket trevlig ny bekantskap, alltså!