Etikettarkiv: black metal

Skivor

Melechesh – The Epigenesis

Lämna en kommentar

Melechesh-10ARTIST: Melechesh
TITEL: The Epigenesis
RELEASE: 2010
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Metal med varierande inslag av traditionella instrument finner vi inom skilda subgenrer och språkområden. I olika hög grad återfinns detta t ex hos grekiska ROTTING CHRIST, finlandsvenska FINNTROLL eller varför inte tidiga(?) IN FLAMES.  “Mellanöstern-black metal” kallar MELECHESH sin musik, grymt tung, trots eller med hjälp av, bidrag från en hel hoper traditionella instrument. Bandets femte giv, “The Epigenesis” härbärgerar bland annat stränginstrument från persisk, indisk, turkisk och assyrisk tradition (t ex baglama, santur, saz, sitar och tanbur), utöver den vanliga sättningen med trummor, bas och gitarrer. Allt strukturerat och utfört med fingertoppskänsla för vad som fungerar väl i sammanhanget, och med snygg och smidig produktion.

Det numera Frankrikebaserade bandet startade 1993 i Jerusalem och liksom sina instrument är också bandets medlemmar bördiga från en rad olika länder. Inspelningen av den nu aktuella plattan valde man att förlägga till Istanbul, staden som historiskt sett är sinnebild för sammansmältningen av väst och öst. Lyriken kretsar kring den summerisk/mesopotamiska mytologiska sfären. Bland annat en del av de gamla berättelserna – du känner till dem – som senare i bearbetad form blivit kända världen över som bibliska historier. Influenserna sträcker sig alltså från Europa och till så långt österut som Indien. Med öron rotade i vår del av världen är det dock lätt att på sin höjd urskilja en bred ”allmänorientalisk” ådra i musiken.

Att jämföra med NILE och ORPHANED LAND ligger nära till hands och vissa likheter finns, musikaliskt och temamässigt. MELECHESHs “The Epigenesis” ger dig chans till ytterligare en mycket trevlig bekantskap med orientaliskt doftande metal.

Skivor

Abigail Williams – In The Absence Of Light

Lämna en kommentar

abigail_williams_2010ARTIST: Abigail Williams
TITEL: In The Absence Of Light
RELEASE: 2010
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Det börjar inte alls bra… Att inleda med klock-klang och ”änglakör” skickar signaler om någonting åt det allrasom mest symfoniskt bombastiska hållet, och sätter igång mina egna klockor – varningsklockorna. Dessutom ylande vargar(?) och ett parti stämningsdödande tal mitt i låten. Till att börja med är det svårt att inse att bortom allt detta krafs är Hope The Great Betrayel, öppningsspåret på ABIGAIL WILLIAMS “In The Absence Of Light”, i grunden en riktigt bra låt.

Efter den tveksamma inledningen tar sig plattan dock snabbt och visar sig vara ett utmärkt stycke välproducerad black metal med flera uns melodiösa inslag i vissa låtar, såsom What Hells Await Me, en låt som för övrigt bör kunna fungera i vilka hårdrocksöron som helst och kan rekommenderas som introduktion för den som kanske inte lyssnat till så mycket black metal, men är nyfiken på detta band.

Nordamerikanska ABIGAIL WILLIAMS bildades 2005 och första fullängdsalbumet, ”In The Shadow Of A Thousand Suns” från 2008 var en symfonisk death core/black metal-historia, inte helt utan intresse, men inte alls i klass med nya albumet. Sedan dess har flera medlemsbyten skett och kvar är sångaren/gitarristen Ken Sorceron (numera även gitarrist i belgiska ABORTED) och med sig har han på detta album Ian Jekelis på gitarr och Ken Bedene på trummor. Keyboardisten som tidigare varit så framträdande har helt lämnats utanför. Med “In The Absence Of Light” levererar bandet mer renodlad black metal, med klara influenser från nordisk tradition, samtidigt som det till vissa delar ger associationer till CRADLE OF FILTH, framför allt då Ken Sorcerons röst och sångstil som har en hel del gemensamt med Dani Filths. Albumet är mixat av Peter Tägtgren, vilket säkert bidrar till den kyliga och samtidigt välljudande produktionen.

Det började inte bra, men fortsatte desto bättre, även om jag fortfarande inte förstår hur man tänkte med första låten, och därmed inledningen till hela albumet. En stor otjänst gjorde bandet sig själva när de valde den öppningslåten. Men bortsett från det är “In The Absence Of Light” en alldeles utmärkt platta.

Skivor

Eyecult – Morituri Te Salutamus

Lämna en kommentar

eyecult2009ARTIST: Eyecult
TITEL: Morituri Te Salutamus
RELEASE: 2009
BOLAG: Ewiges Eis Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

EYECULT – “Morituri Te Salutamus” (“vi som ska dö hälsar dig”)

På debutalbumets dryga 32 minuter hinner Västeråsbandet EYECULT med att både göra mig nyfiken, ge mig en del att fundera på och få mig att vilja ha mer av samma vara. Det är bra jobbat.

“Morituri Te Salutamus” drar igång Aeternum med ett intro som ger löfte om precis de ingredienser som genuin black metal består oss med. Hög musikalitet, rå produktion, mycket sinnlighet och djup känsla. När sedan texterna visar sig äga både vitalitet och klartänkthet blir jag än mer tillfreds.

Jag fastnar djupt i texternas teman där både katolsk mytologi, asa-trons ödesgudinnor och romersk historia tar plats. En favorit är andraspåret, betitlat Saligia, en akronym för de sju dödssynderna, som musikaliskt är en riktigt “catchy” låt där EYECULT åberopar det onda i sina olika skepnader (Leviathan, Belphegor, Satan osv) för var och en av de sju synderna. En annan höjdare är Furor där åkallan går ut till “earth mother”. Det ger reminiscenser till SATYRICONs i genren smått klassiska Mother North, och handlar om hur kassa vi är att ta hand om det vi fått att förvalta; det är bara att välkomna det oundvikliga slutet, inse tillvarons tomhet och varandets meningslöshet. Religionskritiken är vass och uppenbar i Oblivion där det konstateras att “the Swastika and the cross goes hand in hand”. Därmed dras också en tydlig rågång gentemot nazistiska tongångar, vilka som bekant en mindre del av banden inom genren inte drar sig för att flirta med.

Nu har jag uppehållit mig vid texterna, som överrumplade mig med sitt djup och sin intensitet, vilket inte betyder att musiken är mindre intressant. Mixen av lättare, mer melodiska spår, som nämnda Saligia och Oblivion, och tyngre stycken såsom malande Skuld och Slave ger en perfekt avvägd, intensiv halvtimme i sällskap med EYECULT. Gillar du traditionell black metal i modern skrud bör du obönhörligen låna detta album ditt öra.

“Morituri Te Salutamus” gavs ut i december 2009. Bandets båda musiker, Patrik Carlsson och Andreas Åkerlind, gör även musik ihop under namnet ANACHRONAEON, ett band som gett ut tre album, det senaste, “The Futile Quest For Immortality” recenserades nyligen här på WeRock. Även det intressant musik, men för min del hoppas jag att Carlsson och Åkerlind prioriterar om lite, och snart nog kommer med en ny EYECULT-skiva. “Victuri Te Salutant!”

/BiblioteKarin