ARTIST: RUNNING WILD
TITEL: “Blood On Blood”
RELEASE: 2021
BOLAG: Steamhammer

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

En av de roligaste recensioner jag någonsin läst var i Close-Up Magazine, och offret var någon av de sentida RUNNING WILD-plattorna. Minns inte vilken, men strofen “nu har Rock’n’Rolf bajsat i piratbyxan för sista gången” har för alltid fastnat hos mig. Det var en sågning utan dess like, och nu, när herr Rolf släpper sitt 17:e album med legendariska RUNNING WILD så är det tänkte jag att jag kanske skulle få återanvända den där frasen. Att det skulle vara skit och kasst och trött och uselt och att det skulle gå att gödsla texten med pikande “arrrgh” och “ohoy”.

Men det är går ju inte.

Visst, jämfört med fornstora dagar så är detta relativt banalt för ett band som trots allt tillhör hårdrockens ABC, men ändå – det är till stora delar påfallande piggt och vitalt. Extra bra blir det när man drar upp på tempot lite, så en låt som singeln Diamonds & Pearls sticker verkligen ut på ett fint sätt, likväl som Crossing The Blades och det inledande titelspåret. Det är nästan så att man är beredd att dra på sig ögonlappen och mönstra på ett skepp som lämna i gryningen, och det är trots att det kan bli lite väl ostigt i låtar som Wild Wild Nights och Say Your Prayers. Det är som det är, och inte mycket att orda om egentligen – har man som RUNNING WILD släppt episka plattor sen urminnes tider befinner man sig lite i samma kategori som IRON MAIDEN: det finns en artistisk frihet och ett ljus över ålderns höst.

Du får faktiskt ganska precis vad du vill ha på “Blood On Blood”, men gör kanske ändå bäst i att plocka fram gamla klassiker som “Under Jolly Roger”, Death Or Glory”, “Black Hand Inn” eller “Port Royal” om sjön suger.