Etikettarkiv: Katatonia

Katatonia – The Fall Of Hearts

ARTIST: KATATONIA
TITEL: The Fall Of Hearts
RELEASE: 2016
BOLAG: Peaceville Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Det ska erkännas med en gång – undertecknad är mer än bara lite förvånad över de egna reaktionerna på svenska depprockarna KATATONIAs tionde fullängdare “The Fall Of Hearts”.
Min personliga resa med bandet har varit en aning vikande under de senaste plattorna “Night Is The New Day” och “Dead End Kings”, skivor som varit bra under tiden de spelats men sedan nästan omedelbart efter fallit i glömska. Den höga ambitionen har liksom lagt krokben för känslan, och det senaste verket som verkligen stannat kvar är nog den lite mer avskalade och direkta “The Great Cold Distance” från 2006. Till nu då, ska tilläggas, för “The Fall Of Hearts” har satt sig som vårförkylning  i gubbtjyv. Dess vackra svärta och fantastiska melodier har lyckats nästla sig in och talar direkt till hjärtat – skivan är på ren svenska förbaskat svår att sluta lyssna på när man börjat!
Även fortsatt är KATATONIA ett band som lämnat growl och distade gitarrväggar bakom sig. Man behåller stundtals drivet ändå, men det är inte musik som är våldsam till sin natur. Det är musik som en sensommarnatt; mörk, varm och personlig. Som lämpar sig alldeles utmärkt för lyssning på egen hand, gärna i lurar där man tillåts följa med på resan helt ostört.
Totalt 13 spår, där det ena är starkare än det andra. Serein och Last Song Before The Fall bjuder på ett relativt snabbt driv, i Serac kan man ana OPETH i sina lugna vackra stunder (alltså OPETH från förr, inte det nya moderna och fluffrockiga OPETH) och spår som Old Heart Falls får hjärtat att dras ihop en aning av det vemod som ekar så vackert. Över hela skivan finns en sak som verkligen sticker ut: Jonas Renkse har aldrig sjungit bättre. Som vanligt är KATATONIA summan av alla delar, och Anders Nyströms & Roger Örjersons gitarrer är lika viktiga som Daniel Moilanens trumspel eller Niklas Sandins bas (bra insatser av de sistnämnda nykomlingarna förresten). Men. Det går inte att värja sig mot Renkses röst den här gången, och det bästa beviset återfinns i sista låten Vakaren. Det är ett extraspår om jag förstår saken rätt, men jag kan för mitt liv inte förstå varför. Låten har visserligen text på svenska, men resultatet är en KATATONIA-tagning som kan få vilken KENT-knarkande yngling att skaka av lyrikchock och spontanglädje. Strofer som “spegeln står vinklad så man ser snö och sedlar falla” levereras av Renkse på ett sätt som får armhåren att krullas. På ett bra sätt…

Nä.
Tamejtusan om det inte är en arbetsseger när det gäller betyget (initialt hade jag den ett snäpp lägre, men med tiden har jag tvingats revidera upp det hela), och guldkant i tillvaron för KATATONIA så här långt in i karriären. De har sällan, kanske aldrig, varit bättre och med mer nerv och relevans i sin vackra vemodiga mörka skrud. Bara att reservera en plats på årsbästalistan!

Intervju: Krister Linder från Enter the Hunt

ENTER THE HUNT dök upp som en sällsynt och rar fågel i den svenska hårdrocksvärlden för sex-sju år sedan. Medlemmarna har bakgrund i punk- och metalband som KRIXHJÄLTERS, CANDLEMASS och GONE och kompletteras av sångaren Krister Linder, en stämma med kvaliteter av ett slag långt från gänse hårdrocksvokalisters. Efter ett antal rosade liveframträdanden kom också debuten på skiva, först med EP:n “Become the Prey” sommaren 2006, vilken snart följdes upp av fullängdsalbumet “For Life. ‘Till Death. To Hell. With Love”, en skiva som jag utsett till de senaste fem årens bästa album, i WeRocks Bästa musik 2006-2011. Bandet spelade på klubbar och festivaler och vi var många som kom att hylla och älska ENTER THE HUNT. Efter 2007 blev det dock ganska tyst om bandet emellanåt, även om ETH fortsatte skapa musik, och en singel släpptes 2009.

 I nästa vecka kommer så ett varmt efterlängtat framträdande av ENTER THE HUNT på Göta Källare, närmare bestämt onsdag 14 december, och då som support för det 20-årsfirande KATATONIA. WeRock fick chansen att något stilla sin nyfikenhet om vad som sker i och kring bandet för närvarande och i samband med spelningen.
– Det känns vackert som fan. Vi är främst där för att bereda väg för vännerna i KATATONIA, och har personligen inget att bevisa. Vi är fans till bandet sedan länge och ser fram emot att stå både på scen och i publiken, säger bandet.

Krister Linder, som bidrar med sång på KATATONIAs senaste platta “Night Is the New Day”, kommer även medverka som gästsångare på scen under huvudbandets set. Som fan till ENTER THE HUNT undrar man då försiktigt om denna spelning är en engångsföreteelse eller om det kan ses som början på ett mer aktiv period för bandet igen. Svaret är något kryptiskt.
– Klart det är en engångsföreteelse. Som allt annat i livet. Just det här giget kommer aldrig tillbaks. Men ja, vi hoppas helt klart på fler engångsföreteelser som ETH. Hur det blir med den saken har vi dock ingen aning om, så njut som om det vore sista chansen. Alltid.

För ett par år sedan talades om ett projekt/album med namnet “Empires Fall” och singeln Fighters släpptes 2009. En “återförening” på scen öppnar också för hopp om att det kommer en platta inom överskådlig framtid.
– Vi har långt mer material än vi behöver för ett nytt album. Det har spelats in i omgångar och haft långa pauser om vartannat. Bandet har aldrig varit splittrat men stått still emellanåt då medlemmar har jobbat med annat, skadat sig, flyttat över Atlanten, nojat inför 2012 och all möjlig oväntad och förunderlig skit. K [Krister Linder] fick ett treårsvisum i USA och har redan varit där i två år, men funderar på att förlänga. Så länge han håller sig undan arresten blir han nog kvar i Staterna ett tag till. Men det har även sina fördelar för bandet.
– Vi jobbar. Men världen förändras snabbt. “Empires Fall”, helt klart. Det riffas stenhårt i studion och skrivs texter inför kravallpolis medan regimer störtas, ledare byts ut, pengar rasar i värde, enorma företag går i graven, folket rör på sig och monstret vaknar. Men om det är födslovåndor eller dödsryckningar är svårt att se. Kanske både och. Men vi jobbar.

ENTER THE HUNT på Hultsfredsfestivalen 2007 (eget foto)

Senast jag såg ENTER THE HUNT, på Hultsfredsfestivalen 2007, hette basisten Ulf ”Rockis” Ivarsson och det har under åren varit några olika namn bakom den sysslan.
– Spinal the Hunt. Rockis var helt klart drömbasisten, men blev stundtals så översållad med andra jobb att vi tillsammans beslöt kika på alternativ. Till en början var det svårt att tänka sig att jobba med någon annan men nu hanteras yxan äntligen med bravur av en figur vid namn Gustaf Hielm. Och vi tar ett ögonblick i taget. Snubben kan sitta bakbunden på ett UFO till Plejaderna i morgon, med tanke på det här bandets vanliga otur med basister.

Gustaf Hielm har tidigare även spelat med bland annat MESHUGGAH, PAIN OF SALVATION, CHARTA 77 och DARK FUNERAL. Jag undrar då om det är fler medlemsbyten eller andra förändringar att vänta sig.
– Förutom det gamla vanliga att inget är sig likt två sekunder i rad? Nej.

Så, inga definitiva besked om nytt album eller över huvud taget vad som händer efter onsdagens spelning på Göta Källare, men det känns trots allt väldigt hoppfullt för alla oss som hoppas höra mycket mer av bandets unika variant av hårdrock. Så vi önskar varmt lycka till och på snart återhörande med ENTER THE HUNT!

Text och bild: BiblioteKarin