Etikettarkiv: Metal Blade

Skivor

Cult of Lilith – Mara

Lämna en kommentar

ARTIST: Cult Of Lilith
TITEL: Mara
RELEASE: 4/9 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag såg bandnamnet CULT OF LILITH drog jag mig till minnes namnet Lilith från skolans religionsundervisning, men var tvungen att kolla upp namnet närmre.

Enligt bibeln så var Lilith Adams första fru, och enligt legenden så vägrade hon underkasta sig guds ordning att vara mannen underdånig. Hon sägs ha givit upphov till demonerna och som bandnamn betraktat så är det inte så konstigt att isländska och debuterande CULT OF LILITH har valt hennes namn. Bandet vägrar också att underkasta sig, kanske inte en gud, men väl genredefinitioner.

Necromechanical baroque benämner bandet sin stil – och ”Mara” innehåller en myriad av olika musikaliska inslag – death metal, klassisk musik, progressiv metal, och det vräks på något så in i helvete på ett rastlöst sätt mest hela tiden. Som debut är ”Mara” att betrakta som en ganska lyckad sådan. CULT OF LILITH känns som ett väldigt moget band som bemästrar sitt hantverk mycket bra – att medlemmarna kan lira på sina instrument bättre än många tar det inte många sekunder att inse. Här har jag inget att anmärka på.

Jag brukar inte heller ha något att invända mot band som kastar mig hit och dit i ystra musikaliska våldsamheter, och oftast har jag inget emot att islänningarna gör just detta. En låt som Profeta Paloma som med lätthet och ackuratess ställer DARKANE-mosh bredvid sväng och ett inslag av spansk gitarr njuter jag av sju dagar i veckan, och inledande Cosmic Maelstrom sammanfattar i en enda låt på ett ypperligt sätt hur bra bandets musik är när den fungerar fullt ut.

Ändå kan jag inte skaka av mig den skavande känslan att ”Mara” inte håller fullt ut. Att jag inte får känslan av att detta är på liv och död – mest ett ganska konstruerat sätt att stapla intryck ovanpå varandra på ett sätt som inte känns så innerligt det skulle kunna göra. Därför blir det godkänt, men jag känner att CULT OF LILITH kan göra musik som verkligen bränner till stundtals, så att kolla in ”Mara” tycker jag att ni ska göra likväl.

Skivor

Ensiferum – Thalassic

Lämna en kommentar

ARTIST: Ensiferum
TITEL: Thalassic
RELEASE: 10/7 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

”Epic Folk Metal” står det under genre på Metal Archives sida om finska ENSIFERUM. Första gången jag läste detta så måste jag erkänna att jag stönade inombords. Som ni förstår av betyget så hämtade jag mig från min första reaktion, som jag villigt erkänner var en helt felaktig sådan. Det finns såklart saker på ”Thalassic” som jag inte sväljer rakt av – de två bonusspåren är i mina öron helt onödiga, och förtar faktiskt från den riktigt angenäma upplevelse som skivan erbjuder.

Att ENSIFERUM gillar sitt symfoniska anslag blir snabbt tydligt med fina instrumentala och oerhört – är ni med – episka inledningen Seafarer’s  Dream. Och bandet fläskar visserligen på rejält i vissa låtar, men lyckas hela tiden hålla det väldigt smakfullt och väl avvägt. Till och med när bandet går all folk som i Midsummer Magic så görs det med en sådan sjukligt väl utvecklad känsla för fängslande melodier att jag faktiskt köper det. För övrigt är det helt otroligt hur mycket olika element de lyckas få in i den låten, trots att den bara är 3:42 minuter lång.

De mer renodlade metallåtarna Rum, Women, Victory (liiite cringevarning på den titeln) och Run From The Crushing Tide är så fruktansvärt beroendeframkallande – likt hela skivan för övrigt – att jag har spelat både låtarna och skivan på repeat sedan igår. Inslagen från Pekka Montins, ny i bandet på sång och keyboard sedan i år, rensång är helt otroligt bra, och jag njuter i fulla drag när han släpper på fullständigt i just Run From The Crushing Tide. 

Jag kan faktiskt inte minnas senast jag blev så glatt överraskad av en skiva som jag blir av ”Thalassic”. Den har alla kännetecken som präglar verkligt bra finska band – en sådan makalös känsla för melodier fyllda med vemod, men också en tydlig jävlar anamma som går som en röd tråd genom skapandet.

”Thalassic” är en fenomenal skiva från ett band som sannerligen vet vad de sysslar med, och den förtjänar att upptäckas av många. Kolla in den!

Skivor

Falconer – From A Dying Ember

Lämna en kommentar

ARTIST: Falconer
TITEL: From A Dying Ember
RELEASE: 26/6 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

”From A Dying Ember” är med lätthet den skiva som jag hittills under 2020 som jag har känt störst kluvenhet inför. Jag har lyssnat idogt på den – cirka 20 gånger – och har fortsatt stora problem med den.

FALCONER har en 20 år lång karriär bakom sig. Mitt närmsta minne av bandet är att min vän Mats hissade ”Armod” från 2011 något enormt. Givet detta så visste jag att det här bandet inte skulle vara min kopp kaffe utan förbehåll. Att bandet dessutom räknar sin hemvist inom folkmetallen stärkte mig inte direkt inför lyssnandet.

Och det är just dessa elementen som jag har störst problem med. Här finns några fruktansvärda cringefester som får mitt inre att vibrera av obehag enbart vid tanken – Bland Sump och Dy är en ren golgatavandring i tretakt som jag helst vill glömma, och Mathias Blads falsettsång i Rejoice The Adorned är också hårresande. Lägg till att texten är så töntig att jag skäms. Förresten – jag gillar inte Blads sång något vidare alls.

Finns det inga förmildrande omständigheter med ”From A Dying Ember”? Jo, det gör det. Inledande Kings And Queens har ett oerhört mäktigt sväng som jag gillar mycket, Desert Dreams likaså, och här får vi dessutom fint trumspel från Karsten Larsen parat med riktigt fint gitarrspel Stefan Weinerhall och Jimmy Hedlund. Gitarrspelet är i övrigt riktigt bra genom hela skivan.  Att vi också får en himmelskt fet Hammondorgel i Thrust The Dagger Deep applåderar jag alla dagar i veckan.

Jag misstänker att de saker som gör att jag ibland innerligt avskyr ”From A Dying Ember” – det helt skamlösa dyrkandet av medeltida ballader, säckpipor, fioler och ett helt orimligt bruk av tamburin – är just de saker som gör att ni som gillar FALCONER på riktigt kommer tycka att den här skivan är riktigt bra.