Etikettarkiv: Metal Blade

Poison Headache – Poison Headache

Poison_Headache_-_Poison_HeadacheARTIST: Poison Headache
TITEL: Poison Headache
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att det kan ta lång tid att få ihop en skiva behöver vi bara kolla på EYEHATEGOD eller GRAVES AT SEA för att inse. När det gäller POISON HEADACHE har mest andra band satt käppar i hjulen. Gitarristen/sångaren  Phil Sgrosso har varit svårt upptagen i WOVENWAR och AS I LAY DYING, och är den av bandmedlemmarna som har varit mest upptagen för att på allvar kunna skapa musik med trummisen Kyle Rosa och gitarristen Andy Kukta. Men nu föreligger bandets debut.

Och det är en skiva som på inga villkors vis ändrar samtida musik – det finns gott om referenser till, i alla fall om vi ska tro Metal Blades sida om bandet – till ENTOMBED, CONVERGE och MOTÖRHEAD. Aggressiviteten saknas i alla fall inte när trion matar upp nästan alla reglage till max i inledande Sin Eater som är en riktigt fin öppningslåt.

Det finns gott som saftiga låtar – skönt avslappnade (nåja, allt är relativt eller hur?) Benumbed som övergår i ljuvt aggressiva Death’s Design som har ett mellanparti som, såklart, är tungt utav bara den.

I originalitet får POISON HEADACHE inte speciellt höga poäng, men genomförandet av musiken samt låtmaterialet gör ändå att betyget hamnar på den övre skalan. Det här bandet övertygar mig om att de verkligen tror på sitt låtmaterial. Det finns betydligt bättre metalliserad hardcore än den POISON HEADACHE bjuder på, men också betydligt mycket sämre.

If These Trees Could Talk – The Bones Of A Dying World

imageARTISTIf These Trees Could Talk
TITEL: The Bones Of A Dying World
RELEASE: 2016
BOLAGMetal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Har ni känsla för feeling? Instrumentala post-rockbandet IF THESE TREES COULD TALK har det i vilket fall. Jag drabbas av samma känslostorm när jag lyssnar på bandets kommande platta ”The Bones Of A Dying World” som jag hamnade i när KHOMA släppte ”The Second Wave”, låt vara att svenskarna är snäppen hårdare än bandet från Akron i Ohio.

”The Bones Of A Dying World” är utan tvekan bandets hittills bästa och mest känslomässiga släpp och bandet verkar ha gått loss hårt i studion för varenda låt formligen vibrerar av patos.

ITTCT är verkliga genier på att faktiskt göra något av att de är tre gitarrister. Hur många band med tre gitarrister finns det inte som enbart låter den tredje dubblera vad nummer två gör? Jeff Kalal, Cody Keller och Michael Socrates jobbar inte alls så, utan låter melodier och slingor vävas in i varandra på sätt som tycks möjliga att variera i det oändliga.

Trummisen Zack Kelly och basisten Tom Fihe gör ett bra jobb även de, men det handlar ytterst lite om att framhäva sig själva på bekostnad av vare sig låtarna eller gitarrspelet.

Genomgående är det rent dräpande vackra låtar som bjuds. Från inledande Solstice till avslutaren One Sky Above Us tar ITTCT ett fast, bestämt men också ömt grepp om lyssnaren och övertygar mig om att detta är inte bara bandets bästa skiva någonsin, det är ett av de vackraste och mest stringent genomarbetade albumen vi kommer få höra under 2016.

Abnormality – Mechanisms Of Omniscience


Mechanisms Of OmniscienceARTIST
: Abnormality
TITEL: Mechanisms Of Omniscience
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Grisighet med ackuratess skulle jag kunna sammanfatta ABNORMALITYs andra fullängdare ”Mechanisms Of Omniscience”.

Brukar ni avfärda teknisk brutal dödsmetall som ej värd er tid och uppmärksamhet så kan det vara läge att omvärdera den positionen då ABNORMALITY har flera saker som talar för sig. Det första är kapaciteten att skriva verkligt genomarbetade låtar med faktiska tankar bakom. Det är ju, som ni vet, en tidigare käpphäst för undertecknad att det inte räcker att lira tekniskt – låtmaterialet måste hålla hög klass för att polletten verkligen ska trilla ner. Och det gör den här. Bäst är bandet när de faktiskt drar ner på hastigheten – spana in Synthetic Pathogenesis och ni får höra ett band som kan lira med ett fullödigt sväng utan att tappa ett uns i aggressivitet. Föredrar ni höghastighetslir så finns det i drivor på skivan. Men det blir sällan ointressant då ABNORMALITY ser till att framför allt riffen håller högsta klass.

Sångerskan Mallika Sundaramurthy svarar för en uppvisning i den högre skolan då hennes insats fullständigt pulvriserar alla invändningar. Allt från avgrundsdjupt growl till grisiga illtjut bemästrar hon till fulländning.

”Mechanisms Of Omniscience” är det bästa jag har hört i brutalsvängen i år – och garanterat det bästa från Metal Blade under 2016.