Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.
Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?
LÅT: Ödet
ARTIST: Bhleg
VALD AV: Amelie
Martin: Bra stämning, och bitvis extremt snygga melodier. Produktionen är som jag förväntar mig av creddig black metal – nuförtiden har jag lärt mig att lyssna bortom bristen på substans av bas och kräm i gitarrerna och ändå kunna gilla musiken. Men tanken ligger ändå där och gnager – hur mycket bättre hade detta inte kunnat på med bara aningens mer kött i ljudbilden? Min gissning är att jag hade tänt till på alla cylindrar.
Robert: Nordvis kan vara det skivbolag som jobbar hårdast i Sverige och har bäst fingertoppskänsla, där BHLEG är på upppåtgående och detta är ganska bra. Black metal på svenska, och med lite mer krut i såväl produktion som ”jävlar vad de brinner för sin sak” (jämför exempelvis MURG här, och känslan i magen när de släpper lös – då känner man med hela kroppen och själen att de menar vad de skriker om) så hade detta varit lysande. Nu stannar det vad bra, och riskerar drunkna i andra och mer intressantare släpp, trots den inneboende kvalitén.
Fredrik: BHLEG har möjligen gett bort sin basgitarr till EYEHATEGOD (se nedan) för här snackar vi klassiskt old school black metal-sound: kyligt, naket och i ärlighetens namn ganska platt. Låten är inte alls så tokig, det finns ett och annat rätt stämningsfullt parti med rå men vacker ångest. Avslutningen är bäst, med sitt trögflytande, sorgsna mässande. Känslan av demo-kassett är dock svår att överkomma, vilket stör mer än jag skulle önska.
LÅT: Movement
ARTIST: Wheel
VALD AV: Fredrik
Amelie: Det börjar som en väldigt trevlig låt. Det svänger tungt. Men hoppsan, där kommer det sång som inte riktigt håller, rentav rätt menlös. Sen försöker vokalisten ta i lite mer och det låter som att han… försöker ta i lite mer. Och mer än så blev det inte. Gott sväng dock.
Martin: Jag erkänner villigt att jag är oerhört svag för den här sortens metal där det märks att musikerna vet vad de sysslar med och inte är rädda för att visa det. Musikaliskt sett är detta oklanderligt till den grad att jag hade kunnat vara utan sången och ändå vara nöjd.
Robert: Finkultur. Korslagda sparrisar. Pretentiöst. Nej, den här typen av uträknad och lite tillrättalagd musik behöver vara extraordinärt bra för att tilltala mig, och dit når inte WHEEL (speciellt sånginsatsen är en black om foten), vilket leder till att jag tappar intresset relativt fort.
LÅT: Eternal Nocturnal
ARTIST: Evergrey
VALD AV: Martin
Robert: Episkt så det förslår, och med den där känslan av hur man bygger ett crescendo. Stundtals är det här allt jag vill ha av musik då det träffar precis rätt. Ändå.. det är kanske liiiite för mycket av det goda ibland, och låten hade gärna fått vara lite kortare för att vinna i slagkraft. Bästa låten i denna omgång är det lätt i alla fall!
Fredrik: Jätteläckert signatur-riff, och överlag en väldigt snygg och elegant låt. Refrängen är väl i ärlighetens namn snudd på schlager, den är oerhört pompös och polerad, men som helhet funkar det faktiskt rätt bra. Visst, det är inställsamt på gränsen till sliskigt, men inte desto mindre finns där några rätt vassa hooks.
Amelie: Ja, men det här har en hört förr! Inget nytt för solen att lysa över men visst är det snyggt och mycket välslipat, kanske lite väl mycket slipat ibland. EVERGREY är ett sånt där band det är svårt att inte gilla men riktigt sån hetta som vid den mänskliga Fenixen på albumomslaget uppnås inte här. Extra pluspoäng dock för den känsliga lyriken.
LÅT: High Risk Trigger
ARTIST: Eyehategod
VALD AV: Robert
Fredrik: Baaaaaasmuller! Ingen kan anklaga EYEHATEGOD för att ha gjort produktionen för krispig och sval, här är det köttig traktordist med de låga frekvenserna uppvridna högt som gäller. Riffandet påminner bitvis om gamla hederliga CATHEDRAL, om än med skavigare (ibland nästan punkig) sång här. Behagligt, nostalgiskt och inte ett dugg nyskapande tunggung. ”En trivsam bagatell”, tänker jag, och headbangar försynt vidare i takt. För det gör man.
Amelie: Här bullrar och mullrar det om röst och instrument. EYEHATEGODs låt är jämnbrutal rakt igenom och tramsar inte med sådant som att växla till renare sång eller renare ljud, nejnej. Och det här funkar! Det pyr och glöder starkt och kunde faktiskt fatta eld när som helst.
Martin: Gött att höra att EYEHATEGOD är på gång med nytt material, och att det låter så här bra gör mig sjukt taggad på mer! Helt underbart sväng och en produktion som jag gillar. Sången är exakt så rå som jag förväntar mig av bandet.
