Etikettarkiv: Movement

Hot or not? – Januari 2021

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Ödet
ARTIST: Bhleg
VALD AV: Amelie

Martin: Bra stämning, och bitvis extremt snygga melodier. Produktionen är som jag förväntar mig av creddig black metal – nuförtiden har jag lärt mig att lyssna bortom bristen på substans av bas och kräm i gitarrerna och ändå kunna gilla musiken. Men tanken ligger ändå där och gnager – hur mycket bättre hade detta inte kunnat på med bara aningens mer kött i ljudbilden? Min gissning är  att jag hade tänt till på alla cylindrar.
Robert: Nordvis kan vara det skivbolag som jobbar hårdast i Sverige och har bäst fingertoppskänsla, där BHLEG är på upppåtgående och detta är ganska bra. Black metal på svenska, och med lite mer krut i såväl produktion som ”jävlar vad de brinner för sin sak” (jämför exempelvis MURG här, och känslan i magen när de släpper lös  – då känner man med hela kroppen och själen att de menar vad de skriker om) så hade detta varit lysande. Nu stannar det vad bra, och riskerar drunkna i andra och mer intressantare släpp, trots den inneboende kvalitén.
Fredrik: BHLEG har möjligen gett bort sin basgitarr till EYEHATEGOD (se nedan) för här snackar vi klassiskt old school black metal-sound: kyligt, naket och  i ärlighetens namn ganska platt. Låten är inte alls så tokig, det finns ett och annat rätt stämningsfullt parti med rå men vacker ångest. Avslutningen är bäst, med sitt trögflytande, sorgsna mässande. Känslan av demo-kassett är dock svår att överkomma, vilket stör mer än jag skulle önska.

LÅT: Movement
ARTIST: Wheel
VALD AV: Fredrik

Amelie: Det börjar som en väldigt trevlig låt. Det svänger tungt. Men hoppsan, där kommer det sång som inte riktigt håller, rentav rätt menlös. Sen försöker vokalisten ta i lite mer och det låter som att han… försöker ta i lite mer. Och mer än så blev det inte. Gott sväng dock.
Martin: Jag erkänner villigt att jag är oerhört svag för den här sortens metal där det märks att musikerna vet vad de sysslar med och inte är rädda för att visa det. Musikaliskt sett är detta oklanderligt till den grad att jag hade kunnat vara utan sången och ändå vara nöjd.
Robert: Finkultur. Korslagda sparrisar. Pretentiöst. Nej, den här typen av uträknad och lite tillrättalagd musik behöver vara extraordinärt bra för att tilltala mig, och dit når inte WHEEL (speciellt sånginsatsen är en black om foten), vilket leder till att jag tappar intresset relativt fort.

LÅT: Eternal Nocturnal
ARTIST: Evergrey
VALD AV: Martin

Robert: Episkt så det förslår, och med den där känslan av hur man bygger ett crescendo. Stundtals är det här allt jag vill ha av musik då det träffar precis rätt. Ändå.. det är kanske liiiite för mycket av det goda ibland, och låten hade gärna fått vara lite kortare för att vinna i slagkraft. Bästa låten i denna omgång är det lätt i alla fall!
Fredrik: Jätteläckert signatur-riff, och överlag en väldigt snygg och elegant låt. Refrängen är väl i ärlighetens namn snudd på schlager, den är oerhört pompös och polerad, men som helhet funkar det faktiskt rätt bra. Visst, det är inställsamt på gränsen till sliskigt, men inte desto mindre finns där några rätt vassa hooks.
Amelie: Ja, men det här har en hört förr! Inget nytt för solen att lysa över men visst är det snyggt och mycket välslipat, kanske lite väl mycket slipat ibland. EVERGREY är ett sånt där band det är svårt att inte gilla men riktigt sån hetta som vid den mänskliga Fenixen på albumomslaget uppnås inte här. Extra pluspoäng dock för den känsliga lyriken.

LÅT: High Risk Trigger
ARTIST: Eyehategod
VALD AV: Robert

Fredrik: Baaaaaasmuller! Ingen kan anklaga EYEHATEGOD för att ha gjort produktionen för krispig och sval, här är det köttig traktordist med de låga frekvenserna uppvridna högt som gäller. Riffandet påminner bitvis om gamla hederliga CATHEDRAL, om än med skavigare (ibland nästan punkig) sång här. Behagligt, nostalgiskt och inte ett dugg nyskapande tunggung. ”En trivsam bagatell”, tänker jag, och headbangar försynt vidare i takt. För det gör man.
Amelie: Här bullrar och mullrar det om röst och instrument. EYEHATEGODs låt är jämnbrutal rakt igenom och tramsar inte med sådant som att växla till renare sång eller renare ljud, nejnej. Och det här funkar! Det pyr och glöder starkt och kunde faktiskt fatta eld när som helst.
Martin: Gött att höra att EYEHATEGOD är på gång med nytt material, och att det låter så här bra gör mig sjukt taggad på mer! Helt underbart sväng och en produktion som jag gillar. Sången är exakt så rå som jag förväntar mig av bandet.

WeRocks samlade årsbästalista 2020

WeRock-redaktionen är ett gäng viljestarka individer med tydliga åsikter om den musik som ligger oss alla så varmt om hjärtat, och diskussionsvågorna om vad som är bra eller inte går alltid höga. Men självklart ville vi ge er vår samlade bild av vilka skivor som faktiskt varit allra bäst under året som gått. Så efter en målmedveten insats har vi här lyckats lista créme de la créme – WeRocks samlade årsbästalista för 2020!

WeRocks samlade årsbästalista – Topp 10 skivor

10. Uncrowned – AGES
Melodisk black metal-bandet AGES dundrade in med storm med sin debut 2015 och jag placerade den högt på det årets bästalista. Vartefter åren gått gav jag nästan upp hoppet om att något mer skulle komma från bandet men så i år slog de till igen! Lika fin, lika svart och lika melodisk seglar “Uncrown” upp högt i årets lista. (Amelie)
Individuella listplaceringar: Amelie 3. Fredrik -. Martin -. Robert -.

10. Lamb Of God – LAMB OF GOD
Nä, men dra på trissor – att de hade detta i sig, jänkarna, det trodde jag aldrig!?! En självbetitlad platta så sent i karriären som dessutom visar sig vara bandets starkaste till dags dato – jo, jag tackar jag! Sprängfylld med mangel, groove, perfekt produktion och fina gästartister har den här plattan faktiskt inga svagheter alls. (Robert)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik -. Martin -. Robert 3.

10. Throes Of Joy In The Jaws Of Defeatism – NAPALM DEATH
Årets mest rungande uppvisning i grindcore står genrens gudfäder för. “Throes…” är en av de starkaste alstren i bandets diskografi, totalt sett, och med en frustande vrede parad med musikalisk ekvilibrism är det här en skiva som vidmakthåller NAPALM DEATHs särställning inom sin genre. (Martin)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik -. Martin 3. Robert -.

8. Movement – DARK TRANQUILLITY
DARK TRANQUILLITY gör aldrig fel och här med “Moment” gör de mer än rätt. Storslaget på bandets eget ödmjuka sätt skrev jag när jag recenserade skivan och den beskrivningen håller fortfarande efter ännu ett otal lyssningar sedan dess. (Amelie)
Individuella listplaceringar: Amelie 2. Fredrik -. Martin -. Robert -.

8. Oceans Of Slumber – OCEANS OF SLUMBER
En triumfatorisk, och högkvalitativ, uppvisning i hur man kan omvandla påfrestningar i det dagliga livet till en i det närmaste perfekt musikalisk smältdegel. OCEANS OF SLUMBER visar på den här skivan att de är ett livsviktigt och beroendeframkallande band som gång efter annan förmår att förvåna och förföra med musik av yppersta kvalitet. (Martin)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik -. Martin 2. Robert -.

7. Waves – DAWN OF SOLACE
Åh, Finland, ändra dig aldrig! Eller ja, det får du väl, men behåll den där melankoliska ådran som har fött – och fortsätter föda – så mycket bra musik. Att DAWN OF SOLACE är ett finskt projekt är i det närmaste omöjligt att missta sig på, det hörs. Vilket i det här fallet är något positivt, och tror du mig inte är låtar som Lead WingsAshesHidingTuli och Numb samtliga ypperliga bevis för min tes. Hyvä Suomi! (Fredrik)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik 4. Martin 7. Robert -.

5. Infidel – AMBUSH
Bästa skivan år 2020 är en platta som verkligen hyllar livet och glädjen. Otaliga gånger har svenska AMBUSH och låtar som Heart Of Stone, Yperite och Hellbiter fått agera “pick-me-up” för egen del, och kombinationen av spelglädje, speltid och kvalitet på musiken gör till slut detta till en värdig vinnare. Heavy Metal Is The Law, kan man säga! (Robert)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik -. Martin -. Robert 1.

5. Utgard – ENSLAVED
De norska hjältarna i ENSLAVED tronar i toppen – igen är jag benägen att tillägga, det är som en vana. Även om faktiskt förra plattan ”E” (2017) inte riktigt levde upp till mina, alltid skyhöga, förväntningar på bandet.

”Utgard” är en så gott som fulländad platta, både i enskilda delar och helheten. Jag värjer mig lite för att ge ENSLAVED ännu mer credd, de har skäppan full, men det är bara att backa och buga för kombinationen perfektion och känsla såsom den bjuds här. (Amelie)
Individuella listplaceringar: Amelie 1. Fredrik -. Martin -. Robert -.

4. Obsidian – PARADISE LOST
Efter att ha placerat 2015 års ”The Plague Within” på förstaplatsen när det året sammanfattades var jag en liten aning besviken på ”Medusa” (2017). Årets album har allt vad en vill ha av PARADISE LOST och lite till i form av några fina överraskningar. (Amelie)
Individuella listplaceringar: Amelie 4. Fredrik 7. Martin -. Robert 5.

3. Hunter Gatherer – AVATAR
Precis som ANAAL NATHRAKH är AVATAR ett band som konstant haft en god portion egensinnighet, lekfullhet och en hälsosam brist på respekt för genre-konventioner. Bandet har beskrivits som allt av heavy metal, melodisk dödsmetall, industri, progressiv “avant garde” och gud vet vad mer… Men även om potentialen varit imponerande, har jag personligen tyckt att resultatet överlag varit för spretigt och svårgripbart. Fram till nu, då.

Med “Hunter Gatherer” slår AVATAR till bollen med både kraft och skruv, och smäller den i mål kryssribba in. Visst, det här är antagligen årets mest egensinniga platta, med en spännvid från MARILYN MANSON-minnande tunggung i Colossus, via en närmast QUEEN-luftig refräng i Justice och obevekliga hooks i A Secret Door, till ett sjösjukt krälande, blytungt riffande i Wormhole. Men då alla dessa intryck faktiskt lyckas bilda ett väloljat maskineri med delarna i samklang, är det inte bara den mest egensinniga plattan – utan även den bästa. Hatten av! (Fredrik)
Individuella listplaceringar: Amelie 5. Fredrik 1. Martin -. Robert -.

2. Cosmic Terror – THE SPIRIT
Helt ärligt – den här skivan är precis lika bra som vinnarplattan, men reglerna säger att segerns sötma inte kan delas. Tyskarnas andra album är dock perfektion om du söker efter thrashig black metal, och detta är ett av de få album som är helt essentiella och livsnödvändiga 2020! (Robert)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik 3. Martin -. Robert 2.

1. Endarkenment – ANAAL NATHRAKH
Det skulle krävas karriärens bästa album för att toppa årets lista för mig. ANAAL NATHRAKH har gång efter annan visat på den livsnödvändighet som det här bandet är för mig. “Endarkenment” är en skiva av sin samtid, ja, vi förtjänar faktiskt den här skivan, om inte annat än att för att påminna oss att världen faktiskt är på väg åt helvete. Men i sann  ANAAL NATHRAKH-anda så är “Endarkenment” en skiva fylld av rent episka melodier som väcker hopp i den kakofoni som bandet har gjort till sitt signum. (Martin)
Individuella listplaceringar: Amelie -. Fredrik 2. Martin 1. Robert -.