Etikettarkiv: progressive death metal

Skivor

Alkaloid – The Malkuth Grimoire

Lämna en kommentar

ARTIST: Alkaloid
TITEL: The Malkuth Grimoire
RELEASE: 2015
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det blir alltid en himla massa prat om supergrupper när musiker som har sin huvudsakliga syssla i några andra band går samman för att skapa musik. Om jag är trött på dylikt snack så kanske jag inte borde recensera ALKALOIDs debutplatta eftersom det kommer bli en tornado av namedroppande, men det finns i alla fall i nuläget en risk för tjänstefel om jag inte recenserar ”The Malkuth Grimoire”. För detta, kära läsare, är till stora delar helt fantastisk musik.

Vi tar förutsättningarna först så vi får det avklarat. På trummor finns Hannes Grossman, bekant från bland annat NECROPHAGIST där han var med att tillsammans med gitarristen Christian Münzner (SPAWN OF POSSESSION) spelade på ”Epitaph” från 2004. En grym skiva. På bas hittar vi Linus Klausenitzer som lirar på sin, såklart, bandlösa bas i OBSCURA och i NONEUCLID tillsammans med bland andra gitarristen Morean som även sköter sången i ALKALOID. Med Danny Tunker från Aborted på gitarr är bandet fulltaligt.

Här finns en hel del talang och rätt mycket meriter för att förutsättningarna är rätt goda för att inte alltför mycket ska gå ner i närmsta dike. Egentligen spelar det mindre roll om medlemmarna lirar i andra band – det är ju ändå vad som presenteras här som är intressant.

”The Malkuth Grimoire” är en till stora delar helt magisk skiva. Så, nu vet ni det, haha! Det enda jag egentligen har invändningar emot är vissa stycken i sviten Dyson Sphere men i det stora hela rör det sig om radanmärkningar. Inte bara bjuds det på ypperliga spelinsatser från samtliga medlemmar – här står det gedigna låtmaterialet verkligen i förgrunden. Jag ber er speciellt observera det icketraditionella öppnandet av skivan. De flesta band vill ju öppna med en smocka. ALKALOID bygger nästan trevande skivan med Carbon Phrases inledning. Det fångar i alla fall min uppmärksamhet. Faktum är att bandet inte alls är rädda för att ogenerat skriva musik som drar åt den musik CYNIC har åstadkommit i sin andra hälft av sin karriär. Blev ni avskräckta nu? Bli inte det – det är det extrema som utgör lejonparten av musiken. Men ALKALOID är skickliga på att ställa ytterligheter mot varandra, och inser att det blir mer effektfullt att emellanåt dra ner på manglet.

Gillar ni musik med tyngd så tror jag att ni kommer uppskatta Cthulu – jösses säger jag bara. Blir ni inte till er över refrängens mer än lovligt köttiga sväng är något fel. Vill ni däremot hellre ha en låt som påminner om NECROPHAGIST så tycker jag att ni ska spana in Alter Magnitudes som förutom riktigt rytmiskt gitarrlir och blastbeats har grymt soloarbete och en refräng som får knogarna att vitna.

Ja, ni fattar – ”The Malkuth Grimoire” är en grym skiva som imponerar stort. Kolla in den.

Skivor

Beyond Creation – Earthborn Evolution

Lämna en kommentar

ARTIST: Beyond Creation
TITEL: Earthborn Evolution
RELEASE: 2014
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ett av årets absolut mest emotsedda släpp, uppföljaren till magiskt förträffliga ”The Aura” som med lätthet kunde utnämnas till årets tekniska death metalskiva 2011. Jag hade stora förväntningar på ”Earthborn Evolution”. Var förstaplattan bara ett turkast, eller kan man betrakta BEYOND CREATION som ett av de viktigaste banden inom subgenren?

Efter cirka 10 genomlyssningar kan jag säga att BEYOND CREATION bevisar att de är värda vår uppmärksamhet. ”Earthborn Evolution” tar vid där ”The Aura” slutade, och vi får rikliga bevis för att detta ett band som med stor pondus har tagit nästa steg i sin process. Det finns så många verkligt starka låtar att det är ganska få band inom den progressiva tekniska dödsmetallen som kommer upp i lika stort antal under hela sin karriär. BEYOND CREATION är likt DEFEATED SANITY ett band som har stenkoll på premisserna för sin subgenre, men som verkligen inte är rädda att visa lyssnaren på de faktiska möjligheterna att utvidga dessa. Detta är i sig berömvärt, då publiken till dylik musik inte brukar vara särskilt positiva till förändringar.

En noterbar förändring är att produktionen är aningens mer organisk än på ”The Aura”. Detta är ett steg som jag tycker att fler band borde ta – det är inte skadligt om trummorna faktiskt låter som trummor. När vi ändå talar om trummor så visar nye trummisen (på pallen sedan 2012) Philippe Boucher att farhågor om nepotism (han är kusin med Simon Girard som är sångare/gitarrist i bandet) skulle påverka resultatet är rent skrattretande. Skrattretande är verkligen inte batteristens insats. I hans spel möts ackurat aggressivitet med flyhänt elegans och känsla för musiken. Samspelet med övriga musiker är påtagligt – kolla i synnerhet in Neurological Transmissions för detta.

BEYOND CREATION skämmer bort oss lyssnare med ett pärlband av minnesvärda låtar – de första fem låtarna är av sådan dignitet att jag kippar efter andan. Mest sticker Sous la lueur de l’Empereur ut. Riffen från Girard och Kévin Chartré vindlar sig fram mellan köttiga kaskader och finstämt lir medans Boucher minst sagt visar upp att han både bemästrar blastbeats och vidhäftigt sväng. Andra hälften av plattan är också synnerligen stark, men mest ber jag er notera avslutande duonTheatrical Delirium och Fundamental Process som med sin rena mäktighet torde övertyga rätt många att BEYOND CREATION är ett band som man bör hålla koll på.

Jag ska också be er notera att förutom de ganska voluminösa talanger som bandet innehar med tekniska färdigheter och låtskrivarkapacitet så huserar en av de intressantaste basisterna i bandet. Dominic ”Forest” Lapointe behandlar sin bandlösa bas med all den respekt som instrumentet förtjänar. Att han dessutom har den goda smaken att visa musiken samma respekt som sitt instrument är bara att applådera. Det kan, ytterst lätt, bli rikliga bevis pretentiösa onanitendenser när basister lirar bandlöst. På ”Earthborn Evolution” har ni ett exempel på hur bra det kan låta när musikern bakom instrumentet är en mästare.

”Earthborn Evolution” är, vilket ni redan har gissat, en finfin uppföljare till skiva från ett band som går sina egna vägar. Det är värt att uppmärksamma, och att applådera.

Skivor

Persefone – Core

Lämna en kommentar


ARTIST: Persefone
TITEL: Core
RELEASE: 2014 (re-release)
BOLAG: Vicisolum

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det kanske kan verka märkligt att ta upp ett album som första gången släpptes 2006, men då albumet inte funnits tillgängligt på väldigt många år beslutade sig bandet för att återutge skivan med uppdaterad produktion tidigare i år.

Andorranska PERSEFONE är ett band som jag tidigare har höjt till skyarna. I min ringa mening var ”Spiritual Migration” årets skiva 2013 och jag gav betyget 8 av 10. Och visst, bandet är på en helt annan nivå nu än 2006, men det går så tydligt att höra att talangen för låtskriveri fanns där redan för 8 år sedan om jag säger så. ”Core” handlar rakt av om myten om Persephone och är ett tredelat album. Det går alldeles utmärkt att lyssna på skivan rakt igenom, tro mig och då få över en timmes obruten musik.

Det är minst sagt en svindlande upplevelse att lyssna på musik på detta vis, för precis som vid senare släpp är det en mängd intryck som väller över lyssnaren. Här finns de mer än lovligt brötiga passagerna som kontrasteras ljuvt mot de mer finstämda tongångarna. Det är oerhört vacker musik stundtals, fylld med en dysterhet som jag finner oerhört tilltalande. Bäst är mittenpartiet ”Underworld” där bandet minst sagt släpper loss. Här finns glödande gitarrspel – lyssna bara påUnderworld: The Fallen And The Butterfly – Act IV: Released så kommer ni fatta vad jag menar.

Det är bara att konstatera att även bandets bakkatalog är värd att kolla upp – PERSEFONE har med de fyra album de har hunnit med att släppa bevisat i alla fall för mig att de är ett band synnerligen förtjänt av uppmärksamhet, ja erkännande, för sin synnerligen imponerande tonkonst.