Etikettarkiv: rock

Outtrigger – Untestified Revolution


Untestified RevolutionARTIST
: Outtrigger
TITEL: Untestified Revolution
RELEASE: 2010
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Sydsvenska OUTTRIGGER med Timmy Andersson och Simon Peyron på gitarrer, Oliver Buvac på bas, Sebastian Falk på trummor och Niclas Åkesson på sång spelar melodisk metal influerad av band som AVENGED SEVENFOLD och ibland LINKIN PARK. Många rynkar kanske på näsan åt den musik som dylika band spelar, men OUTTRIGGER gör musik som i vissa fall fungerar alldeles utmärkt. Femlåtars EP:n ”Untestified Revolution” bjuder på väldigt lättlyssnad, vissa skulle nog säga radioanpassad, musik – bitvis låter det bra; det är lagom tuff musik med lite skriksång, mycket samarbete mellan bastrummor och gitarrer, och starka refränger – mest tycker jag om refrängen i World Of Fire som bjuder på snygga stämmor. Bandets musik handlar inte om att spela fort – den lunkar på i mellantempo mest hela tiden, och även om bandet gör det bra blir det lite enahanda. Jag skulle råda bandet att faktiskt släppa lite på tyglarna och faktiskt spela fortare emellanåt för variationens skull.

Det jag nu hör är musik som har en väldigt stor dos av ”lagom” i sig – det finns tusentals band som spelar samma typ av musik som OUTTRIGGER och det är därför tvunget att faktiskt ha något som gör att musiken sticker ut för att man ska fånga lyssnarnas uppmärksamhet. Som det är nu räcker det inte med att kunna spela bra, vilket OUTTRIGGER kan, det låter helt enkelt lite för slätstruket för att musiken ska fasta i huvudet.

OUTTRIGGER är ett ungt band som har potential att utvecklas till något bra om man vill – större variation i musiken är det första jag efterfrågar för att det ska kunna bli något större av detta – annars riskerar bandet att reduceras till det stall av band som duger som bakgrundsmusik, men inte så mycket mer. Jag har väldigt svårt att tro att det är där OUTTRIGGER vill vara.

 

Black Bay – Feeding It…

BlackBay2010ARTIST: Black Bay
TITEL: Feeding It…
RELEASE: 2010
BOLAG:

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

Sundsvallsbandet BLACK BAY har släppt en 4-spårsdemo kallad ”Feeding it…” Ett antal lyssningar lämnar mig med en ganska tom känsla, och upplevelsen av att det här har jag hört förr. Flera gånger faktiskt. Kanske t o m för många gånger…

Musikerna i BLACK BAY kan sin sak och gör en habil insats. Men det finns ingenting som lyfter, inget som ger plattan karaktär. Inte heller vokalisten lyckas få det att tända till i låtmaterialet. Sången ljuder ganska platt och tråkig. Det finns en ansats till något spännande här och där, t.ex. i inledningen till andra låten, titelspåret Feeding It men det faller snart åter ihop till samma lite menlösa ”skvalrock”. De enskilda musikernas insatser är alltså klart godkända, men originaliteten närmar sig noll.

Jag skulle så gärna vilja säga att BLACK BAY har en potential, att de kan utvecklas till något riktigt bra. Om det inte vore för det faktum att de hållit på sedan 2004 och detta redan är bandets femte demo, och jag tror därmed tyvärr att ”this is it”. Alltså, helt okey bruksrock men inget att springa benen av sig för, eller lägga sina surt förvärvade på.

Apocalyptica – 7th Symphony

Apocalyptica2010ARTIST: Apocalyptica
TITEL: 7th Symphony
RELEASE: 2010
BOLAG: Universal

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

APOCALYPTICA intensifierar i denna sin sjunde giv sitt alldeles egna koncept av cello-metal, med tyngd, finess och ytterst skickligt musicerande. Inledande At the Gates of Manala sätter standarden verkligt högt och det finns åtskilliga fler lika lysande pärlor på albumet ”7th Symphony”. Tyvärr håller dock inte riktigt alla spår lika fin standard.

Majoriteten av låtarna är instrumentala, men de svagaste spåren på skivan är ett par av låtarna med sång. Både Not Strong Enough med Brent Smith från SHINEDOWN, och framför allt Broken Pieces med sång av Lacey Mosley från FLYLEAF, är rätt banala, för att inte säga trista, historier. Mer än så förväntar jag mig vid varje tillfälle av de finska cellovirtuoserna i APOCALYPTICA. De två andra låtarna med vokalinsats hör däremot båda till de riktigt bra spåren; första singeln från albumet, End of Me, förgylls med brittiska BUSH-sångaren Gavin Rossdales röst och Bring Them to Light har förmånen att gästas av Joseph Duplantier från franska GOJIRA, vilket gör en mycket bra låt än bättre.

Bästa spåret är dock den strålande 2010 där APOCALYPTICA införskaffat förstärkning i form av SLAYER-trummisen Dave Lombardo. Det är andra gången på rad som detta fruktbara samarbete mynnar ut i ”bästa låten på plattan”-resultat; på ”Worlds Collide” lämnade Lombardo motsvarande tribut till spåret Last Hope. Man kan förledas att tro att bandets trummis Mikko Sirén därmed själv inte skulle vara alltför duktig, och det är klart att någon Dave Lombardo är han inte, men Sirén gör ett mycket gott arbete både som låtskrivare och själv bakom trummorna och, som i nämnda låtar, tillsammans med SLAYER-trummisen.

I det stora hela är ”7th Symphony” en briljant skapelse. Sedan blir det, som nämnts, vid ett par tillfällen något banalt, och jag gissar att det är ”kravet” att inte ha för få låtar med sång som gör att APOCALYPTICA tillåter dessa mindre bra spår att dra ner plattan. Just dessa två spår visar sig också ha en annan producent än övriga på albumet. Jag skulle vilja byta ut dessa båda låtar på standardutgåvan mot bonusspåren på ”Delux”-versionen av skivan, Through Paris in a Sportscar och The Shadow of Venus, så bleve det en riktig fullträff.

De svagare spåren påverkar slutresultatet och helheten, och därmed även mitt betyg av albumet, vilket annars kunde blivit ett årshögsta. Trots dessa små svagheter finns det ingen som helst anledning för APOCALYPTICA-fans, eller för all del någon hårdrockare med öppet sinne, att avstå från den njutning som åtminstone åtta tiondelar av denna sjunde symfoni erbjuder.