ARTIST: Soen
TITEL: Memorial
RELEASE: 1/9 2023
BOLAG: Silver Lining Music
BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch
Det har varit hemskt att lyssna på ”Memorial”, för hur mycket jag än vill tycka om den så är känslan till stora delar ett ”meh!”. Sedan jag började lyssna på SOEN när ”Tellurian” kom så har varje album från bandet känts som en livsnödvändighet, varje ton i stort sett som en nypa frisk luft efter för mycket tid utan.
”Memorial” är inte en skiva som känns så. SOEN verkar ha blivit ett band som dyrkar mellantempot, arenarock med stora gester utan så mycket innehåll, hockeykörer, för många ballader, för lite nerv och skevt bruk av något som låter misstänkt som autotuning (avgör själva i slutet av Unbreakable).
Framför allt känns ”Memorial” provocerande trygg och säker.
Finns det inget bra med den kanske ni undrar? Jo, det finns ljusglimtar. Inledande Sincere är svinbra, har ett underbart driv och fantastiskt spel från samtliga medlemmar. Den känns också väldigt fanfarartad och storslagen.
Fortress är också en fin låt, här finns det lite puls, ett ljuvligt sväng men jag kan inte slita mig från att jag gillar låten eftersom den för in lite fart efter – ni gissade det – två ganska mellanmjölksartade låtar.
Icon har ett härligt snärjigt riff som det inte går att värja sig emot.
Resten av låtarna lever inte upp till måttet, och känns alibiartade.
Det som är bra är att som vanligt lirar bandet stabilt och bra, och Joel Ekelöf har fortfarande en röst som berör. Men ”Memorial” är i mina ögon den sämsta skivan SOEN har gjort.
