Etikettarkiv: 4/10

Skivor

Ex Deo – Year Of The Four Emperors

Lämna en kommentar

ARTIST: Ex Deo
TITEL: Year Of The Four Emperors
RELEASE: 10/1 2025
BOLAG: Reigning Phoenix 

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hur ofta tänker ni på romarriket? Ni minns säkert att det för ett tag sedan nämndes att män minsann tänkte ganska ofta, och mycket, på romarriket. Jag ska inte vara sämre än att erkänna att jag också har tänkt på det, men det var under universitetstiden och jag läste historia.

En som bevisligen har tänkt mycket på romarriket är Maurizio Iacono (sångare i KATAKLYSM) som tänkt så pass mycket att han har, sedan länge, ett sidoprojekt som helt ägnar sig åt denna tidsperiod.

Det har skrivits skivor om Nero, Caligula och Romulus, och så nu om det minst sagt turbulenta fyrkjejsaråret, år 69, då hela fyra personer innehade ämbetet. Var och en av dem får en låt var – Galba, Otho, Vitellius och Vespasian – och det är exakt så högtravande som jag misstänker att fans till EX DEO gillar. För egen del så kan jag tycka att ”The Year Of The Four Emperors” är nöjsam för stunden, men inget som jag längtar efter att lyssna på regelmässigt under året. Och då ska ni veta att jag fick ta spjärn redan under första genomlyssningen, för satan vad det är motigt att lyssna på spoken word, alltså nästan voiceover när Iacono ens inte ids sjunga utan ska berätta vad som hände.

Musikaliskt är det inte alls så tokigt. Mellantempot dyrkas stenhårt, förvänta er inget annat, men här finns några trevliga melodier emellanåt. Annars hamnar EX DEO i samma fälla som KATAKLYSM – det är inget som riktigt fastnar, och definitivt inget som får mig att komma tillbaka till skivan efter det att jag skrivit klart denna recension. Och det har jag gjort nu.

Skivor

Soen – Memorial

Lämna en kommentar

ARTIST: Soen
TITEL: Memorial
RELEASE: 1/9 2023
BOLAG: Silver Lining Music

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det har varit hemskt att lyssna på ”Memorial”, för hur mycket jag än vill tycka om den så är känslan till stora delar ett ”meh!”. Sedan jag började lyssna på SOEN när ”Tellurian” kom så har varje album från bandet känts som en livsnödvändighet, varje ton i stort sett som en nypa frisk luft efter för mycket tid utan.

”Memorial” är inte en skiva som känns så. SOEN verkar ha blivit ett band som dyrkar mellantempot, arenarock med stora gester utan så mycket innehåll, hockeykörer, för många ballader, för lite nerv och skevt bruk av något som låter misstänkt som autotuning (avgör själva i slutet av Unbreakable). 

Framför allt känns ”Memorial” provocerande trygg och säker.

Finns det inget bra med den kanske ni undrar? Jo, det finns ljusglimtar. Inledande Sincere är svinbra, har ett underbart driv och fantastiskt spel från samtliga medlemmar. Den känns också väldigt fanfarartad och storslagen.

Fortress är också en fin låt, här finns det lite puls, ett ljuvligt sväng men jag kan inte slita mig från att jag gillar låten eftersom den för in lite fart efter – ni gissade det – två ganska mellanmjölksartade låtar.

Icon har ett härligt snärjigt riff som det inte går att värja sig emot.

Resten av låtarna lever inte upp till måttet, och känns alibiartade.

Det som är bra är att som vanligt lirar bandet stabilt och bra, och Joel Ekelöf har fortfarande en röst som berör. Men ”Memorial” är i mina ögon den sämsta skivan SOEN har gjort.

Skivor

Chaos Divine – Colliding Skies

Lämna en kommentar

Colliding SkiesARTIST: Chaos Divine
TITEL: Colliding Skies
RELEASE: 2015
BOLAG: Firestarter Music

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag är ganska nyfiken av mig, och letar gärna upp för mig nya band att kolla in. Visst har jag mina stalltips och favoriter, men jag ser inget självändamål i att endast lyssna på sådant jag vet är bra sedan tidigare.

CHAOS DIVINE är ett band som jag snubblade över vid en rutinsökning på Metal Archives över band som har släppt skivor under mars och april. Lagom lökigt namn, samt att bandet lirar progressiv metal fick mig att bli tillräckligt nyfiken för att kolla in senaste skivan ”Colliding Skies”.

Vid den första genomlyssningen så förleddes jag att tro att detta var ju rikigt bra. Men det var bara produktionen som spökade, plus faktumet att medlemmarna verkligen inte är dåliga på att traktera sina instrument. Låtmässigt lämnar dock ”Colliding Skies” en hel del att önska. Det är väldigt många band som ofta kommit undan med att paketera sin musik tillräckligt bra för att folk ska låta sig luras. Gör inte det. I bästa fall är ”Colliding Skies” en gravt mellanmjölksartad historia, en skiva som på ytan lovar så mycket men håller så litet. Det hjälper liksom inte heller att Dave Anderton försöker höja credden med lite tuff growlsång emellanåt.

”Colliding Skies” är en skiva som glöms lika fort som det tar att lyssna på skivan – det finns betydligt mer intressant musik att sysselsätta öronen med än den föreliggande skivan. Vill ni ha något tillräckligt lättsmält i bakgrunden för att kunna tänka på något annat skulle jag möjligtvis kunna rekommendera ”Colliding Skies”. Inte annars.