ARTIST: Witherscape
TITEL: The Northern Sanctuary
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Detta har varit en mycket emotsedd skiva för min del. Jag tyckte väldigt mycket om WITHERSCAPEs debutskiva “The Inheritance” och hoppades innerligt att den skivan inte innebar det enda vi skulle komma att få från herrar Swanö och Widerberg. När nu “The Northern Sanctuary” föreligger är det oerhört skönt att kunna konstatera att WITHERSCAPE inte har tappat formen.

I brist på bättre ord så karakteriseras “The Northern Sanctuary” av en oerhörd spelglädje. Det går verkligen att höra att de har haft väldigt roligt under inspelningen, och det med rätta då det fullständigt strålar av självförtroende i stort sett varenda låt på skivan.

Öppnaren Wake Of Infinity är en rent lysande öppningslåt som bjuder på ett tvärsnitt av vad WITHERSCAPE handlar om; känsla, oerhörd mäktighet, nyfikenhet, sväng, extremt tajt gitarrspel och varierad sång. Det är inte svårt att gå igång fullständigt på detta veritabla och kvalitativa smörgåsbord som bandet dukar upp för lyssnaren i en enda låt.

Om jag jämför med debutskivan “The Inheritance” så känns “The Northern Sanctuary” mer stringent genomarbetad i hänseende till hur skivan som helhet sitter ihop. Samtidigt som bandet verkligen inte håller igen på sina ystra krumsprång (kolla bara in den extremt överstyrda fläsksynten i Marionette) så är det inte svårt att verkligen njuta av hur bra allt sitter ihop.

Ska vi prata lite om spelinsatser? Ja, det ska vi såklart. Ragnar Widerberg visar återigen vilken gudabenådad och hårt arbetande strängarbetare han är. Hans gitarrspel fullständigt gnistrar och glöder genomgående. Hans kompspel är tajt och solona är rejält inspirerande. Dan Swanö sjunger väldigt övertygande. Gosse vilka röstresurser den mannen besitter! Hans growl är grovt, men tydligt. Hans rensång är majestätiskt vacker. Trummässigt får vi några tekniskt briljanta fills, men mest handlar – och det gäller genomgående – bandets musik om att lira som ett band där alla beståndsdelarna ser till att skapa en större helhet.

Produktionsmässigt är det toppklass, vilket det ju brukar vara då Swanö sitter bakom spakarna.

Jag gav “The Inheritance” ett högt betyg när jag recenserade den 2013. “The Northern Sancturary” är – tro det eller ej – en bättre skiva vilket inte vill säga lite. Årsbästalistevarning? Ja, stenhårt!