Kategoriarkiv: Skivor

Paul Sabu – Strange Messiah

ARTIST: Paul Sabu
TITEL: Strange Messiah
RELEASE: 2008
BOLAG: AOR Heaven

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Footstomp

Ni som var med på 80-talet minns kanske Paul Sabu. Mest känd är han för sitt arbete med bland andra Alice Cooper, David Bowie, KISS, Shania Twain, Madonna och framför allt sitt eget band ONLY CHILD. Nu gör han alltså comeback, mycket tack vara Michael Voss (Mad Max, Casanova) som även rattar på plattan tillsammans med Sabu himself naturligtvis. Paul’s hemsida är betitlad “Paul Sabu is Lord of the Strings & AOR’s Rock King” vilket inte är små ord att leva upp till. Nu har ju förvisso karln meriterna i bagaget men det var många år sedan han var som störst så frågan är ju om han klarar av att leverera år 2007.

”Strange Messiah” öppnar riktigt tungt med titelspåret. Soundet påminner om WINGER i sina tyngre stunder. Jag finner mig själv sitta och sjunga med redan i andra refrängen vilket minst sagt känns lovande. Albumets utmärkande egenskap är raka tydliga riff och framhävd rivig sång. Paul sjunger riktigt bra även fast han ibland försöker ta i över sin förmåga. Mina höga förväntningar efter första låten besvaras dock inte fullt ut men det finns ett par riktigt bra låtar. Bland andra Headbangers, Piece of my Heart och Jack of all Trades som Vinnie Appice (DIO, HEAVEN & HELL) varit med och skrivit. I övrigt så har albumet som helhet ett bra sound och produktion. Sabu har bara spelat med säkra kort vilket känns bra till en början men i slutändan blir det platt och intetsägande.

Engel – Absolute design

engel2007ARTIST: Engel
TITEL: Absolute design
RELEASE: 2007
BOLAG: Steamhammer

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Gedigen debut sprungen ur Göteborgsmyllan
Fyrtiosju minuter skön svensk metal, tung men lättlyssnad musik, bara att följa med och njuta. ENGELs debutalbum ”Absolut Design” är ett gott verk, och med en del verkligt spännande musikaliska vändningar.

”for the majority of Swedish extreme metal musicians membership of the scen is more salient than membership of one particular band. The Swedish scen is superficially constantly in flux but its membership remains stable and enduring.” På ytan i ständig förändring men i grunden stabil, så beskrivs den svenska metal-scenen i boken ”Extreme Metal” (Keith Harris, 2007). Det är svårt att tänka sig en bättre illustration till detta än gruppen ENGEL som nu kommer med sitt debutalbum, ”Absolut Design”. Gitarristen Niclas Engelin har spelat med IN FLAMES och varit medlem i PASSENGER tillsammans med Anders Fridén, som är producent för albumet samman med Daniel Bergstrand. Michael Håkansson har lirat bas i EVERGREY men också i ALL ENDS, vars båda grundare Gelotte och Strömblad spelar med nämnde Fridén i IN FLAMES. Och så vidare. Övriga musiker är inte heller några nybörjare. Marcus Sunesson har tidigare varit gitarrist i banden THE CROWN och THE HAUNTED. Sångaren Magnus Klavborn kunde man tidigare hitta i HEADPLATE, och trummisen Daniel ”Mojjo” Moilanen i THE PROJECT HATE, och tidigare LORD BELIAL.

Denna västkustska korsbefruktning har i föreliggande album resulterat i något nytt och delvis ganska eget. Magnus Klavborn har ett brett och varierat röstregister, och bjuder på allt från skönaste skönsång till grövsta growl. Det är mycket melodi, backat av skickligt gitarrspel och snabba trummor. Inledningens In Splendour lägger grunden med sitt tunga malande och med emellanåt ganska udda tongångar. Tempot är betydande i låtar som Propaganda och Casket Closing, medan spåren Descend och Next Closed Door är av det, relativt sett, lugnare slaget, den senare med vackra stämmor i inledningen. Favoritspåret Calling Out är kanske plattans rivigaste låt och finns också ute med en skön video.

Det här är alltså riktigt bra. Visst är det lockande att genast jämföra ENGEL med IN FLAMES och annan göteborgsmetal, men det finns också anledning att låta bli, ”Absolut Design” står stadigt på egna ben och albumet innebär helt enkelt en säker debut av ett mycket kompetent band. Betyget blir 7 av 10.

/BiblioteKarin

 

Kragens – Infight

ARTIST: Kragens
TITEL: Infight
RELEASE: 2007
BOLAGLocomotive Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det är alltid lite extra roligt med musik från icke anglosaxiskt område. Det finns ju bra både t ex japansk, finsk och föralldel svensk metal, och här står vi nu inför fransk sådan. Att sedan ”alla” band sjunger på engelska – Rammstein undantaget – tycks idag nästan ofrånkomligt.

Nice-baserade Kragens bildades 2000 som ett lokalt coverband, men började snart göra eget material. Debutalbumet ”Dying in a Desert” kom 2004 och året därpå ”Seeds of Pain”. Årets skiva, ”Infight”, är liksom den föregående producerad av Tue Madsen.

Öppningsspåret, Deaf and Blind, och därmed hela plattan inleds mjukt med piano och stråkar för att snart övergå i tunga gitarrer och snabba rytmer. All mjukhet lyser sedan med sin frånvaro. Gitarrerna får genomgående mycket utrymme på plattans totalt nio spår. ”Trummaskinen” Olivier Gavelle jobbar emellanåt så effektivt att hans instrument momentant skapar en ljudmatta som riskerar att helt förlora sina distinkta ljud, t ex i Tyranny of god, kanske plattans bästa låt.

Kragens står stadigt med fötterna i den melodiska metal-traditionen men med en, som det verkar, outsinlig vilja till spänningsskapande variation. För mig (som egentligen är allergisk mot all genre-bestämning) smakar detta ömsom death, ömsom thrash och power, och ibland hör man Bruce Dickinson – jo, jag svär! – spöka i sångarens röst, t ex på den lugnare The falling man och avslutningsspåret Metalize. Renaud Espeche bidrar också till intressanta spänningar när Dickinson-rösten varieras med desperat raspig sång och djupaste growl. Allt på ett fat, och det blir definitivt aldrig tråkigt.

Bandnamnet, som har gett mig visst huvudbry, visar sig komma från Jack Vances science fiction-roman ”The Blue World”, där bläckfiskliknande monster med benämningen ”Kragens” sätter mänskligheten under slaveri. Fritt fram för egna tolkningar.

Tillhör du dem som lyssnat på och gillat Kragens förut lär du inte bli besviken på detta album. Och för dem som ännu inte bekantat sig med fransmännen ifråga finns nu all anledning att ge sig in i närkamp med deras musik. Betyg 8 delar jag utan att tveka ut till ”Infight”.

/BiblioteKarin